Lever du i nuet

Undrar varför människor idag har så fruktansvärt att leva där dom är i livet.
Vad är det som gör att man hela tiden måste blicka framåt.
Eller vad är det som gör att man vill dra fram historier från förr.
Konsekvensen av det hela är att man inte stannar upp och lever där man är.
Att våga stanna till och andas luften som kommer ner i lungorna .
Att våga stanna till och njuta av det man får framför sig.
Varför måste man alltid jämföra.
Vad ska man jämföra med.
Vad är det som är värt att jämföra med.
Vad var det som var så mycket bättre förr att det nu överskuggar det du går igenom.
Eller är det bara en mognadsprocess som gör att det du upplever idag det kommer du att uppskatta mer imorgon.
Varför kan man bara inte stanna till och ta det gottaste av allt och njuta.
Att älska sina minnen av det man en gång upplevt.
Att njuta av stunden som man befinner sig i.
Att våga se fram emot det man uppleva skall utan att bygga upp enorma förväntningar som sen kan raseras.
Lev i nuet men glöm inte det som varit.
Lev i nuet men se fram emot morgondagen.
Våga lev.
Våga njuta.
Våga vara.
Våga älska.
Det vågar i varje fall jag.