Hur lik är du dina föräldrar

Visst är det både kul, skrämmande och intressant att se hur många detaljer man tar med sig från sina föräldrar.
Det finns liksom nästan inga gränser hur mycket man har gemensamt om man verkligen tittar efter.
Det går liksom inte att ljuga sig fri ifrån.
Hur gärna man än vill så finns detaljerna där precis överallt.
Man ärver så otroligt mycket av dom.
Sen är det upp till dig om du använder dig av ditt arv.
Om du vill förskjuta det för att du inte vill kännas vid det.
Om du låta det berika ditt liv och ge dig föräldlade egenskaper av det.
Hur lik tror du att du är dina föräldrar.
Hur lik vill du vara dina föräldrar.
Vilka värden ser du i det dina föräldrar har gett dig.
Mina föräldrar har gett mig oerhört mycket.
Och det allra allra viktigaste som mina föräldrar har gett mig är min förståelse.
Min öppenhet mot andra människor.
Mitt varma öppna hjärta som vill dela med sig av medmänsklighet.
Min kärlek till alla mina älskade släktingar och vänner.
Det är det som är det allra viktigaste för mig.
Jag älskar min kärlek som jag bär med mig i livet.
Jag älskar mina föräldrar.
Jag har många likheter som jag tagit med mig med glädje av dom.
Men jag har också och har haft många likheter som jag inte velat haft med mig i livet.
Men dessa delar har fått mig att växa som människa och som fått mig att se vem jag är.
Vi blir formade mer eller mindre av människor runtomkring oss och allra mest av våra föräldrar.
Jag är en del formad av dom.
Jag är lik mina föräldrar.
Men jag är ändå mig själv.

Det behövs så lite

Visst är det väl underbart att det krävs så otroligt lite för att vända en vanlig situation till något lite extra.
Det där lilla som gör att du vill ta med dig den vidare.
Det som gör att du tar den med dig med glädje.
Visst är det underbart att det krävs så lite.
Tycker om att det krävs så lite.
Det krävs till exempel bara ett bra slag på en usel golfrunda för att jag ska gå nöjd från den.
Det krävs bara att någon håller upp en dörr för att min resa hem från jobbet ska bli till något extra.
Om du får den där lilla varma frågan från ett litet barn som behöver hjälp med något.
Ett barn som du kanske aldrig träffat tidigare.
En pensionär som tappar sin käpp eller behöver hjälp att packa sina varor.
Visst känns det bra att då få hjälpa till.
Att hjälpa till utan att man kräver något i retur.
Tycker nämligen inte om just den tanken.
Tanken att man alltid vill ha något i retur.
Det behövs så lite för att göra skillnad tänker du någonsin på det.
För mig sker det med automatik men det betyder inte att jag tar lätt på det.
Att jag tar det för något självklart för det gör jag inte.
Det behövs så lite.
Tänk på det.
Det behövs så lite.
Det behövs så oerhört lite men det kan leda till så fantastiskt mycket, men bara om du vill.
Se det lilla.
Glöm inte bort att se det lilla.
Det är det lilla som leder till något stort.
Det lilla och det stora, det är ditt liv.

Jag älskar mig själv, älskar du dig

Det är inte för att jag lider av extrem hybris som jag kan säga det högt så andra hör.
Men jag älskar faktiskt mig själv för den jag är idag.
Jag har massor med brister men jag har ännu fler goda sidor.
Dessa goda sidor dom bär jag med stolthet.
Jag bär dom med värdighet.
Jag bär dom med den självkänsla som jag tycker så mycket om att jag har fått.
Det har inte varit självklart i mitt liv att jag tyckt om nuet.
Men jag har kommit till en acceptans i mitt inre där jag ser mig själv för den som jag är.
Jag vet att jag har ett gott hjärta.
Jag vet att jag har ett stort hjärta.
Och jag njuter av det precis varje sekund.
Nej jag är inte självgod som uttrycker mig på detta sätt.
Jag tycker bara helt enkelt om mig själv för den jag är.
Varför skulle jag inte göra det.
Vad kan stoppa mig från att göra det.
Det finns bara en som skulle kunna stoppa mig och det är jag själv.
Det finns bara en som kan älska dig helt och fullt, det är du.
Du känner alla dina egna styrkor.
Du känner alla dina svagheter.
Du känner dig så varför skulle du inte kunna älska dig.
Det är du som har tagit dig dit där du är idag.
Det är du och ingen annan.
Jag älskar mig själv för jag accepterar den jag är.
Jag är full av en massa om och kanske men alla dessa tillhör mig.
Jag älskar mig själv för att jag är värd att älskas.
Jag älskar dig för att du är värd att älskas.
Men jag kommer aldrig att kunna älska allt och alla.
Jag kommer aldrig att sträva efter det heller.
Varför skulle jag vilja försöka älska en människa med en ond själ, med ett sjukt hjärta, med en skadad livssyn.
Jag älskar dig som vågar älska tillbaka.
Dig som inte sätter hatet framför kärleken.
Jag älskar mig själv för jag har ett vackert hjärta, ett hjärta och en själ som jag är stolt över.
Jag älskar mig själv för jag älskar att älska.

Värderar du det du har............

Brukar du ofta känna att jag skulle vilja ha det eller det eller det.
Eller kanske tänka tanken att mitt liv det vore mycket bättre om jag kunde göra si eller så.
Saknar du förmågan att känna dig nöjd med det du har.
Kan du känna glädje i det du har.
Söker du jämt efter något mer eller kan du stanna till och njuta.
Märker du värdet av det du har runtomkring dig.
Märker du att att människor finns där för dig.
Känner du att värdet i det dom ger dig.
Kan du vara nöjd med det du har idag.
Eller måste du ha en ny målsättning hela tiden.
Varför har så många så otroligt svårt idag att värdera det dom har.
Vad är det som hindrar dom ifrån att bara leva, njuta, vara.
Hur ofta säger du till dom du uppskattar att du har i din närhet just att du uppskattar att dom finns.
Får dom veta det och får dom veta det tillräckligt ofta.
Varför får dom inte det om dom nu inte får det.
Vad hindrar dig från att säga det.
Vad hindrar dig från att ge din uppskattning.
Om du får något som betyder något från någon som ger, kan du då se det.
Kan du ta det till dig och värdera det du får.
Kan du bibehålla värdet på det eller tappar det värde med tiden.
Kan det rent utav vara så att det till och med ökar i värde för dig.
Vill du förädla dig själv genom att våga värdera allt lite lite mer.
Det är när du är rädd för att förlora något som du har fått något du verkligen vill ha.
Hur mycket är du villig att avstå  för att  få behålla det du vill ha.
Vet du var dina gränser går.
Funderar du på vad det är du värderar i livet.
Värderar du det du har.
Värderar du verkligen det du har.
Gör du verkligen det eller ...............................

Självkänsla...................hur är din

Ett ämne som spelar större roll idag än någonsin tidigare.
För har du ingen självkänsla så har du så oerhört svårt att sätta värde på dig själv.
Men hur bygger man då upp en självkänsla om den blivit söndertrasad redan i unga år.
Kan man reparera den.
Kan man lyfta sig så pass att man kommer till den nivån man själv förtjänar.
Kan man det med alla ärr man har i själen.
Kan man rentutav bli ännu starkare än om man inte fått sin själ tilltufsad.
Jag känner personer, människor, bekanta, vänner som har så otroligt olika självkänsla.
Vissa njuter jag av att se på medans andra ryser jag när jag hör.
Men alla bär dom på ett värde.
Ett värde som människa.
Ett värde som medmänniska.
Detta värde är det dock oerhört olika hur mycket det skattas.
Det har i sin tur självklart att göra med hur deras väg varit framåt i livet.
Det du tycker är självklart och enkelt kan kännas totalt främmande andra.
Dom ser inte det du ser.
Dom ser inte på saker på det sättet som du ser på saker som du gör.
Kan du acceptera att dom inte kan det eller har du ett krav inom dig som är större och starkare än din strävan efter förståelse.
Självkänsla är inget självklart.
Självkänsla är inget självklart.
Min självkänsla växer dagligen men jag vet inte till vad.
Jag vet inte vad jag söker för jag söker bara livet.
Jag respekterar livet precis som jag respekterar alla ni som lever det tillsammans med mig.
Låt din självkänsla växa för du förtjänar det.
Låt dig växa för du förtjänar det.
Du är värd förmodligen mycket mer än vad du tror.
Ta bara inte för givet att andra har samma goda självkänsla som du.
Du är unik men det är dina medmänniskor också, glöm aldrig det.
Låt dom vara unika, ta inte ifrån dom det.
Ta inte något eller någon för givet, gör aldrig det.

Är du god eller är du ego

Hur ställer du dig själv till just dig själv.
Vet du alltid vem du är.
Ställer du dig någonsin till svars.
Står du för den du är eller är du bara.
Vems plats tar du, din egen bara eller vill du även ha andras.
Tycker du att du är god människa.
Vet du om andra tycker att du är en god människa.
Är andra människor mätbara med dig själv.
Ser du andra människor för ditt eget ego.
Ser du till att själv förse dig med det du vill ha eller delar du hellre med dig först.
Vilket är viktigast för dig.
När är du viktigare än andra.
Finns det andra personer som är viktigare för dig än dig själv i ditt liv.
Är du centret som hela världen kretsar kring i ditt liv.
Eller är du ödmjuk nog och ser att du är en del i världen.
En del lika stor eller liten som alla andra.
Vad ser du dig själv som.
Ser du dig själv som en god människa eller ser du dig som ett ego.
Är du ett ego för att du vill vara det.
Är du ett ego för att det finns inget annat val för dig.
Är det för att du ska kunna självförverkliga dig.
Är du ett ego för att du skiter i andra, för att du skiter på andra.
Är du ett ego eller är är du mer än så.
Vågar du vara något mer än bara en egoist.
Kan det vara så att du bara kliver ut ur ditt eget skydd när du själv känner för det.
Eller vågar du kliva ur när andra behöver dig.
Är du god eller är du bara ego.
Vågar du vara god eller skrämmer det dig.
Vågar du vara god utan att tänka på följderna som det innebär.
När du är god är du det utan att du vill ha något i retur hela tiden.
Är du god utan krav.
Eller är du ett ego fyllt av sådana.

Är du du

Hur ofta kommer du till situationer när du inte är dig själv.
Jag själv gör det alltmer sällan.
Det beror självklart på att jag litar alltmer på den jag är och att jag faktiskt duger som jag är.
Jag är bra som jag är och det är för att jag är jag.
Är du du.
Vågar du vara du.
Finns det saker som gör att du inte kan vara dig själv.
Finns det saker som gör att du hindrar dig från att vara dig själv.
Vad är det som kan hindra dig från att vara just dig själv.
Att vara sig själv, vad kan vara viktigare.
För mig är det det som håller i längden.
Att jag tror på den jag är.
Att jag litar på den jag är.
Att jag vill vara den jag är.
Vem vill du vara.
Vill du vara dig själv.
Kan du vara dig själv.
Är du bekväm med dig själv.
Vad kan hindra dig från att vara just dig själv.
Vad kan hjälpa dig från att vara dig själv.
Alla har vi gränser.-
Alla har vi någon form av mål.
Vad är ditt.
Vad är dina.
Vem är du.
Vad är du.
Vem är du..................................................

När dubbelkollar du saker......

Jag kan inte tänka mig annat än att det händer titt som tätt att du dubbelkollar saker som du gör.
Saker som andra gör.
Saker som du vet att andra ska göra.
Men varför gör du det.
Vet du det.
Vad är det som driver dig till att göra det.
Varför kan du inte låta bli.
Gör du det bara ibland eller gör du det alltid.
Men vad är det då för saker som du måste dubbelkolla.
Varför vågar du inte lita på dig själv.
Varför kan du inte lita på andra.
Känner du igen dig när jag säger att du inte kan lita på andra för att du vet att du inte kan lita på dig själv.
Är det så att du utgår från dig själv när du bedömer andra hela tiden.
Eller vågar du vara så objektiv att du helt kan se utanför ditt eget beteende.
Jag själv dubbelkollar mig när det är saker jag absolut inte vill glömma.
Sånt jag helt enkelt är för beroende av och inte kan eller vill vara utan.
Att jag har mina glasögon med mig från jobbet.
Att jag har mina nycklar när jag går hemifrån.
Såna saker.
Saker jag helt enkelt inte kan vara utan, utan att det blir jobbigt.
Men om man sen går till situationer på sin egen arbetsplats till exempel.
När någon ber någon göra något åt någon men ändå ska vara där och peta för att man inte litar på att det blir bra gjort annars.
Är du sån eller känner du någon som är det.
Varför gör man så.
Gör du så.
Man talar ju så mycket idag om att man inte ska förminska andra.
Men jag tycker att man gör det alltmer istället.
Just genom detta överinseende.
Detta hängande hökögat som ska bevaka allt och inte släppa något.
Måste du verkligen dubbelkolla allt som du dubbelkollar.
Kan du tänka dig att släppa lite på ditt eget kontrollbehov utan att freaka ut totalt.
Lär dig att lita på andra även om dom inte löser sakerna på ditt sätt.
Det kanske funkar ändå.
Det finns fler sätt än ditt eget.
Du har en kapacitet men det har dina medmänniskor också.
Lär dig släppa taget om än en liten liten bit åt gången.
Det är inte farligt.
Lita på dig själv.
Våga lita på andra.

Vad gör dig irriterad

Det finns nog ganska mycket som kan göra en irriterad.
Men hur kan du hantera det.
Vilken form av irritation kan du hantera och vilken kan du inte.
Känner du till dina egna gränser eller låter du andra sätta dom.
Ändrar du dig från gång till gång eller finns det tillfällen som du alltid reagerar likadant på.
Vad gör dig irriterad.
Är det när någon tar sittplatsen precis framför näsan på dig.
Är det när någon tränger sig in framför dig med sin bil när det fanns gott om plats bakom.
Är det när någon försöker lägga sig i något du just gjort.
Något du skapat och nu blir nedvärderat trots att du själv nyss var nöjd med det.
Blir du kanske irriterad över när någon annan vill bestämma över det som ska ske gång på gång på gång.
Blir du irriterad på dig själv för att du inte kan uppfylla dina egna mål.
Eller är du den som inte blir irriterad över något som inte du själv kan råda över.
Jag blir själv irriterad när det kommer till situationer som jag inte känner att jag kan hantera.
Jag vill så gärna men jag kan inte alltid.
Det är enkelt när man erkänner det för en själv.
Det är enkelt när man vågar se istället för att bara reagera genom att bli just irriterad.
Att bli just bara irriterad känns så fattigt och jag blir inte glad på mig själv när jag blir det.
Det stjäl så mycket energi från mig och den vill jag ha till bättre saker.
Jag vill inte bli irriterad på trivialiteter.
Jag tänker inte bli irriterad på trivialiteter.
Jag kommer inte att bli irriterad på trivialiteter.
Men vad gör dig irriterad.
Hur gör du för att häva din irritation.
Är det något du vill jobba med.
Är det något du kommer att jobba med.
Lägg energi på något vettigt.
Låt inte små onödiga saker göra  att du kommer ur balans.
Tappa inte ditt eget lilla fokus utan ge dig själv det du förtjänar.
Våga att inte bli irriterad.

Lever du i nuet

Undrar varför människor idag har så fruktansvärt att leva där dom är i livet.
Vad är det som gör att man hela tiden måste blicka framåt.
Eller vad är det som gör att man vill dra fram historier från förr.
Konsekvensen av det hela är att man inte stannar upp och lever där man är.
Att våga stanna till och andas luften som kommer ner i lungorna .
Att våga stanna till och njuta av det man får framför sig.
Varför måste man alltid jämföra.
Vad ska man jämföra med.
Vad är det som är värt att jämföra med.
Vad var det som var så mycket bättre förr att det nu överskuggar det du går igenom.
Eller är det bara en mognadsprocess som gör att det du upplever idag det kommer du att uppskatta mer imorgon.
Varför kan man bara inte stanna till och ta det gottaste av allt och njuta.
Att älska sina minnen av det man en gång upplevt.
Att njuta av stunden som man befinner sig i.
Att våga se fram emot det man uppleva skall utan att bygga upp enorma förväntningar som sen kan raseras.
Lev i nuet men glöm inte det som varit.
Lev i nuet men se fram emot morgondagen.
Våga lev.
Våga njuta.
Våga vara.
Våga älska.
Det vågar i varje fall jag.

Brukar du känna avundsjuka.....

Tror att det är en fråga som dom flesta kan svara ja på även om dom inte alltid vill erkänna det.
Jag tycker inte att det är något man ska skämmas över.
Varför ska man göra det.
Även jag gör det vid tillfällen och dessa tillfällen inträder då och då.
Men det är en avundsjuka som inte önskar illa utan tvärtom.
Det är faktiskt en avundsjuka som jag till och med kan tycka om lite grann.
Jag tycker om att andra har det bra.
Jag tycker om när det händer positiva saker för andra.
Jag känner inte att jag är den som måste få dessa saker först och främst.
Jag känner inte att jag måste jag måste jag måste.
Att känna avundsjuka för att någon uppnått något skulle aldrig falla mig in.
Den personen har ju lyckats att uppnå just det genom att ta sig dit på ett eller annat sätt.
Att däremot känna avundsjuka när någon bara genom en slump lyckats hamna på rätt ställe vid rätt tillfälle det gör jag definitivt och ofta.
Den avundsjukan den finns där men den gror inte i varje fall.
Att känna en avundsjuka som växer det kan aldrig vara bra.
Att till exempel låta den ta överhand och nästan växa till en känsla som man inte kan tygla.
Avundsjukan kan vara så ond, så gemen, så elak.
Men varför låter man den vara det.
Varför får inte avundsjukan bara finnas till på det sättet som den är bäst för alla.
Hur är det när du känner avundsjuka och varför känner du den.
Vad är avundsjuka för dig.
För mig är det för något jag inte har möjligheten att få men så gärna vill ha.
Men det är nyttigt för mig att ha den.
Den får mig att vilja.
Den kan få mig att längta.
Jag känner avundsjuka ofta och det kommer jag att fortsätta att göra.
Varför skulle jag inte göra det.
Jag känner avundsjuka men det är bra

Begränsar du dig själv......

Vet du hur du värdesätter dig själv egentligen.
Ger du dig själv det utrymme du vill ha.
Ger du dig själv det utrymme som du förtjänar.
Förtjänar du utrymme.
Har du verkligen gjort dig förtjänt av att få det.
Eller tillhör du kategorin som bara ska ha.
Helt utan hänsyn till vad andra behöver.
Helt utan tanke på vilka konsekvenser det får för andra än dig själv.
Står du dig själv närmast eller finns det något som gör att du värdesätter andra lika mycket som dig själv.
Det är knappast enkla frågor att svara på men frågor ska inte alltid vara just enkla.
Svaren ska inte alltid vara givna.
Har du situtationer som du själv väljer att vika undan lite eller är det så att du kliver ett steg framåt och tar ännu mer plats.
Är du människan som vill ha allt strålkastarljus på dig.
Är du människan som njuter när du hör din egen röst tala.
Eller är du människan som hellre lyssnar först, begrundar och sen kommer med ett motlägg.
Ett motlägg fyllt av det du just kommit fram till.
Ett motlägg fyllt av din lilla insikt.
Säger du ofta till dig själv och andra att det där klarar jag inte av utan att ens försöka.
Är du den som klampar på, tar tag i situationen och gör något instinktivt ogenomtänkt.
Eller är du den som funderar en stund, prövar och kanske kommer fram till att det här var inte min grej.
Eller är du rent av den som är lite finurlig och kommer med inläggen som löser problemen som uppstår utan att ta åt dig äran.
Tror du på dig själv.
Tror du att du har en förmåga att klara av situationer som du kan sättas i.
Vet du att du har det eller tror du det bara.
Hur har du reagerat när du hamnat i situationer som kräver snabba beslut oavsett vad.
Känner du dig handfallen, vänder dig om och går därifrån.
Eller är du den som tar och verkligen försöker.
Kan du känna dig begränsad ibland.
Känna dig begränsad av din egen tilltro till dig själv.
Varför är det så i så fall.
Är det din omgivning som har format dig till det, är det du själv eller är det en blandning.
Jag tycker verkligen inte att du ska begränsa dig till någonting överhuvudtaget.
Du kan förmodligen mycket mer än vad du tror om dig själv många gånger.
Då menar jag du som inte tror på dig själv.
Du som lever med någon form av hybris, dig tilltalar jag inte ens för du ser ju inte andra än dig själv ändå.
Du verkar ju tro på dig själv oavsett om du har rätt eller fel.
Men du vanliga underbara lilla människa.
Det är dags för dig att rycka upp dig i kragen, ge dig en klapp på axeln och tro på dig.
Du är bra, du är bra, du är bra.
Ha det som ett mantra, det förtjänar du.
Den som säger något annat vet inte bättre.
Du är bra så begränsa inte dig själv.
Var dig själv och var stolt för den du är.
Du duger som du är, glöm aldrig det.

Är jag jag, är du du

Är det så att du alltid är dig själv i alla situationer eller anpassar du dig efter det som krävs.
Väljer du att gå din egen väg, går du den andra stakar ut eller är det så att du tillhör den unika skaran som kan utöva den fantastiska balansgången emellan dom båda.
Jag är alltid jag för det är det enda jag kan stå för.
För mig existerar inget annat än att vara just jag.
Varför skulle jag nedlåta mig till att vara någon annan.
Jag vill inte vara någon annan och jag kommer heller aldrig att försöka att vara det.
Det har funnits tider i mitt liv då jag inte velat vara just mig själv.
Men det har varit så för att jag inte har trott på mig själv.
Inte trott på att jag duger som den jag verkligen är.
Det finns alltid saker och ting som man kan fastna vid hos sig själv som man inte alltid är helt nöjd med.
Men dessa delar dom påverkar mig inte alls längre.
Dom tillhör mig och gör mig just till den jag är.
Hur är du som du.
Vågar du ta ut svängarna och tillåta dig till att vara just dig själv.
Jag tror inte det om alla, inte alls.
Kanske är det för att jag tycker mig ha en ganska bra förmåga att kunna bedöma människor i deras öppenhet och ärlighet.
Kanske är det för att jag vill ta till mig av vad andra ger
Kanske är det för att jag vill.
Jag vågar vara mig själv.
Jag vågar vara jag.
Det har som sagt inte alltid varit så men jag känner att jag har vuxit som människa.
Jag bryr mig om sånt som jag bryr mig om.
Det som inte berör mig det existerar knappt.
Det finns liksom bara där i periferin, inte mer inte mindre.
Jag är jag för jag är stolt över mig själv.
Jag är stolt över att kunna värdera andra som finns runtomkring mig.
Ni som finns där ni är värdefulla för mig.
Ni betyder någonting.
Hur är du mot dig själv.
Hur är du mot andra.
Vågar du stå för vad du gör.
Vågar du stå för vad du säger.
Eller tillhör du den där skaran som ständigt vänder kappan efter vinden.
Den som gömmer sig bakom andras åsikter.
Den som knappt vågar finnas till.
Vem vågar du vara.
Jag vågar vara jag.
Vågar du vara du.
Är du du.

Döden är det enda jag är rädd för

Det finns så mycket som jag har respekt för i livet.
Det finns så mycket värden i saker och ting som jag har runtomkring mig.
Det finns så fantastiskt mycket som jag älskar.
Men det finns bara en sak jag fruktar.
Döden.
Döden är defintiv.
Den är så skoningslös.
Den är för mig bara i vissa fall befriande.
Jag älskar livet för det ger mig så oerhört mycket.
Döden den tar bara.
Jag vill egentligen inte alls tänka på döden men jag kan inte låta bli.
Den finns ju där.
Lurande runt hörnet.
Den finns där och kommer komma en dag.
Döden den finns där.
Döden kan vara vacker för den som har levt klart sitt liv.
Men för alla andra som blir fråntagna sina liv.
För dom tycker jag bara att det känns så fel.
Varför fick inte dom leva sina liv fullt ut.
Jag är rädd för döden för jag vill leva.
Jag är rädd för döden  för den tar dom jag älskar ifrån mig.
Jag har ingen respekt för döden.
Men jag har en oerhörd respekt för livet.
Livet är så olika för oss alla med en enda gemensam nämnare.
Vi föds och vi dör.
Jag vill att alla jag har runt mig lever längre än mig själv för mitt liv är mig mindre värt utan er.
Ni ger mig näring.
Ni ger mig kraft.
Ni ger mig alla en del jag inte kan vara utan.
Döden kommer att komma en dag det är som det är.
Men det är i livet jag lever nu.
Livet det kommer jag att leva och värdesätta varje minut av oavsett vad jag gör.
Tag tillvara på det och gör det bästa av det.
Sätt det värdet på det som du tycker att det förtjänar.
Lev det och respektera det.
Lev det och respektera andras liv.

Att låta sig vara sårbar

Det finns många tillfällen i livet då man ska tillåta sig vara sårbar.
Vi är ju många som kommer till tillfällen där vi är mer eller mindre sårbara.
Ibland så är vi totalt blottade och helt utan skydd mot det som ska drabba oss.
Men jag tror att det är bra att låta sig själv vara utan skyddsnät ibland.
Det gör i varje fall att jag känner mig mer levande.
Att få vara sårbar är en del av att bara få vara.
Men måste inte alltid lyfta upp saker och ting som ska skydda oss hela tiden.
Det måste inte alltid finnas något att gömma sig bakom.
Man måste kunna och våga stå för sig själv.
Våga stå för den man är och vill vara.
Jag har aldrig varit och kommer aldrig vara osårbar.
Jag kommer aldrig heller vilja att vara det.
Att vara sårbar är för mig samtidigt att vara mänsklig och det är något jag vågar vara.
Jag kommer aldrig att sätta mig på några höga hästar i tron om att jag är mer än vad jag är.
Gör inte det du heller.
Det är när man låter sig vara sårbar som man växer själv i styrka.

Vän, kompis eller bara någon du känner

Något som jag ofta stannar upp vid och funderar på är vem är du......
Du som rör dig i min närhet hela tiden eller bara till och från.
Vem är du och vad betyder du för mig.
Vad betyder jag för dig och vem är jag för dig.
Vad är det du letar efter när du kategoriserar in mig.
Hur bestämmer jag vem som är vad.
Finns det klara definitioner om vem som är vad.
För mig är det väldigt tydligt vem som är vad i mitt liv men samtidigt är det är det inte det.
För det finns inga tydlig gränser även om gränserna finns där.
En vän för mig är någon som står för något bestående i mitt liv.
En som alltid kommer att vara återkommande oavsett hur lång tid det kan gå emellan tillfällena som vi ses.
En som jag alltid vet att jag kan lita på och som jag vet litar lika mycket på mig tillbaka.
En som helt enkelt alltid finns där och alltid kommer att finnas där på något sätt.
En kompis är en light-form av en riktig vän.
En kompis är någon som man gör oerhört mycket med och vars sällskap man oftast uppskattar.
En som man kan ventilera väldigt mycket med och som vet det mesta om en.
Just där skiljer sig vän-kompis-kategorin åt.
För till en vän kan jag berätta allt och jag vet att det stannar där.
En kompis berättar jag det jag inte för, inte det jag inte vill berätta, inte allt utan bara valda delar.
En kompis är alltid bra att ha men kompisar kan tyvärr vara just någon som kommer och går.
En person som är bra att ha just i sin närhet men som man inte kan räkna med på samma sätt.
Vem är då någon som du känner.
För mig är det personer, människor som kommer i min väg under livets långa vandring.
Det kan vara vänners vänner, kompisars kompisar, personer som bara snuddar vid ens eget liv men som ändå finns där.
Dessa personer ska jag och kommer jag aldrig att förringa dess betydelse av.
Dom kan nämligen komma att betyda oerhört mycket för vad som händer och sker och påverkar mitt eget liv.
Funderar du någonsin på dessa små stora frågor.
Jag gör det och jag kommer alltid att göra det.
Vem betyder vad för dig.
Vad betyder du för andra.