Jag älskar livet !

Jag tillhör verkligen den där kategorin av människor som älskar livet.
Jag gör det inte för att det alltid går som jag vill.
Jag gör det heller inte för att jag alltid tycker att det är sockersött eller vackert.
Inte heller gör jag det för att jag tycker att det är fyllt av rättvisa.
Nej jag älskar livet för att det hela tiden ger mig något.
Det ger mig bra saker ibland och mindre bra andra gånger.
Men det viktiga i det hela är att jag är i det.
Jag lever i mitt eget liv.
I princip dagligen så blir jag påmind om hur lätt liv kan tas ifrån oss.
Någon dör av en sjukdom, andra av sin ålder eller helt enkelt av en olycka.
Man vet aldrig vilket öde man går till mötes och det är därför som jag är så tacksam.
Tacksam över varje dag som jag får vara med oavsett vad det är som jag får den fylld med.
Alla dagar kan inte vara fantastiska och festfyllda.
Alla dagar känner man inte wow.
Men vad gör väl det i det långa loppet.
Jag är själv uppe i 51 år och jag hoppas på lika många till.
Jag gör det för jag är nyfiken på vad mitt liv kommer att innehålla.
Jag är nyfiken på hur mina barns liv ska utveckla sig.
Jag är nyfiken på att se hur världen kommer att förändras.
Jag är helt enkelt nyfiken och för att kunna fortsätta vara det så behöver jag vara vid liv.
Allt i livet är inte rosenrött och kommer så heller aldrig att vara.
Det kommer alltid finnas dom som har det svårt därute.
Dom som inte kan köpa mat för dagen, som inte har något husrum eller dom som ligger där bundna till sina sjukhussängar.
Vi lever i en värld full av begränsningar men dom allra flesta av dom är såna som vi själva sätter.
Vi gör det för att vi är rädda för att ta det där lilla ansvaret som krävs för att saker och ting ska fungera.
Vi backar hellre undan och låter andra göra skitgörat för att sen kritisera hur illa det blev gjort.
Jag kommer aldrig kunna säga med hundra procents säkerhet vad någon annan tycker, tänker eller hur den faktiskt mår där innanför sitt eget skal, jag har fullt upp med att känna själv.
Att älska livet som jag gör betyder inte att jag älskar allt i det men det betyder att jag är tacksam för att jag låter mig känna efter.
Jag tillhör inte den förnekande skaran som blint tittar bort från saker och ting som den ser.
Har jag en tanke eller åsikt om något så säger jag den istället för att avvaktande först se hur andra ska agera i det samma.
Jag älskar livet för det ger mig verkligen otroligt mycket.
Det ger mig så många leenden, så mycket kärlek men också så mycket ängslan.
För det bor en sån inom mig, den där ständiga oron över saker och ting som bara gnager.
Men det är ju så jag är och jag vill inte vara på något annat sätt.
Jag vill och kommer fortsätta att vara den där personen som kanske bryr sig lite mer än genomsnittet.
Inte för att jag vill påstå att allt jag säger eller tycker är rätt men att bry sig om andra är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Jag kommer aldrig att bli den där personen som ständigt sätter mig själv på andra plats men jag kommer heller aldrig att bli den där personen som alltid får stå tillbaka till förmån för andra.
Jag älskar livet och vill fortsätta att vara en del av det ledsamma, det uppskrämda, det vackra, det gåtfulla, det oförutsägbara som livet faktiskt är.
Jag älskar livet, så är det bara.