Att inte vara rädd !

Idag känns det ju mer eller mindre som om att man borde gå omkring och vara
mer eller mindre rädd för precis allt i livet.
Man ska vara rädd för att det ska bli ett nytt världskrig.
Man ska vara rädd för att någon idiot vill få lite uppmärksamhet och leka terrorist.
Man ska vara rädd för att gå ute på stan en sen kväll.
Man ska vara rädd för att det ska hända ens döttrar någonting.
Man ska vara rädd för att någon man älskar ska råka ut för något och försvinna ur ens liv.
Man ska vara rädd om jobbet man har för arbetsgivaren sitter med all makt idag.
Man ska vara rädd för att man inte tänker och tycker som alla andra.
Man ska vara rädd för att ens nära inte mår bra.
Man ska vara rädd för att man tror att man inte räcker till.
Man ska vara rädd för att man tror att man inte duger.
Man ska vara rädd för precis allt som finns i livet.
För hela livet är ju emot en.
Eller................................
Allvarligt talat.
Jag blir så fruktansvärt trött på alla dessa starka negativa vibbar som man får
från så många olika håll idag.
Det är som om det verkligen finns dom som tror att man kan skrämma människor
till lydnad, till att hålla tyst, till att bara hålla sig på mattan.
Det kanske går med vissa människor, men långt ifrån alla.
Det finns faktiskt en kategori med människor som tänker annorlunda.
Det finns en kategori med människor som kan tänka själva.
Dom som sitter med en egen åsikt om saker och ting.
Dom som ser saker med lite vidare perspektiv.
Dom som vägrar att se saker bara från en synvinkel.
Jag är en sån.
Jag ser, lyssnar, betraktar och försöker sen att förstå.
För det är det jag vill.
Jag vill förstå.
Jag vill tänka själv och jag vill kunna stå för det jag sen säger.
Jag vill inte vara en ständigt nickande docka som bara svarar ja på tilltal.
Jag är ju mer än så.
Jag är inte rädd för något.
Eller jo det är jag visst.
Jag erkänner lätt att jag är rädd för att mista dom jag älskar.
Men jag går inte och anpassar mitt liv efter den rädslan.
Jag har en vacker själ och i den så finns min rädsla.
Men den rädslan den är baserad på vad jag upplever, inget annat.
Jag ser, jag registrerar, jag reagerar, jag bryr mig.
Rädsla är en del av mig, en del jag inte förtrycker men som jag heller inte lever i skuggan av.
Var inte rädd för livet.
Lev det istället, du har ju bara ett.