Snö förbrödrar

Det finns få saker i världen som kan få människor att öppna sig för varandra som väder.
Du har säkert tänkt på det många gånger när det kanske regnar ute och denna klagosång börjar.
När solen steker som allra mest och folk suckande tar sig fram ungefär som att det är det sista dom kommer orka göra i deras liv.
Skräcken när kraftiga vindar tar sin plats och härjar som värsta huliganerna du någonsin kan tänka dig.
Men sen har vi då snön.
Denna snö som kan te sig på så otroligt många sätt.
Den kan lägga ett helt landskap i en vacker skrud bara på ett par timmar.
Skapa ett ljus som man saknat i det tidigare mörkret.
Skänka en glädje till alla barn vars ögon verkligen lyser upp av förväntan redan när dom allra första flingorna sakta faller till marken.
Sen kommer då dom tillfälliga svårigheterna som kan skapas av ett större nedfall.
Det blir stopp i trafiken och folk blir sena till sina jobb.
Paniken sprider sig när man står där med svansen emellan sina ben och bara kan konstatera att det nog inte var särskilt klokt trots allt att ta sig ut i trafiken på dom gamla slitna sommardäcken.
Sakta lunkar många ifrån sina fastkörda bilar och skyller på omständigheter som egentligen borde kunnat räkna ut med arslet.
Men jag tycker inte att det bara är negativt när det händer just det här, det här med kraftiga okontrollerbara nedfall av snö.
Vi behöver få en påminnelse lite då och då och att vi inte ska ta saker och ting för givet.
Det är inte alltid självklart att man kan ta sig från a till b bara för att vi lever i ett ordnat samhälle.
Det finns alltid saker som kan hända.
En annan väldigt positiv sak är att människor, ja i varje fall dom allra flesta människorna som drabbas dom kommer in i en annan känslomässig omtänkande fas.
Helt plötsligt så ser många människor varandra och känner en sympati och får en vilja i att hjälpa till.
Jag tycker det är vackert när man ser denna förbrödring.
När människor hjälper varandra över gränser.
Kanske tycker du nu att det är ju självklart att man hjälper till om man ser någon som behöver det.
Men så är det inte alls till vardags.
För i ärlighetens namn så har säkert du och många med dig bara gått förbi situationer som borde gjort att du skulle höjt dina ögonbryn.
Du har helt enkelt bara överlåtit ansvaret på någon annan att vara den där hjälpande handen.
Det finns miljoner såna exempel om du bara öppnar dina ögon lite och ser din egen värld.
Vad jag menar är att jag har en önskan om att människor ska vara lika ödmjuka och vackra emot varandra även när det inte kommer till ytterligheter som snöoväder eller andra katastrofscenarier.
Vi måste kunna se varandras problem och kunna finnas där med en hjälpande hand även vid andra tillfällen.
Om vi kan det eller snarare när vi kan det, ja då är världen på väg åt det hållet som jag vill se.
Då är världen på väg åt ett vackrare håll.
Snön förbrödrar och det är bra, det är fantastiskt bra men det ska inte behövas något som är självklart
Snön är vacker, minst lika vacker som naturens grönska på sommaren.
Den ger oss väldigt mycket om du tänker efter.
Den ger oss mycket mer än bara onda ryggar och sena ankomster till vart än vi nu ska.