Jag, en vän av idag !

Vad är det nu för tanke han har i huvudet kanske du tänker.
Ja, ibland vet jag inte ens det själv.
Men en sak håller jag reda på och det är vem jag är.
Vem jag är, vad jag kan och vad jag faktiskt vill stå för som människa.
Jag är en ganska enkel människa, det är jag.
Det är bara det att utifrån sett så kan det se precis tvärtom ut.
För där inne under huven så finns ett komplex som inte alltid är alldeles lätt att förstå.
Antagligen så är det kanske lite grann precis på det sättet men det är bara om man vill se
det just från den synvinkeln.
Den där snäva vinkeln som du väljer att se på saker och ting.
Man måste se hela mig för att förstå mig.
Det räcker liksom inte med att bara gå på vissa utvalda delar.
För jag precis som du och alla andra vi är faktiskt människor av idag.
Och jag vill vara utan att begära något i retur en vän av idag.
Jag vill inte bara se saker på avstånd.
Jag vill inte bara vara en åskådare.
En som tittar på när någon sträcker ut handen och ber om hjälp.
Nej, den personen som jag ser behöver just den där lilla hjälpen, den stänger jag aldrig dörren till.
Jag är inte för fin för att hjälpa till.
Jag är inte rädd för att skita ner mina händer.
För det är lite det som det handlar om.
Att inte vara rädd för att få lite skit på sig.
Jag är en vän av idag vill jag säga.
Jag försöker att vara lyhörd, objektiv och sen faktiskt ge min åsikt när jag har någon..
Jag är den där vännen som inte söker vänner i rädsla för att bli utan
men jag är vännen som finns där när andra väljer att vända ryggen.
Inte för att jag tycker om att känna mig stärkt av att hjälpa just dessa svaga individer.
Nej, jag gör det för att mitt hjärta ber mig vara på det sättet.
Har man blivit fostrad av två föräldrar med gigantiska hjärtan så lämnar det sina spår.
Dessa spår vill jag förvalta och göra till något eget.
Jag vill göra mitt avtryck på mitt lilla vis.
Kanske kommer jag ses som en helt anonym individ när det ska göras en avräkning
på det som kallas ens liv.
Kanske kommer jag att finnas med i andras liv långt efter mitt eget.
Det är ju sånt man inte vet och heller inget jag strävar efter,  eller ens funderar särskilt mycket på.
Jag är en vän av idag och vad det kommer innebära imorgon, ja det får vi se då.
Grejen är ju den att jag varken kan eller vill vara någon annan.
För den jag är, är den som jag har formats till av mina föräldrar, min omgivning men framför
allt av mig själv.
Jag är gärna din vän om du vill ha mig till det.
Jag låter dig gärna vara min vän om du vill detsamma som jag.
Jag tycker om att se andra, betrakta andra, förstå andra.
Det betyder inte att jag måste tycka om alla, för det gör jag inte.
Vi är alla olika till våra sätt även om vi samtidigt delar på många likheter.
Som sagt, det där med att vilja synas, synas utan att för den skull ständigt väcka uppmärksamhet.
Jag kan vara helt anonym, men jag syns ändå.
Men jag gör det bara för den som vill se mig.
Jag är en vän av idag, en som tycker om att ställa upp för andra för det är värdefullt för mig.
Vi behöver vänner, vi behöver våga vara små och be om hjälp.
Vi behöver kunna stå på våra egna ben, ta våra egna beslut och gå vidare därifrån.
Vi måste tillåta oss vara svaga, inte se oss som mindre värda.
Jag är din vän av idag, men bara om du ser mig.
Jag ser ju dig, hur svårt kan det vara.

Att inte vara rädd !

Idag känns det ju mer eller mindre som om att man borde gå omkring och vara
mer eller mindre rädd för precis allt i livet.
Man ska vara rädd för att det ska bli ett nytt världskrig.
Man ska vara rädd för att någon idiot vill få lite uppmärksamhet och leka terrorist.
Man ska vara rädd för att gå ute på stan en sen kväll.
Man ska vara rädd för att det ska hända ens döttrar någonting.
Man ska vara rädd för att någon man älskar ska råka ut för något och försvinna ur ens liv.
Man ska vara rädd om jobbet man har för arbetsgivaren sitter med all makt idag.
Man ska vara rädd för att man inte tänker och tycker som alla andra.
Man ska vara rädd för att ens nära inte mår bra.
Man ska vara rädd för att man tror att man inte räcker till.
Man ska vara rädd för att man tror att man inte duger.
Man ska vara rädd för precis allt som finns i livet.
För hela livet är ju emot en.
Eller................................
Allvarligt talat.
Jag blir så fruktansvärt trött på alla dessa starka negativa vibbar som man får
från så många olika håll idag.
Det är som om det verkligen finns dom som tror att man kan skrämma människor
till lydnad, till att hålla tyst, till att bara hålla sig på mattan.
Det kanske går med vissa människor, men långt ifrån alla.
Det finns faktiskt en kategori med människor som tänker annorlunda.
Det finns en kategori med människor som kan tänka själva.
Dom som sitter med en egen åsikt om saker och ting.
Dom som ser saker med lite vidare perspektiv.
Dom som vägrar att se saker bara från en synvinkel.
Jag är en sån.
Jag ser, lyssnar, betraktar och försöker sen att förstå.
För det är det jag vill.
Jag vill förstå.
Jag vill tänka själv och jag vill kunna stå för det jag sen säger.
Jag vill inte vara en ständigt nickande docka som bara svarar ja på tilltal.
Jag är ju mer än så.
Jag är inte rädd för något.
Eller jo det är jag visst.
Jag erkänner lätt att jag är rädd för att mista dom jag älskar.
Men jag går inte och anpassar mitt liv efter den rädslan.
Jag har en vacker själ och i den så finns min rädsla.
Men den rädslan den är baserad på vad jag upplever, inget annat.
Jag ser, jag registrerar, jag reagerar, jag bryr mig.
Rädsla är en del av mig, en del jag inte förtrycker men som jag heller inte lever i skuggan av.
Var inte rädd för livet.
Lev det istället, du har ju bara ett.

Att känna sig som en svikare trots att man inte är det!

Jag kan inte låta bli.
Jag kan bara inte låta bli.
Jag känner mig det gentemot mina föräldrar.
Det är inte så att jag betett mig dåligt egentligen.
Men jag känner mig som en svikare emot min mamma.
Jag gör det för att hon nu bor på ett ställe hon inte vill vara på
men som samtidigt är ett ställe hon inte kan vara utan.
Men vetskapen om att hon inte känner ro där hon är.
Vetskapen om att hon inte trivs där hon bor.
Vetskapen om att hon känner sig ensam och övergiven.
Den tär på mig och det gör ont.
Jag kan inte göra mer än det jag gör, dvs att finnas där för henne så ofta och så mycket jag kan.
Jag kan inte göra mer än så för det hjälper inte henne.
Min fina lilla mamma är inte längre med på samma sätt i huvudet.
Hon finns där, men ändå inte.
Hon lever i nuet men samtidigt i det förgångna.
Jag vet att jag inte kan hjälpa henne, att hennes självklara plats bredvid pappa för
alltid är borta.
Det var ju liksom dom två.
Så var det och så skulle det alltid vara.
För mig var dom ett par som skulle gå i graven tillsammans, hand i hand.
Precis sådär som det fina par dom var.
Precis sådär som dom vackra människor dom en gång var.
Men livet är ju inte så.
Livet är inte för evigt, men det går vidare ändå.
Jag känner mig som en svikare emot min mamma för att jag inte kan nå hela vägen fram.
Jag vet att hon har det bra där hon är, men vad hjälper det när hon inte vet det själv.
Vad hjälper det, när hon inte förstår.
Jag lider, hon lider, jag sörjer, hon sörjer.
Men vi går vidare ändå.
Vi gör det ett steg i taget.
Jag är ingen svikare och vill heller inte känna mig som någon.
Men jag gör det ändå och kommer så att fortsätta att göra.
Jag gör det för att jag vill mer än vad jag kan.
Men jag är bara en människa och det får jag faktiskt stanna vid.
Man kan inte göra allt för alla även om man så gärna vill det.
Jag älskade min pappa och jag älskar min mamma.
Kärleken den finns där men ibland så räcker den inte riktigt till, hur stark den än må vara.
Jag känner mig därför som en svikare, just för att jag inte riktigt räcker till.
Men, jag är bara en människa.
Det inser även jag.

Att aldrig ge upp

Det finns så många tillfällen i livet då det kan kännas tungt.
Det finns så många händelser i livet som kan förstärka ens tidigare negativa inställning.
Men behöver det vara så.
Måste man stanna vid just dom sakerna som virar sig som en tyngd runt ens fötter.
Varför ska man göra det.
Varför kan inte fler istället ta fasta på det som händer och sker som är positivt.
Jag tror att det har oerhört mycket att göra med hur villig man är för att se det som finns.
Om du har något jobbigt framför dig, hur hanterar du det.
Om det är något som du absolut inte vill göra men vet att du måste.
Vilken väg väljer du att gå då.
Är det så att du hellre väljer att stoppa huvudet i sanden eller helt enkelt vända bort det.
Väljer du kanske att låtsas om att det aldrig kommer att ske eller tro att det aldrig kommer att ske.
Jag vet inte vem du är.
Vilken kategori av människor du tillhör.
Men att ge upp är aldrig ett alternativ för mig.
Jag önskar att fler vore lika starka i sig själva precis på det sättet som jag själv känner i mig.
Men jag vet att det inte är så.
Alla har inte förmågan att tro på sig själva när det bär emot.
Dom väljer att ta den mest friktionsfria vägen.
Dom väljer att gå åt det hållet där det inte står några hinder i vägen.
Jag kan inte lasta dom för det men jag kan heller inte hålla dom om ryggen.
För det handlar om beslut som vi tar i livet.
Det handlar om vad vi vill.
För med en vilja i sig att genomföra saker och ting så går det lättare.
Även om det bär emot så är det ändå det första alternativet varje gång för mig.
Vi går alla igenom mer eller mindre tunga saker i livet och vi väljer på vilket sätt vi
går igenom dom.
Visst man kan inflika och säga att man inte alls har några val i livet utan att det sker det som sker.
Man kan säga att vi alla har olika förutsättning och visst kan det spela in.
Men likväl, lik förbannat så är det vi själva som står där och gör våra val.
Ibland känner vi att vi gör bra val och ibland känner vi att vi gör riktigt dåliga.
Men något vi aldrig ska göra är att ge upp.
Vi är inte värda det.
Vi är alla värda att kämpa vidare för.
Vi har alla ett värde i livet, vi har ett stort värde.
Vi bär ju på vårt eget liv.
Så ge aldrig upp, kämpa vidare.
Sträck på dig och tro på den du är.
Visa att du tror på det du gör så att du själv faktiskt tror just på det hela vägen.
Du förtjänar att sätta dig själv i centrum i ditt eget liv, tro aldrig något annat.
Lev för den du är, den du vill vara, den du kommer att bli.
Lev ditt liv och gör det nu.
Ge aldrig upp, du förtjänare mer än så.

Att se på någon med klara ögon

Jag vet att inte alla kan.
Jag vet att inte alla vill.
Jag vet att inte alla försöker.
För att se på någon och verkligen vilja förstå den personen så krävs ett engagemang.
Den mödan är inte alla villiga att lägga ner.
Det är snarare så att det kan ses som en stor belastning.
Att behöva engagera sig i någon som inte står en lika nära som en själv.
Nu är det tack och lov inte så att det inte finns människor som bryr sig, tvärtom.
Det finns många som lägger ner hela sin kropp och själ i just att engagera sig i andra.
Vissa kan till och med gå så långt att dom helt glömmer bort sig själva på vägen.
Men hur ser du på saker och ting.
Hur öppna ögon har du när du iakttar det du verkligen ser.
Bryr du dig eller väljer du att se det du har lust med.
Om du pratar med någon, lyssnar du då.
Jag menar verkligen, lyssnar du då.
Hör du vad den personen säger eller stannar det vid orden.
Kan du förstå undermeningarna som finns med eller är du den som bara stannar
just vid orden.
Kanske kan du kommentera det sen genom att säga att den eller den personen sa just det där.
Det samtidigt som din vän påpekat med en fråga om du såg hur den personen mådde eller
vad det var den fick ur sig.
Jag tycker att det är så oerhört viktigt att se människor.
Att försöka att förstå människor.
För det är först då som vi faktiskt kan vara tillsammans.
Går vi omkring där med våra egna förutfattade meningar hela tiden utan att se sambandet
så känner i varje fall jag att jag tappar väldigt mycket av det jag vill ha med i mitt liv.
Försök att inte bara ha din egen åsikt klar.
Försök att förstå vad som händer och sker där runt hörnet.
Att se på någon med klara ögon kräver inget extra.
Det kräver bara att du vill.
Så frågan är, vill du det.
Jag kommer alltid, att vilja.

Jag tycker om varma vänner

Det är något vackert med varma människor.
Det är något som gör att jag slappnar av och bara njuter.
Att vara i goda människors lag är något som jag alltid har värdesatt och
som jag alltid kommer att värdesätta.
Jag tycker om varma människor.
Jag gör det för det som dom ger är så äkta och oförfalskat.
Det finns liksom bara gott i det.
Jag tycker om varma människor för dom vill bara väl.
Varma människor dom bryr sig och dom finns där precis hela tiden.
Jag njuter av att dom tycker om att vara i mitt sällskap.
För det känner jag, ja det gör jag faktiskt.
Inte så att jag undrar lite extra ibland om dom verkligen menar det.
Nej det känner jag att det behöver jag inte vara.
Hur kan jag då vara det.
Jag tror att det beror på att jag själv utgår från att vara ärlig och öppen i mitt eget jag.
Att jag inte lägger på någon mask, att jag inte försöker att förställa mig.
Jag är ju jag och den jag är, är någon som jag faktiskt lärt mig att trivas med på riktigt.
För det där att jag trivs med mig själv är det som lägger själva grunden
att jag kan tycka om andra människor precis som att jag tillåter mig själv att bli omtyckt.
Jag älskar verkligen varma människor.
Jag gör det för det ger mig så otroligt mycket och jag hoppas att det ger även dom som ger
mig något i retur.
Jag tycker om alla ni varma vänner för ni ger mig näring i mitt liv.

Kan du glädjas med andra

Jag vet inte varför men många verkar tyvärr ha svårt för att glädjas med andra.
För det där med att glädjas med andra tycker jag är minst lika viktigt som att glädjas
över sånt man gör själv.
Det är inte så att man inte kan eller ska glädjas åt sina egna framgångar men man måste
även kunna glädjas åt vad som händer och sker med just andra.
För om inte jag kan se på andra när dom mår bra och tycka att det är ok hur ska jag då
kunna glädjas åt mig själv och mitt eget liv.
Jag tycker att det är jätteviktigt att just kunna känna den där glädjen i livet.
Jag kan inte nog påpeka hur viktigt det är att man känner och ser andra människor.
För hur illa vore det inte om alla gick omkring och bara levde i sina inskränkta små världar.
Jag vill inte vara en sån och jag vill inte se en värld full av egoister.
Jag vill se en värld där vi inte bara närmar oss varandra via internet eller andra medier
utan där vi även närmar oss varandra i en förståelse och acceptans.
Jag tänker inte känna avundsjuka på någon som lyckas med något.
Jag vill istället känna även den glädjen strömma genom mig.
Jag vill ta tillvara på den energin som flödar.
Ta del av livet istället för att avskärma dig från det.
Jag kan glädjas med andra.
Jag kan glädjas med mig själv.
Jag kan känna glädjen bara av att se andra lyckliga små själar även på avstånd.
Se värdet i det du har omkring dig.
För ser du värdet i andra så har du säkert också förmågan inom dig.
Så människa, underbara människa.
Uppskatta det du har.
Uppskatta det andra har.
Dela med dig av dig själv.
Ta tillvara på det andra delar med sig.
Var öppen, var lyhörd, var ödmjuk så tror i varje fall jag att du mår bättre inom dig.
Vi är alla någon.
Ingen är inget.

Var hittar du din kraft

Många väljer att säga att dom hämtar sin kraft i sin tro.
Det tycker jag är väldigt luddigt, väldigt diffust.
För är det inte så att ordet tro innehåller så otroligt mycket mer än bara
en hänvisning till något eller någon så kallad gud.
För mig är det i varje fall det.
Jag är ju inte troende och kommer förmodligen aldrig att bli det.
Ja jag säger förmodligen för man ska aldrig säga aldrig om något man inte kan ta på.
Det som händer det händer i ens liv och man kan knuffas i olika riktningar.
Nu är det inte så att jag är i en sån fas där jag funderar på om gud ens finns eller kanske
har funnits, nej det är jag definitivt inte.
Nej, istället så lever jag i min egen tro.
Min tro på mitt liv som jag lever i.
Min tro på det jag gör.
Min tro på vad som är rätt och fel.
Är det fel eller är det rätt.
Det är inte upp till dig att avgöra.
Det är faktiskt upp till mig och ingen annan.
Jag hittar min kraft i mig själv, den kommer liksom inifrån.
Men den skulle inte kunna komma fram om inte du, om inte ni fanns där.
För det är ni som bygger upp grunden till den.
Jag förädlar bara den till något som jag själv kan använda.
Jag hittar min kraft när jag låter mig själv leva som den jag är.
Ibland kan den vara liten men ibland så kan det också vara enormt stor.
Allt beror på hur jag själv mår, hur jag tillåter mig må, hur jag tillåter mig själv att vara.
Du kanske hittar din kraft i dina barn, din man, din fru, dina föräldrar eller i någon eller
något annat.
Vi har alla säkert haft något eller för all del kanske till och med har något som vi hittar
vår kraft ifrån och där är ju verkligen ingen fel utan många bara rätt.
Kraft är ett mäktigt ord men i dig finns det otroligt mycket makt.
Du har makt över ditt liv, du och ingen annan.
Jag väljer att tro på mig själv för jag är jag och det kan jag inte komma ifrån.
Jag hittar min kraft i mig själv och det som berör mig.
Var hittar du din kraft!

Att känna sina begränsningar

Allt som oftast så stöter jag på människor som inte vet om sina begränsningar
och det är lite synd.
Inte så mycket för situationen som sådan som oftast uppstår men för att det faktiskt
är människor som blir drabbade inte minst av sig själva och sin begränsning utan
att ens riktigt känna det.
Att känna sina begränsningar är ju inget som kan skada utan bara något man ska
dra nytta av.
För om man vet om vad det är man har inom sig så vet man heller inte heller riktigt
vem man själv är.
Att känna sig själv och sina begränsningar men samtidigt känna sina egna tillgångar
är en otroligt god och bra insikt som jag önskar att fler hade inom sig.
Nu är det inte en detalj, ett tillfälle, en händelse jag talar om.
Jag talar om hela dig, hela mig, hela alltet.
Det finns liksom inga begränsningar i livet för livet det innehåller allt, precis allt.
Jag vet om mina egna begränsningar.
Vad jag klarar av och vad jag inte klarar av.
Jag vet vad jag är bra på och jag vet vad jag är dålig på.
Jag vet att det inte är självklart det som händer och sker utan att det sker både med
mening och ibland nästan helt utan.
Men att mitt i allt detta veta vem man själv är och förstå att man faktiskt duger som man är.
Att när man inte orkar göra en sak så är det ok ändå.
Att man inte alltid måste göra saker och ting för att vara duga som den människa man är.
Jag vet att jag duger mer än väl som den människa jag är och det kan jag faktiskt vara riktigt
stolt över.
När jag vet att jag inte räcker till så säger jag det till mig och om det behövs till dom runt
omkring mig.
För varför skulle jag inte göra det.
Varför ska jag försöka visa en del av mig som inte finns, en del som bara skulle vara en fantasi.
Våga vara den som säger till när det behövs.
Var inte den som hela tiden förnekar att du behöver hjälp.
Ingen tackar dig när det är försent.
Ingen kan hjälpa dig då.
Lär känna dig själv om du inte redan gör det och gör det nu.
Lär dig känna dina begränsningar och förstå vad dom betyder för dig.

Att reagera olika på saker

Många gånger i livet har jag stannat till och undrat.
Undrat över hur man egentligen ska reagera på saker och ting.
Det kan nämligen ske på så otroligt många sätt.
Ibland kan du regera lätt på något men vid ett annat tillfälle så kan det vara att
du reagerar väldigt kraftigt på precis samma sak.
Vad beror det på tror du.
Kanske ser du på samma sätt som jag i det hela och ser det som att det beror
helt enkelt på i vilket sinnestillstånd du själv befinner dig.
Om du mår bra eller om du kanske faktiskt mår dåligt.
För hur det än kommer omkring sig så mår vi ju faktiskt olika vid olika tillfällen
och alla yttre omständigheter som är runt oss påverkar oss på olika sätt.
Mår man bra så tål man att bli utsatt för väldigt mycket.
Men är man i en period i livet då man mår dåligt då kan det räcka med väldigt lite
för att vågen ska tippa över.
Vi reagerar alla väldigt olika men samtidigt väldigt lika.
Det beror liksom på vilket sätt man väljer att se på saker och ting.
Väljer du att se på saker på ett öppet och positivt sätt eller väljer du att se det
med nattsvarta ögon.
Vi reagerar alla olika på händelser och det är något som vi faktiskt får acceptera.
För jag kan inte bestämma att du eller du ska reagera på ett bestämt sätt.
Det är inte upp till mig.
Jag kan inte säga att du är känslokall bara för att jag ser dig uppträda på det sättet vid
något tillfälle.
Jag kan inte säga att du är någon som bara är bra rakt igenom, för det vet jag inte, det vet bara du.
Om du mår bra kanske du reagerar på något jag gör på ett sätt men en annan dag när du
mår dåligt då kanske du verkligen hatar det du ser när du ser på mig och det jag gör.
Vi reagerar på saker och ting, det kan man aldrig komma ifrån.
Jag älskar att denna skillnad finns hos oss alla och jag uppskattar det verkligen till fullo.
Kan du acceptera denna skillnad.
Jag kan det.

Jag saknar mina samtal med pappa

Man ska inte underskatta närvaron av dom man älskar.
Vetskapen om att dom finns där.
Att man kan lyfta på luren, slå deras nummer och strax därefter få höra deras röst.
Man ska inte underskatta betydelsen av att du kan se personen i ögonen.
Att höra deras skratt eller för all del deras sorg när något tråkigt har skett.
Jag saknar verkligen min pappa.
Han var en så viktig människa i mitt liv, min lilla pappa.
Ja, han var ju inte så skrämmande i sin storlek men har var en stor människa ändå.
Han var så stor och vacker i sitt hjärta.
Min pappa var inte bara min pappa, han var även mina kära syskons pappa men
han var min likaväl.
Jag delade honom men hade honom samtidigt för mig själv.
För jo, ibland kan man faktiskt ha kakan, dela med sig av den och samtidigt äta upp den.
Men ändå så är den kvar.
Den finns ju hela tiden bland oss.
I varje fall så länge som den i det här fallet var vid liv.
Men nu är du inte det längre pappa.
Nu kan jag inte ta upp luren och ringa dig.
Nu kan jag inte längta efter nästa gång vi ses.
Nu kan jag inte åka till dig bara för en kopp fika.
Den tiden är förbi.
Men herregud vilket avtryck du gjort i mitt liv och vilket värde det är på den skatten
jag fortsätter att bära med mig.
Du visade på alla sätt vad respekt och vad kärlek är och du lärde mig att förstå det.
Inte genom ord men genom handling.
Du var en stor människa kära pappa och saknaden efter dig är så tung, så otroligt tung.
Du vet, jag liksom du har ju den där förmågan att gråta när något är vackert och
eftersom vi valt att se väldigt mycket just på det sättet så är det mer ofta än sällan
som mina ögon svämmar över.
Det gör ont i mig, vetskapen om att aldrig mer få träffa dig.
Men det värmer i mig när jag ser vad jag har runt mig.
Jag har min fantastiska kvinna och jag har hennes familj.
Jag har mina otroliga barn, mina helt underbara döttrar.
Jag har min mamma, mina syskon och deras familjer.
Och sist men inte minst, jag har alla mina underbara vänner.
Att få älska er alla, det betyder allt för mig.
Att få finnas där för er, det betyder allt för mig.
Att få dela mitt liv med er, det betyder allt för mig.
Min pappa har jag kvar i mitt hjärta, men tyvärr bara där.
Men det skänker mig i varje fall en viss tröst.
För han fick ett långt vackert bra liv och i det livet var jag en del.
Mina samtal med pappa dom kommer att fortsätta även om jag inte kommer att få något
mer direkt svar av honom.
Men han lever i mig och det kommer han att göra så länge jag andas.

Att se till sitt eget bästa!

Vad är egentligen det?
Vad är att se till sitt eget bästa.
Vad är att se till andras bästa.
Vet du var du ska dra gränsen.
Finns det gränser att dra.
Vilket är viktigast för dig.
Det där med att se till sitt eget bästa, är det verkligen så himla bra.
Är det något vi alltid ska sträva efter.
Samma vill jag säga om att se efter andras bästa.
Är det något som vi alltid bör sträva efter.
För mig är det verkligen inte självklart vare sig det ena eller det andra.
Jag vill nämligen inte utesluta vare sig det ena eller det andra heller.
Båda är lika viktiga och oviktiga för mig.
Att se till sitt eget bästa är inte något som jag tycker om att sätta upp på någon piedestal.
Det är att begränsa sig själv, sina mål för sig själv och sin önskan om vad som ska
hända med andra.
Att se till sitt eget bästa är för mig att samtidigt se till andra och vice versa.
Dom går liksom hand i hand precis hela tiden.
Om det blir tomt i handen så blir det samtidigt betydelselöst att gå där.
Man har liksom ingen att gå och hålla i handen.
Man har inget som finns där parallellt och då känns det bara tomt, tomt, tomt.
För hur man än vrider och vänder på saker och ting så tror jag inte att någon bara vill
gå rakt igenom livet och bara göra saker för andras skull eller bara för sin egen.
Det skulle i varje fall för min del kännas väldigt fattigt.
Man ska inte glömma bort sig själv men ska heller inte bli det där egot som bara ska
ha både det ena och det andra för sig själv.
Man kan se till sig själv men ändå bry sig om andra och det är en sån människa jag är och det
är en sån människa som jag vill vara.
Vem vill du vara.
Vad är viktigt för dig.
Var går dina gränser i ditt liv.
Till vems bästa ser du?

Lev livet

Det är alldeles för många som stannar till i sina liv och begränsar sig.
Jag undrar varför.
Vad är det som gör att dom väljer att just begränsa sig.
Vad är det som får dom till att välja att inte ta ett extra steg.
Jag har så otroligt många underbara människor som jag kallar vänner för
jag känner det i mitt hjärta, dom är mina vänner.
Jag lever livet, jag lever idag, jag lever nu, jag lever för imorgon.
Hur är det för dig.
Vad sätter du värde på för olika saker i ditt liv.
Vad är viktigt för dig.
Vem är viktig för dig.
Finns det någon som är viktig för dig.
Finns det något som är viktigt för dig.
För mig finns det massor.
Ni ska veta att ni som finns i mitt liv ni betyder också otroligt mycket.
Ni har ett värde som jag aldrig kan överskatta.
Ni har ett värde som jag aldrig kommer att underskatta.
Jag lever livet.
Jag lever ett på många sätt underbart liv.
Men det kostar på.
Det gör det för jag gör det med mitt hjärta och jag gör det med min själ.
Jag lever hela tiden och därmed känner jag samtidigt hela tiden.
Jag känner efter om vad som händer och sker runt mig och jag bryr mig.
Jag lever ett vackert liv men det är så ofta som det skär i mitt hjärta, i mitt inre.
För det jag lever i det berör mig, det berör mig precis hela tiden.
Jag lever livet och jag njuter av det och jag låter det komma till mig i den ström
som det väljer att komma till mig.
Jag lever livet för att jag väljer att se på det precis som det är, varken mer eller mindre.
Det finns så mycket i mitt liv som jag tycker om men det finns så mycket som jag hatar.
För ja jag hatar en del saker i mitt liv.
Jag hatar när jag förlorar saker, ting och framför allt människor i mitt liv.
Jag hatar att se när andra drabbas av olika saker och ting.
Jag verkligen hatar när någon dör och tas ifrån oss, ifrån mig, mitt liv, mitt nu.
Men jag lever livet.
Jag väljer att leva livet och njuta av det ändå för det ger mig så otroligt mycket.
Jag väljer att leva livet och se allt det vackra som det hela tiden ger mig om och om igen.
Sätt ett värde på det du har.
Sätt ett värde på det du gör.
Jag gör det.
JAG GÖR DET PRECIS HELA TIDEN.
Vad gör du.
Lev livet, för det kommer aldrig att komma tillbaka.
Lev livet för det är nu.
Lev livet, och se det som det är.

Sätt värde på din tid

Jag blir lite brydd över alla som stressar hit och dit och som ska göra så fruktansvärt mycket.
Varför gör man det.
Hinner dessa personer verkligen med sina egna liv.
Själv lever jag mer efter att gärna göra mycket saker men jag måste inte göra allt i en
hysterisk hastighet.
Jag vill gärna ta mig tid till det jag gör.
Jag vill gärna känna efter när jag gör det jag gör.
Jag vill gärna kunna ta med mig det jag har gjort och njuta av det lite till.
All tid man har är ju tid som inte kommer komma tillbaka.
Vi ska sätta värde på den tid vi har och utnyttja den istället för att bara använda den
som en slitoslängpryl.
Det är faktiskt inte svårt att göra det.
Det är inte svårt alls.
Prova att sätt dig ner någonstans ute bland folk.
Kanske med någon vän eller ensam för stunden.
Se hur livet rör sig runt dig.
Se vad andra göra runt dig.
Titta, betrakta och ta det till dig.
Vad gör dom, hur ser dom ut, skrattar dom, gråter dom , ser dom arga ut eller vad...
Välj att se det som händer där runt dig istället för att bara se det vandra förbi helt obemärkt.
Vad ger det dig.
Ger det dig någonting.
Mig ger det massor för jag njuter verkligen av att se andra leva.
Sätt värde på din tid för den har ett värde precis som alla andras.
Ha respekt för ditt liv precis som andra ska ha respekt för ditt.