Att vara flexibel men ändå kunna följa regler

Hela livet är ju som en enda lång balansgång.
Ena stunden står man och väger på den ena foten och helt plötsligt
i den andra så står man där med full vikt den motsatta.
Saker och ting som kan tyckas glasklara vid ett tillfälle kan vara mer
än bara diffusa vid andra.
Vi kan ju bara ta en sak i spel.
Det där med att följa regler vid olika tillfällen, vid olika situationer.
Det finns ju ett visst mönster som vi förväntas hålla oss någorlunda inom.
Ett kan vara redan under skolåldern.
Vi ska gå till våra lektioner, lyssna vad läraren har att säga, ta till oss det och kanske
till och med lära oss att använda den informationen, då eller vid senare tillfälle.
Men redan där stöter vi på meningen med att vara flexibel och att samtidigt följa vissa regler.
Läraren måste vara lyhörd och se vilka behov barnet har, samtidigt som barnet ska
göra som läraren säger.
Eller om vi går till våra respektive arbetsplatser.
Hur ofta måste vi inte där vara flexibla i våra handlanden.
Vi tycker kanske att vi ibland blir orättvist behandlade men vi får ändå finna oss i att
göra våra sysslor eftersom vi faktiskt är anställda av den anledningen.
Eller varför inte inom hemmets fyra väggar.
Hur ofta får vi inte ändra på beslut bara för att det tillkommer en ny faktor som
inte fanns där när vi tidigare bestämde oss för att så här ska det minsann vara.
Ingenting är ju skrivet i sten förrän det faktiskt är gjort.
Först då ser vi ett resultat av vårt eget handlande.
Vi kan inte alltid bestämma saker och ting till hundra procent för då lämnar vi
inte någon marginal till eventuella justeringar som kan vara absolut nödvändiga.
Visst är det många gånger så att förr eller senare så måste man faktiskt ta och
bestämma sig i vissa frågor bara för att få saken gjord.
Man kan liksom inte gå och vela fram och tillbaka för då kommer man ingen vart.
Det är det där med balansgången i livet.
Vi går ibland på slak lina, ibland på spänd, ibland på en rak, bred asfalterad väg och ibland
i totalt blindo i den djupaste mörka skogen.
Men så länge vi väljer att gå.
Så länge vi väljer att vilja se framåt.
Så länge vi väljer att vara flexibla och se möjligheter i andra lösningar än bara våra egna.
Ja då tror i varje fall jag på att vi människor faktiskt kan dra nytta av varandra.
Då kan vi lära oss massor av varandra.
Då kan vi leva tillsammans.