Livet är vackert

Livet är vackert men det är oerhört skört.
Det finns så mycket i det som jag värdesätter, så mycket som jag älskar.
Varje dag har sin charm. precis varje dag.
Det gäller bara att vilja se den.
Att inte blunda, utan att se den för vad den ger.
Det kan vara smutsigt, jobbigt, elakt och orättvist.
Men någonstans där även i dom högarna så kan man hitta något gott, något bra.
Något som man faktiskt vill stoppa ner i sin ryggsäck och spara.
Men varför väljer så många att spara så mycket tungt, så mycket jobbigt, så mycket skit.
Varför väljer man det isället för det goda, det fina, det man uppskattar.
Vill man vara martyr.
Vill man tycka synd om sig själv.
Vill man att andra ska tycka synd om en.
Kan man inte tillåta sig själv att ha det bra.
Jag väljer att plocka upp och ta med mig av det jag vill spara.
Det andra stoppar jag ner i ett annat fack, ett fack fyllt av erfarenhet och visdom.
Livet är för vackert för att bara förstöras.
Livet ska uppskattas för det är vackert.
Men man måste se det för att göra det.
Se dom små nyanserna.
Gör du det.
Ser du dom eller ser du bara livet som en enda grå dimslöja.
Du är inte centrum av världen, inte centrum av livet.
Du är en del av allting.
Gör dig inte för liten, men gör dig heller inte för stor.
Gör dig till den du är, inte någon annan.
Livet är vackert och jag älskar det så.