Jag må vara en enda människa men..........

Jag må vara en enda enkel liten människa men även jag har en funktion.
Ja, jag inbillar mig det i varje fall.
Det där med vilken betydelse man har är väldigt subjektivt och jag väljer att gå i tron att det jag gör inte är helt utan mening i varje fall.
Nu är det inte så att jag kommer klappa mig på axeln och tycka att jag minsann alltid har rätt,
jag kommer inte det för så är det heller inte.
Men lite då och då så kommer det faktiskt små frön även ifrån mig och dom strör jag gärna ut och ser om det finns någon chans för dom att gro.
Kanske ibland så får dom fäste, någon ser det där lilla fröet som något bra och tar hand om det precis som du kanske tar hand om blommorna du har hemma i fönstret.
Du tänker att det finns något där som du vill ta tillvara, något som du ser att du själv kan ha glädje av och om det är på det sättet så kan jag bara säga, håll tillgodo.
För en av dom viktigaste sakerna jag tagit med mig i livet är att vara lyhörd.
Att stanna till och se, att stanna till och lyssna, att försöka förstå och ta saker till mig.
Jag menar absolut inte att man sen blint ska följa det man råkat på.
Nej jag menar att man ska ta det till sig för att sen göra något helt eget av det.
Man gör helt enkelt en egen uppdaterad version av det man kommit i beröring med.
Försök sen inte att gömma dig bakom det du tagit till dig och skyll på att det var någon annans idé.
Det spelar nämligen ingen roll, om du tar åt dig något och styr vidare med det du har så är det under ditt ansvar, inte någon annans.
Ja i varje fall så länge det inte är någon som uppsåtligt varit ute efter att lura dig helt in på fel spår bara för att den personen vill sätta dit dig av någon anledning.
Jag må vara en enda liten människa, liten är väl kanske att vara snäll och säga med tanke på att kroppen vuxit med åldern men jag vill ändå kalla mig för liten eftersom jag tycker att jag är det i det stora perspektivet.
Det man har när man tittar på sig själv och faktiskt ser den ofattbara stora värld som vi omger oss med, och då menar jag inte bara vår lilla planet.
Jag är en liten människa men jag saknar inte betydelse, ingen saknar betydelse.
Det jag gör idag kan vara till gagn för någon annan, kanske idag eller någon dag långt fram i tiden.
Jag må vara en enda människa men det finns ingen som jag.
Det finns ingen som bestämmer hur jag tänker, tycker eller gör.
I slutändan kan jag bara skylla på mig själv när det kommer till kritan för vad jag har gjort eller för all del, inte gjort.
Ingen annan råder över mig.
Jag lever efter mina egna tankar och försöker att vara så sund jag kan emot min omvärld.
För vad vore jag utanför min egen lilla bubbla om inte ni fanns.