Att glädjas med andra

Det är så oerhört viktigt, det där med att kunna känna glädje för vad andra gör.
Att känna glädje av att någon annan lyckas med något.
Att stå där och inte vara den småaktige som bara tittar snett, ständigt ifrågasättande
om varför det alltid verkar gå bra för någon annan men inte för en själv.
Visst kan man ha dåligt flyt ibland.
Visst kan man ha otur och råka ta det där fel beslutet.
Visst hade ett annat val kanske kunnat lett till något väldigt bra någon gång emellanåt.
Men varför ska den där personen som faktiskt lyckats med något behöva be om ursäkt
för att den faktiskt har gjort det.
Varför ska inte den få sträcka på sig och känna sig nöjd.
Ska den personen hålla tillbaka sin glädje bara för att du inte känner dig nöjd.
Nej, naturligtvis ska det inte vara så.
Självklart ska den personen kunna få det energitillskottet som det faktiskt ger av
att åstadkomma något man själv är nöjd med.
Det är inte fult att banka sig själv på bröstet och säga till sig själv att det var bra det där
jag just gjorde.
Men hur är det då med dig.
Vilken person är du.
Kan du glädjas med en vän som röner framgång eller känner du bara avundsjuka.
Kan du med glittrande ögon ge den personen en kram och en ärligt menad god kram.
En kram där du verkligen visar att det där var ju bra gjort, riktigt bra gjort.
Kan du säga dom orden utan att tvinga fram dom som om dom vore ett måste.
Att du säger dom bara för att du tror att det är det som förväntas av dig.
Jag njuter verkligen när jag ser andra lyckas bra på olika sätt och vis.
Det spelar liksom ingen roll om det är en person jag inte alls känner eller om det är någon
som tillhör en del av min vänkrets.
Jag glädjes med glädje åt andra.
Jag gör detsamma när jag själv lyckas.
Kanske är det just det som gör att jag faktiskt har ganska lätt för att känna just så.
Jag kan faktiskt unna mig själv att vara nöjd.
Jag missunnar inte mig själv det och därför heller inte någon annan.
Nej, att glädjas med andra är viktigt för mig för det betyder samtidigt att jag bryr mig om
både andra men också mig själv.
Det ena ger liksom det andra som i en synergieffekt.
Så mitt råd till dig som har lite svårt för att uppskatta när det går bra för dom.
Titta på dig själv och se om det är där dina hinder infinner sig.
Jag vill inte säga att det är så, men sannolikheten är i varje fall rätt stor.
Tillåt dig själv att vara nöjd när du gör något bra.
Ge dig själv beröm även om ingen annan är i närheten.
Låt det vara en känsla som räcker till istället för att du bara ska gå och bära på en ouppfylld tomhet.
Jag är själv bra på mycket, inte bäst på något men bra på väldigt mycket
och det, det är jag väldigt nöjd med att jag är.
Jag kan glädjas med andra.
Jag kan glädjas med mig själv.
Kan du det.