Brukar du känna avundsjuka.....

Tror att det är en fråga som dom flesta kan svara ja på även om dom inte alltid vill erkänna det.
Jag tycker inte att det är något man ska skämmas över.
Varför ska man göra det.
Även jag gör det vid tillfällen och dessa tillfällen inträder då och då.
Men det är en avundsjuka som inte önskar illa utan tvärtom.
Det är faktiskt en avundsjuka som jag till och med kan tycka om lite grann.
Jag tycker om att andra har det bra.
Jag tycker om när det händer positiva saker för andra.
Jag känner inte att jag är den som måste få dessa saker först och främst.
Jag känner inte att jag måste jag måste jag måste.
Att känna avundsjuka för att någon uppnått något skulle aldrig falla mig in.
Den personen har ju lyckats att uppnå just det genom att ta sig dit på ett eller annat sätt.
Att däremot känna avundsjuka när någon bara genom en slump lyckats hamna på rätt ställe vid rätt tillfälle det gör jag definitivt och ofta.
Den avundsjukan den finns där men den gror inte i varje fall.
Att känna en avundsjuka som växer det kan aldrig vara bra.
Att till exempel låta den ta överhand och nästan växa till en känsla som man inte kan tygla.
Avundsjukan kan vara så ond, så gemen, så elak.
Men varför låter man den vara det.
Varför får inte avundsjukan bara finnas till på det sättet som den är bäst för alla.
Hur är det när du känner avundsjuka och varför känner du den.
Vad är avundsjuka för dig.
För mig är det för något jag inte har möjligheten att få men så gärna vill ha.
Men det är nyttigt för mig att ha den.
Den får mig att vilja.
Den kan få mig att längta.
Jag känner avundsjuka ofta och det kommer jag att fortsätta att göra.
Varför skulle jag inte göra det.
Jag känner avundsjuka men det är bra