Att älska någon

Att älska är ett så oerhört brett starkt ord.
Jag älskar att använda det för jag älskar att använda dess innebörd.
Det värmer mig hela vägen inifrån djupet av mitt hjärta ända till fingertopparna.
Ända till då min kärlek sipprar ut genom min iris för att kontaminera min närhet
med mig.
Jag är kär i kärleken det kan jag inte förneka och det kommer jag heller aldrig att försöka.
För kärleken är god, den är så god och ren i grunden och kan leda till så mycket gott.
Jag är idag omgiven av underbart varm sådan, så varm att mitt inre glöder konstant.
Jag älskar min flickvän, min sambo, min kära som jag delar min vardag med.
Jag älskar henne för den hon är med allt vad det innebär.
Hon har blivit en bit av min ömtåliga själ och det njuter jag av.
Jag älskar mina barn, mina underbart fina döttrar.
Så härliga att jag gråter av glädje varje gång jag fyller mitt hjärta med tankar om dom.
Jag älskar mina föräldrar för att dom alltid funnits där och för att dom fortfarande så gör.
Jag älskar min övriga släkt för att jag får finnas där för dom precis som dom finns där för mig.
Jag älskar mina vänner för att ni tagit mig till er.
Och alla ni andra som kommer komma i min väg i livet.
Ni som kommer drabbas av mig.
Er kommer jag älska för dom ni är.
Var beredda på det.
För jag är som jag är och den får ni ta mig för.
Det jag känner det känner jag och jag kommer inte att gömma mina känslor.
Jag är den jag är, ingen annan, ingen annan.
Och jag, jag är fylld, så fylld av kärlek.

Utnyttja aldrig svaga människor

Jag blir så ledsen, på riktigt ledsen i mitt hjärta när jag hör om eller läser om
när människor försöker eller till och med lyckas med att utnyttja andra.
Oftast så är det människor som är alldeles för snälla, alldeles för godtrogna
eller helt enkelt för svaga för att säga nej.
Varför, varför, varför väljer man att göra det.
Det gör verkligen ont att se och att höra och det berör mig.
Det berör mig till den milda grad att jag själv mår dåligt av det.
Det är som att jag vill befria dessa utsatta individer från det dom utsatts för.
Men det kan jag ju inte, för jag är ju bara människa även jag.
Men jag kan försöka.
Och det vill jag att du också gör, det vill säga försöker.
Blunda inte när du ser orättvisor.
Gör något istället.
Säg inte bara kloka ord i efterhand, dom är bara tomma.
Gör något, kliv fram och gör något.
Säg till personen som står och skymfar någon annan om vad du tycker.
Tag upp och ge personen det den just tappat istället för att gå där och tänk att
den var slarvig som tappade det och får skylla sig själv.
Låt inte andra göra ditt jobb utan ta dig i kragen och gör det själv.
Svaga människor är inte dåliga människor.
Det är bara ofta människor med väldigt dålig självaktning och självförtroende.
Dom behöver inte att du sätter dig på också.
Ge något som kan lyfta upp dom ifrån rännstenen du egentligen vill klistra fast dom i.
Ge det du gör ett värde, inte bara för dig själv utan för någon annan.
Fråga inte den som aldrig kan säga nej gång på gång på gång.
Fråga den som säger nej och förvänta dig ett ja eller gör det själv.
Utnyttja aldrig svaga människor, det visar bara hur ynklig du själv är.
Visa att du är bättre än så.
Visa att du kan vara en medmänniska istället.

Vissa frågor har lätta svar, det har inte livet

Hur många gånger ifrågasätter du ditt eget tänkande, ditt eget kunnande,
ditt eget liv.
Ganska många gånger kan jag tänka mig.
Det gör i varje fall jag.
Jag ifrågasätter mitt liv varje dag för jag tar inget för givet.
Den dagen som jag gör det har jag tappat vad jag egentligen vill.
Jag vill inte ha några lätta svar.
Jag vill vara nyfiken varje dag på vad livet har att ge.
Det har ju så mycket, så många värden, så mycket gott.
Det har så mycket fult, så mycket ledsamt, så mycket hemskt.
Men det är livet som det är.
Vissa ögonblick dom vill man bara frysa och stanna i.
Stanna för all evighet.
Men vissa ögonblick kan kännas ända in på djupet i hjärtat
och aldrig tyckas vilja försvinna.
Livet tar och livet ger.
Livet är vackert och livet är fult.
Jag kommer aldrig att få svar på alla mina frågor i mitt liv.
Jag vill förmodligen inte ha svar på alla frågor i mitt liv.
Men jag kommer alltid att vara nyfiken på livet.
Nyfiken på vad det kommer att bjuda mig på.
För det bjuder mig på något nytt varje dag och jag kommer tacksamt att ta emot allt.
Vissa frågor har lätta svar men det har inte livet.
Livet är inte enkelt och kommer aldrig att vara det heller.
Men vore livet lika vackert att leva om det var det.
Är det inte nyanserna som gör det så fantastiskt.
Jag älskar livet för det ger mig verkligen mycket.
Jag vill inte ha lätta svar.
Jag vill leva livet.

Sprid trygghet - inte rädsla

Vad är det för fel på människor som tycker att det är ok att sprida skräck.
Att det är ok att man inte ska våga gå utanför sin dörr på kvällar.
Att det är ok att man inte ska våga gå på en vanlig fotbollsmatch med sina barn.
Att det är ok att sno saker från handikappade.
Att det är ok att våldta någon för att hon klär sig utmanande.
Vad är det för fel på dessa människor.
Jag skulle kunna ta hur många sjuka exempel som helst om dessa låga människor men det får räcka med dessa.
Försök sprid en trygghet bland människor istället.
Försök se vad du kan göra för att lösa en situation.
Häll inte fotogen på en brinnande eld.
Kväv den med en filt istället.
Sätt inte en kniv i någons öppna sår.
Hjälp till och plåstra om istället.
Var inte rädd för att hjälpa.
Var rädd för att inte bli hjälpt.
Jobba för att sprid trygghet istället för att skapa en svart svart värld där ingen älskar.
Skyll inte på orättvisa när du själv bär på den.
Sprid trygghet - inte rädsla

Jag är inte rasist

Jag är inte rasist för det bär emot allt jag tror på.
Men jag törs tycka illa om en utlänning som beter sig illa.
Varför skulle jag inte det när jag har precis lika lätt att tycka illa om
en svensk som gör det.
Hudfärgen och ens ursprung får inte vara det som avgör vad jag ska tycka och tänka om någon.
Att säga invandrare har idag blivit lika förgiftat som att benämna någon som neger.
Varför ska vi tassa på tå för att vi är rädda att lägga vissa ord i våra munnar.
Ord som bara är beskrivande för något.
Avsikten är ju inte att svärta ner någon.
Avsikten är ju inte att se ner på någon.
Inte min avsikt i varje fall.
Jag vill se människan oavsett religion, oavsett hudfärg, oavsett vad andra säger.
Vi är ju alla människor och ska i varje fall i mina ögon bli betraktade individuellt.
Vi får inte generalisera, vi får inte falla för grupptryck.
Vi måste vara starka och se förbi alla glåpord som löst slängs ut.
Jag är utlänning i alla andra länder utan detta lilla Sverige.
Vill jag bli betraktad med misstänksamma ögon så fort jag kommer till ett annat land.
Eller vill jag bli trodd och sedd för den jag är.
Svaret är för mig ganska lätt och väldigt självklart.
Jag är inte rasist och jag föraktar alla som är det.
Ser dom som mindre begåvade, trångsynta  och beklämmande små människor.
Människor som faktiskt bara är rädda.
Rädda för att dom inte förstår.
Nu är det inte så att jag tycker att alla rasister i Sverige är svenskar för så är det inte.
Det är lika många invandrare som beter sig precis lika illa och som är precis lika
trångsynta som svenska rasister.
VARFÖR kan inte dom välja att se varandras positiva sidor istället för att bara blint stirra
på dom negativa.
Vi har alla både positiva och negativa sådana för det är så vi är.
Men vi måste kunna leva med varandra ändå.
Jag är inte och kommer aldrig att bli en rasist.
Men det är beklämmande att se att så många finns.
Att det finns så många med rasistiska åsikter även i ens närhet bland vänner och liknande.
Jag försöker stånga mig blodig ibland när jag kommer i diskussion med dessa
men på en som är rasist på djupet så rinner ens åsikter av precis som vattnet på en gås.
Jag är inte rasist och jag kommer alltid att kämpa för en öppnare varmare värld.
Jag är inte rasist.
Jag är jag istället.

Vill du vara vän eller vill du vara fiende

Har du valt sida i ditt liv.
Har du valt vilken väg du vill gå.
Vet du vem du har dig närmast.
Är du din egen vän eller är du din egen fiende.
Är du någons vän eller är du allas fiende.
Har du redan gjort ditt urval ibland vilka du vill och tänker frottera dig.
Har du taggarna ut mot alla initialt eller låter du nya människor få se vem du är.
Hur är du som människa.
Är du den människan som du vill vara eller känner du dig som en skapad produkt.
En produkt som du anser blivit formad utan ditt eget medgivande.
I väldigt få extremt extrema fall tycker jag att man kan skylla på sin omgivning
under den formande processen som vi kallar uppväxt.
I alla andra fall så är det vi själva som måste ta ansvar för den personen som vi är.
Någonstans så har vi lärt oss vad som är rätt och vad som är fel.
Att vi sen inte väljer att följa det grundläggande mönstret det kan vi inte lasta andra för.
Det är bara dåliga klena ursäkter.
Men hur är det.
Vill du vara en vän till världen vi lever i, en vän gentemot människorna som rör
sig runt dig i ditt liv.
Eller vill du vara på din egen kant och se alla som dina fiender.
Vill du se alla som motståndare.
Motståndare som du ständigt för en kamp emot.
Vill du verkligen det.
Jag vill vara vännen.
Jag vill ge mig själv möjligheter, inte stänga dörrar, låsa och slänga bort nyckeln.
Jag vill se er andra som vänner inte som mina fiender tills ni bevisat motsatsen.
Vad vill du vara, vet du det.
Tänk på att det är en betydligt större fråga än vad du först kanske tror.
Ta den till dig och fundera på vad den egentligen betyder.
Vad vill du vara.

Varför förstöra

Jag bara undrar.
Vad är det som gör att en del dom roar sig med att förstöra saker.
Saker som inte är deras.
Saker dom själva inte köpt.
Saker dom inte arbetat många timmar för att kunna köpa.
Vad ger dom rätt till det.
Vi kan inte skylla på några politiker.
Vi kan inte skylla på att det är invandrare.
Vi kan inte skylla på något speciellt.
Inte mer än att det är rena idioter som är därute och gör det.
Idioter som gör mig både förbannad och ledsen.
Idioter som verkar tro att dom har rätt till att göra det dom gör.
Idioter som tror att ingen har rätt att säga till dom att det dom gör är fel.
Det är bara idioter som vill ha något att göra och som triggar varandra.
Idioter som inte bryr sig.
Dom bryr sig inte förrän det verkligen drabbar dom själva.
Dom bryr sig inte förrän det blivit för sent.
Ska vi andra bry oss om dessa när dom väl kryper till korset efter att
ha förstört för så många.
Ska vi bara förlåta dom genom en handpåläggning och säga att eftersom du nu
var duktig och gjorde avbön på det du gjort så är det ok igen.
Nej, inte i min värld i varje fall.
Dom ska kunna förlåtas men inte förrän dom alla avtjänat sina straff.
Straff som jag verkligen tycker ska vara kännbara, inte mesiga.
Straff ska inte vara inbjudande till brott som det faktiskt är idag.
Straff ska vara något som hindrar en från att begå brott.
Låt inte dessa idioter förstöra.
Inte varken för dig, mig eller någon annan.
Om du vet någon som gör något så illa så håll inte det inom dig.
Skydda inte dessa individer.
Låt dom istället förstå att det inte är ok.
Det är inte ok.
Jag förstår inte nöjet i att förstöra.
Gör du det.
Gå då till en psykolog, det är något fel på dig då.
Varför förstöra.
Hallå, vakna din jävla idiot.
Varför, varför, varför.
Jag bara undrar.

Livet är vackert

Livet är vackert men det är oerhört skört.
Det finns så mycket i det som jag värdesätter, så mycket som jag älskar.
Varje dag har sin charm. precis varje dag.
Det gäller bara att vilja se den.
Att inte blunda, utan att se den för vad den ger.
Det kan vara smutsigt, jobbigt, elakt och orättvist.
Men någonstans där även i dom högarna så kan man hitta något gott, något bra.
Något som man faktiskt vill stoppa ner i sin ryggsäck och spara.
Men varför väljer så många att spara så mycket tungt, så mycket jobbigt, så mycket skit.
Varför väljer man det isället för det goda, det fina, det man uppskattar.
Vill man vara martyr.
Vill man tycka synd om sig själv.
Vill man att andra ska tycka synd om en.
Kan man inte tillåta sig själv att ha det bra.
Jag väljer att plocka upp och ta med mig av det jag vill spara.
Det andra stoppar jag ner i ett annat fack, ett fack fyllt av erfarenhet och visdom.
Livet är för vackert för att bara förstöras.
Livet ska uppskattas för det är vackert.
Men man måste se det för att göra det.
Se dom små nyanserna.
Gör du det.
Ser du dom eller ser du bara livet som en enda grå dimslöja.
Du är inte centrum av världen, inte centrum av livet.
Du är en del av allting.
Gör dig inte för liten, men gör dig heller inte för stor.
Gör dig till den du är, inte någon annan.
Livet är vackert och jag älskar det så.

Att älskas för den man är

Hur viktigt är det inte att känna sig uppskattad.
Att känna sig älskad.
Att känna att man får finnas där för precis den människa man faktiskt är.
Jag själv är en väldigt enkel sådan men samtidigt väldigt komplicerad
och jag tycker om att vara den jag är.
Det är ju jag.
Det är en skön känsla att känna sig älskad.
Det är en vacker känsla som jag önskar alla.
Jag vill bli älskad för den jag är och inte för någon som andra tycker att jag borde vara.
Det är den enda personen jag kan tänka mig vara och som jag verkligen trivs i.
Det är härligt att känna sig älskad, framför allt av sina nära och kära.
Att veta att dom vet vem man är och att man själv känner att man kan stå för det.
Det är inte svårt och det kräver absolut ingen ansträngning.
Jag behöver inget kvitto på att jag är det för det är något som jag känner inom mig.
Jag kommer aldrig att tvivla på den kärlek jag får för jag tvivlar heller aldrig
något på den kärlek som flödar ur mig.
Jag är jag och så kommer det att fortsätta att vara.
Jag älskas för den jag är.
Jag älskas för att jag är jag.
Och kärlek är mitt signum.

Våga säg emot

Hur många gånger tänker du inte tanken att du borde sagt eller gjort någonting
i vissa situationer.
Men likväl så har du gått därifrån helt i ogjort ärende.
Är du då dessutom den som påpekar efter att det hade varit bättre om man gjort si eller så
i efterhand så undrar jag verkligen vad du egentligen står för.
För uppenbarligen så är det ju inte för dina egna åsikter eftersom dom formats i efterhand.
Formade efter resultatet du nu har framför eller bakom dig.
Kan du då verkligen ha rätt till att klanka ner på någon som i varje fall försökt och säkert
också kunnat konstatera att det hade varit bättre om man gjort på det andra sättet.
Våga säg emot denna eller dessa personer.
Låt inte dom domdera med sina besserwisser-fasoner där dom ska verka kloka.
Vem fan kan inte vara en Einstein med facit i hand.
Våga vara den som försöker istället och var inte rädd för att misslyckas.
Visst ska man vara aktsam och inte slarva igenom saker och bara tycka att det går som det
går ändå.
Men man ska alltid försöka att göra sitt bästa och om man gör det så ska man inte vika
ner sig när det ändå inte funkar.
Man har ju i varje fall försökt, och det kan vara bra nog det.
Så hatten av för alla er som försöker.
Ni som vågar och som faktiskt visar vägen.
Att våga misslyckas är även det ett mått av framgång.
Man vågar i varje fall att prova då.
Man gör det istället för att låta andra ta ansvaret hela tiden och sen bara ta åt sig av det gotta.
Våga säg emot för det är då du skapar en form av självrespekt.
Du behöver inte vara en konstant nej-sägare med negativ tråkig inställning.
Men var ödmjuk mot situationerna och var inte rädd för vad du själv tycker.
Du har ju också en åsikt, våga stå för den.
Våga vara du.

Bittra människor - Nej tack

Men hallå !
Hur vore det om ni bittra, ni jobbigt bittra människor kunde ta och skärpa till er någon gång.
Kan ni komma upp ur era träsk och bli lite mer positiva så vore i varje fall jag tacksam.
Måste ni gå och spy galla hela tiden när ni får era attacker.
Kan ni inte istället försöka att hålla dom inom er.
Ge utlopp för era negativa känslor när det verkligen behövs.
Inte hela tiden bara för att ni är så fruktansvärt jävla bittra.
Så farliga kan era liv inte vara.
Tänker ni aldrig tanken att det finns faktiskt dom som har det värre och dom som har det betydligt värre.
För dom finns därute.
Men jag kan lova dig att bland dom människor så är det inte många som går omkring och är just bittra.
Det finns bättre saker att lägga sin energi på.
Sträck på er och visa att ni har lite i er.
Gå inte omkring och osa som en stinkande latrintunna hela tiden.
Tror ni att någon lyssnar på er till slut.
Jag gör det inte.
Det finns viktigare människor som har bättre saker att säga.
Du stjäl bara energi från oss andra och mitt tillflöde till dig, till er är stängt.
Gnäll om du verkligen har något att gnälla för men gör det inte hela tiden.
Kalla aldrig själv för att vara en positiv människa när du mest går och är negativ.
Det är liksom fel.
Säg inte att du hjälper till när du i själva verket är stenen som lägger sig i vägen hela tiden.
Öppna dina ögon och gör något vettigt.
Att gå och vara bitter gagnar ingen, inte dig och verkligen inte din omgivning.
Bittra människor - Nej tack.
Ni får gå till någon grotta och ha egen samtalsterapi.
Håll er borta från oss andra tills ni kommit till lite insikt.

Viljan att hjälpa till

Har du en vilja att hjälpa till.
En vilja som inte kostar något.
En vilja att göra saker utan att förvänta dig något i retur.
En vilja att göra något för någon som behöver lite eller mycket hjälp.
Jag har en sån vilja.
En vilja som inte vill slå sig för bröstet och visa hela världen hur duktig jag är.
En vilja som inte behöver skrika ut att det där det gjorde minsann jag.
Jag behöver inte säga Se på mig, jag är störst, bäst och vackrast.
Jag vet inom mig att det jag gör är rätt för det känns så.
Det bär mig inte emot att erbjuda min hand.
Det känns inte konstigt att först hjälpa till och sen bara gå därifrån.
Jag förväntar mig inte någonting tillbaka när jag själv vill ge.
Att hjälpa till.
Sug på dom orden.
Att hjälpa till.
Vad betyder dom egentligen för dig.
Betyder det att när du erbjuder din vän hjälp så förväntar du dig självklart att den
hjälpen den ska kvittas vid ett senare tillfälle.
Det gör den inte för mig.
Det finns en stor skillnad i att erbjuda sin hjälp och att be om hjälp.
Har man bett om någons hjälp så kan det absolut vara underförstått att nästa gång då
ställer jag upp för dig.
Men om man bara kliver in i något och hjälper till så förväntar i varje fall inte jag mig
att jag absolut ska få hjälp tillbaka när jag vill ha det.
Jag gör ju det av egen fri vilja.
Jag gör det för att mitt eget samvete ber mig om det.
Kanske är jag lite annorlunda i mitt tänkande, men är jag fel ute.
Nej, det tycker jag verkligen inte.
Jag vill bara hjälpa till när jag kan och har möjlighet.
Vi är alla människor på samma planet.
Varför inte försöka hjälpa varandra istället för att stjälpa varandra.
Tror faktiskt att vi alla mår bättre av det.

Låt andra människor växa

Dagligen stöter jag på situationer när jag ser människor som begränsas på olika sätt.
Det är inte rättvist, inte alls rättvist.
Låt alla få en chans att växa, i varje fall om dom vill.
Nu är det ju inte upp till dig att avgöra det utan just den personen som det handlar om just då.
Men människor kan inte växa om vi inte ger dom utrymme.
Det är ungefär som att vattna en solros, ställa den i vackert solljus men sen sätta
ett genomskinligt lock över den.
Den vill uppåt men det går inte för den har blivit begränsad.
På samma sätt fungerar faktiskt vi människor.
Vi kan få väldigt bra verktyg som skulle kunna göra att vi nästan kan bestiga alla tänkbara berg.
Men om vi inte tillåter vederbörande att använda dom så blir dom helt meningslösa.
Det är som fågelmamman som puttar ut ungen när den är redo från boet.
Den vet att det är dags att den lär sig att använda sina egna vingar och utveckla sig vidare
till en egen individ oberoende av andra.
Låt andra människor få känna det också.
Att ge någon ett ansvar betyder samtidigt att man ger den människan frihet att lösa det den blir
satt på det sätt dom den tänker göra.
Det kanske inte blir perfekt.
Det kanske inte blir bra.
Det kanske till och med går precis käpprätt åt helvete.
Men av det lär man sig också.
Man måste lära sig av sina egna misstag.
Kan man lära sig av andras samtidigt så är det också bra men inte något man alltid kan räkna med.
Låt andra människor växa.
Kuva dom inte.
Gör dom inte till mindre än vad dom är för dom är inte små.
Var inte rädd för att dom ska kunna lösa saker utan din hjälp utan låt dom få försöka.
Frihet under eget ansvar är vackra ord men dom är bara vackra om dom är sanna.
Gå inte som en hök och tro att du alltid kan saker bättre än den du lär upp.
Du är en människa och vet du vad, det är alla andra också.
Man kan så ett frö och ge det växtkraft men man kan inte få något att leva om man inte
ger det en riktig chans.
Kan du ge andra utrymme.
Kan du släppa saker ifrån dig till andra och inte gå som en galen tupp och bevaka hur den andra lyckas.
Kan du se andra växa förbi dig utan att känna avund.
Om du kan det så har du själv vuxit som människa.
En människa som tillhör en kategori som jag själv respekterar.
Du ser dig själv som en individ och vad viktigare är, du ser andra som enskilda individer också.
Låt andra människor växa.
Det mår både du och dom bra av.

Stressa inte

Hur många är det inte som upplever sin värld som oerhört stressande idag.
Hur många är det som inte tycker att tiden riktigt räcker till.
Dom hinner inte stanna till och se vad som händer eller vad som har hänt för dom
är då redan på väg mot nästa sak och nästa och nästa.
Varför är tiden så knapp ibland.
Beror det på att vi faktiskt inte har tillräckligt med tid för att göra allt som krävs.
Eller är det så att vi är allt sämre på att planera vår tid.
Eller är det att vi inte vill stanna till och se effekterna av det vi just gjort.
Kan vi inte bara förstå att vi inte får mer gjort bara för att vi hetsar upp oss i trafiken
när köerna tycks oändliga.
Kan vi inte acceptera att fler än vi själva har saker som ska göras.
Det går inte fortare för att vi blir irriterade när det tar ett par minuter längre att ta sig hem från jobbet.
Försök att istället tänka positiva tankar när du sitter där.
Fyll ditt inre med ro istället för stress.
För vad gagnar det dig att komma fram och vara fylld av adrenalin och känna irritationen komma
krypande ur dig.
Se hur den flyger ut och biter till första bästa stackars individ som råkar komma i din väg.
Försök se några positiva saker istället för att det negativa du ständigt fyller ditt inre med.
Ingen mår bättre av stress.
Man har bråttom ibland, det har man.
Men låt inte stressen ta överhand i ditt liv.

Olika värderingar !

Hur ska man gå tillväga när man har att göra med olika typer av värderingar egentligen.
Det är verkligen inte någon lätt fråga att brottas med.
Men samtidigt så är det i mina ögon inte svår.
Det handlar ju alltid om vilja.
Viljan att förstå, viljan att försöka att förstå.
Vi bär alla på olika former av värderingar.
En del små, men en del väldigt starka och väldigt stora.
Vi kommer aldrig att kunna anpassa oss helt till varandra.
Vi kommer aldrig att kunna förstå varandra helt.
Men måste vi det.
Måste vi verkligen förstå varandra helt för att kunna leva ihop.
Jag tycker inte det.
Jag tycker att det alltid finns en väg att möta varandra på, om man vill.
Vi föds inte med några givna värderingar utan vi får dom på vägen.
Vi får dom genom olika saker som berör oss.
Vi får dom genom olika människor som berör oss.
Men vi kan ju inte låta våra värderingar hålla oss åtskiljda bara för att dom finns
där som ett inrutat mönster.
Vi måste tillåta oss att bryta oss loss och våga se lite vidare än bara fram till nästippen.
Vi har olika värderingar genom våra olika kulturer som vi är uppväxta i.
Men är det rätt att använda dom som ursäkt för att inte se något annat.
Vi har en oerhört öppen värld idag tack vare att alla avstånd minskats och att vi människor
kunnat röra oss på helt andra sätt.
Men allt är inte helt lätt bara för att avstånd har gjorts mindre.
Det har nästan kommit som en total överraskning för världen i stort att den blivit liten.
Är det så att vi håller på att växa ur vår egen kostym.
Att världen inte är stor nog längre för allt olikt tänkande.
Eller kan vi försöka att enas att det inte är farligt att leva bredvid varandra.
Att vi trots att vi tror på olika saker.
Att vi ber till olika gudar.
Att vi är inte farliga bara för att vi tycker olika.
Vi har olika värderingar både i stort och smått.
Kan du leva med det.
Jag kan det i varje fall och jag längtar efter resten av mitt liv för att se vad jag kan
lära mig av det.
För lär mig av det, det gör jag varje dag.

Egoister göra sig icke besväret i mitt liv

Är det något jag inte tycker om så är det hur egoister beter sig.
Det finns något i deras beteende som helt skiljer sig från allt vad jag
jag tycker, tänker och tror på.
Därför har jag gjort det enkelt för mig i mitt liv.
Jag undviker att umgås mer än absolut nödvändigt med såna.
Det är en så fruktansvärt smal inställning att vara en egoist.
En så smal inställning att det nästan gör ont när jag ser den.
Vet inte riktigt vad en sådan kan lida av men jag lider i det tysta för
det kan inte vara en rolig åkomma att bära på.
Istället har jag valt att i allt större utsträckning ha en varm massa runt mig.
En massa med underbara människor med fantastiskt härliga hjärtan.
Det är sånt som får mig att vilja gå framåt.
Det är sånt som får mig att vilja att se bakåt.
Det är ni som faktiskt ger mig hoppet i livet.
Alla ni människor.
Egoister som vill sitta på sina piedestaler göre sig icke besväret att ens
försöka få en väsentlig plats i mitt liv.
Ni är som ett blad i en tidning som jag bara bläddrar förbi.
Ni finns inte för mig, inte på riktigt.
Ni finns inte för ni har inte den själen som jag så djupt älskar att se hos människor.
En egoist har en så liten värld.
Lite måste jag säga att jag tycker synd om dessa små människor.
Synd för att dom går miste om så mycket i livet.
Sånt som jag uppskattar så mycket.
Jag älskar människor mycket och jag älskar mina vänner ännu mer.
Men mest av allt älskar jag de mina.
Ni är mitt liv och ni ger livet till min själ.
Egoister göre sig icke besväret i mitt liv.
Ni kan gå någon annanstans.

Varför skräpar folk ner så mycket

Jag blir så fruktansvärt trött på att se detta nonchalanta beteende som vi har runtomkring oss.
Detta eviga slängande av små saker, av stora saker, av allt möjligt faktiskt.
Tycker du som slänger ett papper på gatan att det är ok att det ligger där.
Tycker du som slänger en tidning på ett säte i tunnelbanan att det är ok att den ska ligga där.
Tycker du som slänger din äckliga fimp på marken, på gräset eller var det nu må vara
att det är ok att den ska ligga där.
Tycker du som just druckit upp ölen ur din burk att nu när den är tom är det ok att slänga in den i en buske.
Tycker du som fått ditt kvitto från bankomaten att det är ok att bara släppa den rakt ner där du står.
Tycker du att det är ok att lämna en full sop-påse utanför där soporna ska slängas för att det är fullt
så att fåglarna kan hacka sönder den och sprida skiten.
Tycker du att det är ok att slänga dina möbler där du känner för det bara för att du är för bekväm av dig
för att ta det till soptippen.
Tycker du att det är ok att spotta ut ditt tuggummi på marken så att nästa kan gå i det och få det
fast under sin sko.
Tycker du att alla dessa saker är ok.
Gör du verkligen det.
I så fall tycker jag att du ska sätta dig ner och fundera på vilken enorm brist på respekt och uppfostran
du verkligen har.
Tycker du att det är ok, gör du verkligen det.
Jag tycker i varje fall inte det.
Jag ska inte säga att jag aldrig låtit bli att ta upp ett papper jag tappat eller slängt något på fel ställe
någon gång men jag förstår i varje fall när jag har gjort fel och jag ser konsekvenserna av det.
Försök använda ditt eget vett, ditt eget förstånd.
Försök vara konsekvent och gör istället det som förväntas av dig i dessa fall.
Du är inte tuff bara för att du slänger skit på gatan.
Du visar bara att du är dum i huvudet som tror det.
Du får inte respekt för att du vågar visa att du inte behöver följa vanliga vardagsregler.
Du visar bara att du inte förstått.
Tänk på konsekvenserna av vad du gör lite mer.
Och du, det gäller inte bara skräp, det gäller lite annat också.
Tänk på det också.

Vem kan vara människa efter en våldtäkt

Många saker gör mig illa när jag läser eller hör om dom och en av dom
är alla dessa olika fall av våldtäkter.
Varför, varför, varför ställer jag mig frågan.
Hur många sjuka individer finns det egentligen på denna planet.
Hur många svaga människor kan det bo under stenarna dom gömmer sig till vardags.
Hur mörk är vår värld idag eller har den alltid varit så grym och hänsynslös.
I min värld så är inte det ett val.
Att vilja våldta någon.
Att vilja bli våldtagen.
Våldtar man någon så ska man omhändertas för då är det uppenbarligen något fel.
För det är väl inte så att det är att betraktas som något bättre än till exempel
begå ett ekonomiskt brott emot staten.
Eller.
Det är snarare bara vad denna brottsling ska dömas till, inte om.
Och vad händer med offret.
Hur behandlas det.
Hur behandlas det av sina vänner, sin familj, samhället.
Får den alltid det stöd den verkligen behöver.
Eller blir den kastad ut på gatan som en förbrukad produkt som ingen riktigt vill ta i längre.
Man vill inte skita ner sina egna händer.
Jag mår illa av alla dessa händelser men jag vägrar att blunda för dom.
Jag vägrar att låta bli att se och att beröras.
Det är inte förövarna som är offren när sånt händer.
Ett offer är ett offer.
Jag kan bara hoppas att dom som gör dessa bestialiska handlingar aldrig kan glömma
och aldrig kan bli förlåtna för vad dom har gjort för dom har kränkt en annans människas
liv så grovt.
Och jag kan bara hoppas att alla dessa stackars offer får den uppbackning dom behöver
så att dom i varje fall kan få en chans till ett liv utan alltför djupa sår och ärr.

När vänder du ryggen till

Finns det tillfällen när du vänder ryggen till.
När det händer saker framför dig som du låtsas att du inte ser.
Finns det såna tillfällen och i så fall vet du om att du beter dig på det sättet då.
När händer det.
Vad är det som gör att du väljer att inte se.
Är det ditt undermedvetna eller är det i allra högsta grad en medveten aktion.
Är det för för att det är tillfällen som du inte vill befatta dig med.
Är det för att det är personer du inte vill hjälpa.
Är det för att du är för slö.
Är det för att du inte vill stå för eventuella konsekvenser av det.
Det är aldrig fel att hjälpa.
Om det finns någon möjlighet att det blir bättre av att jag gör det så gör jag det självklart.
Inte för att jag måste.
Inte för att jag kräver ut gentjänster av det.
Inte för att jag blir tvingad till det.
Nej, för att det känns naturligt.
Det är enkla val, att hjälpa till.
Hur illa vore jag uppfostrad om jag inte förstod det inom mig.
Nu är jag inte det utan har fått fantastiskt fina vackra värderingar att själv
utveckla vidare från mina föräldrar.
Det är värderingar jag är stolt över att jag har och dom kommer jag att förvalta
på mitt eget bästa möjliga sätt genom att vara den jag är.
Jag tänker aldrig vända ryggen till någon som själv inte vänt mig ryggen.
Min hand den finns där.
Jag vänder inte ryggen till.
Gör inte det du heller.
Visa att du är en medmänniska, inte något annat.

Att våga tro på sig själv

Det är inte alldeles lätt det jag vill att du, vi, ni ska göra idag.
Men hur ofta tror du på dig själv.
Om du nu inte gör det så undrar jag, varför gör du inte det.
Vad är i vägen för att du ska känna en tillit till dig själv och det du åstadkommer.
Det är aldrig fel att tro på sig själv.
Man kan ha fel i saker o ting men att tro på sig själv är lite mer än bara så.
Låt inte vad andra tycker, tänker, säger eller gör, trycka ner dig i dina skosulor.
Låt dom inte göra det om du inte förtjänar det.
Vadå förtjänar det kanske du tänker.
Jo en del av er borde absolut bli lite klarare och objektivare i era tankar.
Ni kan vara väldigt egoistiska och trångsynta.
Ni ser inte långt utanför er egen lilla bubbla, om ens det.
Ni har lite mer att jobba på.
Men ni andra, ni som ändå ser och hör men som har en förmåga att suga i er
av det som är negativt istället för det som är positivt.
Ni ska lyfta er i kragen och kasta bort alla dessa ovidkommande åsikter.
Tro på er själva istället.
Det är inte farligt.
Jag är övertygad om att du och du och du har massor med bra saker i dig
som mer än väl förtjänar att komma ut istället för att hållas tillbaka.
Låt inte en negativ sak fälla tio positiva.
Väx med dig själv.
Väx tillsammans med andra.
Lev, lär, var en del av allt.
Och mitt i allt detta, våga tro på dig själv för du är bra.
Glöm aldrig bort det.
Sträck på dig och intala dig själv att du duger som du är om du vet att du gör det.
Jag vågar tro på mig själv.
Gör det du med.
Tro på dig.
Det är du förtjänt av.

Att känna sig välkommen

Jag tycker att det är en fantastisk känsla att få känna sig välkommen.
Inte att man tränger sig på.
Inte att man känner att man tar någon annans utrymme.
Utan att man bara känner sig välkommen.
Det är en varm och skön känsla som bosätter sig i mitt bröst när jag tänker på detta.
För det finns så många fina människor runt om på denna jord.
Människor med levande själar.
Människor med varma ögon.
Människor som jag vill krama för att dom ger mig värme.
Människor som är varma i hjärtat.
Människor som gör att jag känner mig välkommen.
Jag kommer aldrig att vara älskad av alla.
Jag kommer aldrig att vara välkommen av alla.
Men alla ni som tagit mig till sig.
Ni som har gett mig en plats i era liv.
Ni som kommer att ge mig en plats i era liv.
Er kommer jag alltid att finnas för.
Kärlek är ett varmt skönt ord.
Det är ett varmt skönt ord med en väldigt vacker innebörd.
Det är kärlek jag känner till Er.
Det ni ger mig kommer jag aldrig kunna beskriva i ord även om jag kommer att försöka.
Men ni ger mig en styrka som gör att jag vill ta mig framåt.
Ni gör att jag känner mig välkommen och jag älskar er verkligen för det.
Jag älskar er av hela mitt hjärta.
Tack för att ni finns alla ni underbara människor.
Tack för att ni är dom ni är.

Vågar du stå för det du säger eller måste du gömma dig bakom andra

Jag måste erkänna att jag blir lite lätt trött på personer som inte törs stå
för sina egna åsikter, sina egna beslut, sina egna handlingar.
Varför beter man sig på det sättet.
Vad är det som får en att inte vilja vara sig själv fullt ut.
Om man nu väljer att gömma sig bakom någon annan när det gäller det man sagt
eller möjligtvis gjort.
Vad är det då för något man vill ha ut av det.
Om jag gör en sak, så är det väl ändå jag som har gjort det, inte någon annan.
Behöver jag då hela tiden springa till någon för att få en bekräftelse.
Vad är det viktiga i det.
Vore det inte mycket ärligare om du stod för det du gör.
Det är en sak att berätta att man har gjort något men att berätta för att man inte vågar
stå för det är en helt annan.
Jag är tillräckligt vuxen för att våga stå för det jag säger, tycker, tänker och gör.
Det är inte farligt att göra det.
Det är ju bara en spegel av vem jag är.
Att våga visa det och att göra det är för mig fullständigt självklart och helt utan diskussion.
Mina handlingar är mina handlingar och dom står jag för.
Jag behöver inte blanda in dessa okända personer och skylla på något.
Säger jag som jag har upplevt det så är det så jag har upplevt det.
Varför skulle jag vilja fabulera med min egen sanning.
Hur skulle jag kunna ens vilja tänka att leva med lögner eller att inte våga
leva med min egen sanning.
Det är för mig alltid bättre med att ta med sig en sanning även om den är fruktansvärd,
även om den är jobbig, även om den känns svår.
Men en sanning behöver man aldrig korrigera, den behöver aldrig hyfsas till.
Den är och förblir vad den är, en sanning.
Jag vågar stå för det jag säger och jag kommer aldrig att gömma mig bakom andra.
Jag kommer heller aldrig låta någon sanning gömmas utan kommer alltid att försöka
se den för vad den är.
Jag vågar tro på mig själv.
För den jag är, det är jag och ingen annan.

Att behandla människor olika

Det är väl egentligen inte särskilt konstigt att man behandlar människor olika
men när det kommer till vissa situationer så är det ändå det.
När man ser hur människor blir helt respektlöst behandlade som är i ens omedelbara närhet.
Hur dom är mot vissa i sin närhet och hur dom är mot andra i samma närhet.
Varför beter dom sig så otroligt olika.
Vad är det som ger dom rätt att kränka andra genom ett beteende som är fullständigt ovärdigt.
Varför beter dom sig på ett så insmickrande bedrägligt sätt emot andra.
Jag äcklas åt detta beteende.
Jag äcklas eftersom jag ser det.
Jag äcklas eftersom jag inte tycker att det är ok.
Men jag undra hur det tänks där, mellan raderna.
Hur dessa personer som utför dessa handlingar tänker.
Hur dom olika grupperna tänker som är centrala i det hela.
Dom som blir illa behandlade.
Dom som blir med ett påklistrat leende "bra" bemötta.
Hur tänker alla dessa olika personer.
Vi är olika i hur vi är emot olika människor, det köper jag.
Men vi behöver väl inte förnedra, se ner på eller behandla en del dåligt bara för
att vi inte tycker om dom.
Vad är det för omdöme vi då omger oss med.
Kan vi inte bara ha ett vettigt civiliserat förhållningssätt gentemot dessa.
Är det fullständigt otänkbart.
Eller måste det pinkas revir precis hela tiden.
Jag strävar alltid efter att försöka hitta en så kallad gyllene medelväg.
Det är lite så jag jobbar och jag tycker nog att jag gör det med hygglig framgång.
Jag är däremot väldigt väl medveten om vilka som är mina vänner och vilka som
bara är människor i min närhet.
Dom som hellre pratar bakom min rygg än framför mitt ansikte.
Undrar dock om dessa personer förstår att jag förstår.
Undrar om dessa personer ser att jag ser och hör det jag hör.
Jag är bara en människa och det är alla ni andra också.
Men vi människor vi lever med varandra, genom varandra, för varandra.
Glöm inte bort det.
Tänk på att du en gång kan behöva hjälp av den du baktalar.
Med vilket samvete ber du då om en hand.
Jag kommer alltid att kunna det, men kan du det.
Finns det dom som du bara försöker att underminera genom en massa skitsnack eller
genom en stor klump av orättvisa.
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Att älska andra som du bör älska dig själv

Kärleken är stark.
Kärleken kan bestiga många stora hinder.
Med kärlek kan du komma långt.
Kärlek är inte bara en känsla mellan kvinna och man, det är så otroligt mycket mer.
Inte för att jag vill förringa den känslan för den är vacker, oerhört vacker.
Men kärlek är så mycket mer ändå.
Att värdesätta andra för något dom är, är för mig en oerhört viktig essens i livet.
Jag har en benägenhet att vilja älska andra, vilja känna starkt för andra.
Jag vill tycka om, men jag kan bara göra det om dom som jag känner för.
Det måste finnas en liten liten strimma av något som gör att den kontakten etablerats.
Det måste finnas något litet.
Det lilla det börja hos dig själv.
Att du har lärt dig att tycka om dig själv.
Att du har lärt dig att älska dig själv.
Att du har bejakat dina känslor för dig själv.
När du gjort det.
När du gör det.
Då kan du älska även andra.
Är du inte din egen vän så kan du aldrig nå fram fullt till andra.
Man kan vara lite oense med sig själv ibland men det har inget att göra med den tillit man
bör känna för sig själv.
Den ska finnas där ändå.
Ingen känner dig bättre än du själv.
Jag tycker om mig själv.
Jag kan till och med säga att jag älskar mig själv.
Det kan jag säga utan att känna hybris.
Det kan jag utan att känna en egoism inom mig.
Det gör att jag samtidigt kan, vill och försöker att ge allt jag kan av mig själv.
Mig själv och det jag har inom mig.
Min kärlek.
Jag älskar andra som jag älskar mig själv.
Helt och fullt.

Sin egen bäste vän - Sin egen största fiende

Två saker som går hand i hand.
Två saker som berör varandra djupare än vad man ibland vill förstå.
Två saker som vi dagligen är delar av.
Att vara sin egen bäste vän och att vara sin egen största fiende.
Det är viktigt att vara vän med sig själv.
Att acceptera sig själv för den man är.
Att se sig själv precis som den människa man är.
Att inte se ner på sig själv men heller inte sätta upp sig på en piedestal.
Man ska vara kompis med sig själv, vän med sig själv, tycka om sig själv.
Det betyder inte att man inte ska sluta se andra.
Tvärtom, när man är vän med sig själv det är först då som man verkligen kan öppna ögonen
och se dom man har runtomkring sig med klara öppna ögon.
Man ska inte vara den som sätter upp höga hinder för sig själv.
Man ska inte vara den som sätter omöjliga mål, just för att dom ska vara omöjliga.
Man ska inte vara den som bara ser motgångar.
Man ska jobba på att vara vän med sig själv.
Att vara i harmoni med sig själv och se saker för vad dom är.
Tyck gott om dig men bara om det finns gott att tycka.
Var din egen bäste vän, inte din egen största fiende.

Att längta

Hur ofta känner du längtan.
Längtan efter något.
Längtan efter någon.
Visst är det en underbar känsla att få bära på.
Jag känner mig så priviligierad när jag gör det.
Att få känna en så stark känsla som längtan för att jag känner mig mer levande.
Tror att det är oerhört viktigt att vi alla får känna det någon gång ibland.
Det är inte så att vi alltid behöver göra det men när vi gör det så är det desto vackrare.
Man kan ju känna längtan efter så otroligt mycket.
Se på ett litet barn som väntar på julafton eller på sin födelsedag.
Eller varför inte kanske en helg som den får vara tillsammans med sin ena förälder
som den inte lever ihop med längre.
Kanske är det något som kan ses som så enkelt och trivialt för andra men som
betyder desto mer för den som det händer.
Det kan vara något som du ser fram emot att göra själv eller att dela med andra.
Många upplevelser är upplevelser som är så mycket vackrare när man just kan och
får dela dom med andra.
Det kan bli som en liten förlorad del när man inte har den möjligheten.
Man kanske har upplevt något fantastiskt men utan att kunna förmedla den känslan
vidare så blir det bara något som du själv har.
Du kan liksom inte anknyta den till någon annan.
Du kan inte ta upp den vid tillfälle och säga "kom du ihåg när" och le tillsammans.
Du kan inte längta tillbaka till den med denna någon.
Det är alltid vackrare att vara två eller fler när man känner dessa känslor.
Vad längtar du efter.
Jag menar vad längtar du verkligen efter.
För jag tror att det finns ett antal saker som du verkligen gör det med.
Det finns alltid saker att längta efter.
I mitt bröst så finns det massor som jag längtar efter för mitt bröst är fyllt av liv.
Mitt bröst är fyllt av så mycket kärlek som längtar efter att få komma ut och göra nytta.
Mitt bröst det värker av den längtan som bor där inne.
Mitt hjärta är vackert det vet jag och jag njuter av den vetskapen.
Den vetskapen vill jag och kommer jag att försöka att förmedla resten av mitt liv.
Mitt liv är mitt liv.
Men mitt liv är också en del av ditt liv, och ditt, och ditt, och ditt, glöm aldrig det.
Mitt liv är en del av alla andras även om det är mitt.
Jag längtar efter livet.
Allt liv jag har kvar.
Jag längtar.

Våga säg vad du tycker

Hur många gånger, hur många tillfällen, hur många ögonblick
har du inte tänkt tanken att du ångrat att du inte sagt vad du har tyckt.
Gått ifrån en situation utan att fått ur dig det som du egentligen velat.
Utan att du gjort klart för någon annan att du faktiskt haft en åsikt.
Jag tror att det är betydligt vanligare än vad dom flesta vill erkänna för sig själva
men framför allt för andra.
Tror att många kan ha väldigt svårt att stå för det dom tycker och tänker.
I varje fall tills då dom kommer till den situation då dom blir pressade att
erkänna vad som fanns inom dom själva.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man är tydlig på den biten.
Inte säger negativa saker i skymundan bara för att man själv är bitter.
Inte skyller på olyckliga omständigheter som ursäkt för det som uteblivit.
Varför inte stå för den man är helt enkelt.
Man kan inte och ska inte bara fly ifrån situationer.
Därmed inte sagt att man ska spy galla över allt och alla i alla situationer.
Allt som kommer spontant är inte alltid genomtänkt.
Men om man bromsar sig själv om så bara för en sekund så ska du se
att du hinner få även din åsikt sagd på det sättet som du själv vill framföra den.
Du får säga saker två sekunder för sent, för det är inte för sent.
Det är när du har format den.
Känn inte att situationen har blåst över.
Känn inte att det du tänker är helt oviktigt, för det är det ju inte.
Det är inte oviktigt för dig.
Tvärtom.
Ha respekt för dig själv och vad du tänker och tycker, dina åsikter är värdefulla.
Även om dom inte är det för andra så är dom det för dig.
Så ha respekt för dig själv.
Var inte rädd för att det ska bli fel när du säger det du vill säga.
Låt det istället spegla vem du är för det är ju du som uttrycker orden, ingen annan.
Våga säg vad du tycker.
Det kan vara i stora sammanhang, det kan vara i små.
Men i vilket sammanhang det än må vara så våga uttryck dig i ord.
Gå inte och bär på det utan släpp orden fria.
Det är ju du.
Våga säg vad du tycker och visa vem du är.
Våga säg vad du tycker, det är ju faktiskt du.
Men gör dig den tjänsten, tjänsten att tänka efter före.
Våga säg vad du tycker så växer du i respekt för dig själv.
Våga säg vad du tycker så växer du i respekt i andras ögon.
Du är du och ingen annan, glöm aldrig det.

Jag glömmer aldrig en vän

Det finns mycket som kan falla i glömska i ens liv.
Det finns många saker som man tappar bort på vägen.
Det finns massor som man inte vet om man har upplevt.
Saker som man kanske drömt väldigt starkt om och därför tror sig varit med om.
Eller saker som man hört så mycket om att man tror sig varit där.
Men en sak som i varje fall jag aldrig kan göra
Det är att glömma bort en vän.
En vän för mig har fått en så speciell plats hos mig.
En alldeles unik plats i mitt hjärta.
En plats som man aldrig kan komma ifrån utan som man alltid har.
En plats som ingen annan kan ersätta.
Det finns dom som säger att vänner kommer och vänner går.
Men det är inte riktigt sant.
Inte när det gäller riktiga vänner.
Dom vännerna kommer och dom stannar.
Dom har som sagt fått sin plats i mitt hjärta och den är deras.
En riktig vän kan vara borta fysiskt från mig i hela mitt liv men den kommer ändå aldrig att försvinna.
Jag är glad, jag är lycklig för jag har såna vänner.
Vänner som tagit plats hos mig.
Vänner som jag trivs med att ha i mitt hjärta.
Vänner som värmer mig inifrån när jag känner mig frusen.
Det är trots allt skillnad på vänner och vänner.
Det kan nog alla hålla med om.
För jag tror knappast att du berättar allt för alla dina "vänner".
Sen finns det kamrater.
Kamrater för mig har blivit ett mer eller mindre kallt ord och innefattar människor som jag
är i min krets men som inte alls betyder lika mycket för mig.
Det är människor jag aldrig kan släppa in över min tröskel för det är inte hos mig dom hör hemma.
Det kan absolut vara bra människor men ändå inte människor som jag klickar helt med.
Men för at återknyta till vänner, riktiga vänner.
Ni underbara människor som förgyller mitt liv.
Ni som ger mig syre.
Ni som ger mig kärlek och som låter mig få ge tillbaka det till er.
Ni är mina vänner.
Er kommer jag aldrig att glömma för ni har mig som er vän.
En vän stannar för livet.
Tack för att ni finns.
Älskar er alla.

Misstro-svartsjuka

Två ord som kan innehålla så mycket och samtidigt vara så otroligt lika varandra.
Två ord som kan användas i så vitt skilda sammanhang.
Två ord, starkare än många men många gånger väldigt söndrande.
För att känna misstro till någon så brukar det väldigt ofta finnas en grund.
Den grunden den har man satt av olika anledningar.
Det kan vara något man har upplevt själv.
Det kan vara något man sett.
Och sen till sist det allra vagaste, det man har hört.
Att skapa en misstro via hörsägen är den ynkligaste och sämsta varianten.
Att bytta upp något negativt av något man egentligen inte vet något om.
Inget mer än dom ord man hört någon annan säga.
Hur kan man lägga en värdering grundad på det.
För mig är sånt otänkbart men ändå kan jag inte låta bli att snudda vid det
för att i nästa sekund rygga tillbaka och undra vad jag tänker med.
Det kan ju precis lika gärna vara en illvilja som ligger bakom orden, likaväl som en sanning.
När man sen låter denna misstro gå in i gränslandet till svartsjuka så är man verkligen
ute på hal is.
Svartsjuka som så ofta grundar sig på ens eget dåliga omdöme.
Ett omdöme där man dömer andra efter hur man själv beter sig.
Det finns självklart fall där man har något riktigt, något subtilt att ta på när det gäller
det eller den som man blir svartsjuk på.
Men lika ofta är det bara en form av missunsamhet.
En missunsamhet som formats av något man själv inte lyckats uppnå.
Försök gå igenom en hel dag utan att känna misstro till någon eller något.
Ignorera dina känslor när dom dyker upp och låtsas som att dom inte finns.
Kan du det.
Försök gå en hel dag utan att känna svartsjuka till någon kollega, vän eller kanske din partner.
Låt saker bara få vara ifred när dom händer.
Kan du det.
Vågar du utsätta dig för det experimentet.
Har du det modet som det krävs för det.
Om inte,
skaffa dig det för det mår du bättre av.

Att älska andra människor

Visst är det underbart när man känner en skön härlig känsla att vara en av flera.
Att man inte är ensam, aldrig ensam, aldrig någonsin.
Det är en underbar känsla, emellertid en man inte alltid kan ha med sig.
För det kommer absolut tillfällen då i varje fall jag känner mig ensam.
Det har inte något att göra med att jag inte känner mig älskad, eller att jag känner mig övergiven.
Det har jag aldrig gjort.
Det har att göra med en känsla som finns i mitt bröst och som bara kommer av att jag inte
kan uppnå det jag vill.
Att jag känner mig själv otillräcklig för att jag vill ge så mycket mer än det jag kan.
Jag älskar dom människor jag har runt mig och jag älskar dom av hela mitt hjärta
och mycket mycket mer.
Jag älskar dom för att dom ser mig som jag är och för att jag får vara den jag är.
Det är ju den jag är, inte någon annan.
Det är varma människor, det är goda människor, det är människor som inte vänder mig ryggen.
Det är människor som jag kan lita på.
Det är människor som kan och vågar lita på mig.
Man kan älska människor på olika sätt och det gör även jag.
Dom jag har riktigt nära älskar jag på ett djupt och innerligt sätt.
Sen kommer dom som kommer in i min så kallade vänkategori.
Det är männsikor jag inte har nära mig i min vardag men när jag träffar dom
så är det mycket kärlek även i den luften.
Det finns en värme som är mysig och som lindar sig som bomull runt hjärtat.
Till sist kommer kategorin av nyinkomna människor i mitt liv.
Dom tillhör en del som man inte kan eller ska förakta.
Människor som jag vill möta med den värme jag har att ge.
Människor som har den värme som jag vill möta.
Det är människor med öppna varma hjärtan.
Dom betyder oerhört mycket för mig men dessa olika kategorier kommer aldrig
att konkurrera med varandra, det går liksom inte.
Jag älskar de mina och dom har en helt unik plats i mitt hjärta.
Ni andra får dela på resten, och det är faktiskt inte illa det heller.
Ta tillvara på denna unika egenskap.
Var inte rädd för den för den kan ge så mycket.
Tro på den, för den är god.
Känn den för den är värd att kännas.
Älska den för den är värd att älskas.
Lev med den för den är värd varje andetag.