Jag vet inte hur det är med er andra men jag tillhör till och börja med kategorin som tror på andra.
Jag tror på andra tills dom har bevisat motsatsen i varje fall.
Alla bör få minst en chans, alla bör ha minst en möjlighet.
En möjlighet till att visa vem dom är.
Jag är en optimist som vill tro att det finns något gott i alla.
Jag vill i mitt inre att detta goda ska kunna överskugga det negativa som kan finnas där.
Varför ska jag tro och tycka negativa saker om dig och om alla andra när jag kan välja att tänka positiva saker.
Det finns så många underbara människor runt mig idag som visar så otroligt många positiva sidor och som ger mig så
fantastiskt mycket tillbaka.
Jag är en obotlig optimist för att jag vill vara det.
Det jag kan tycka vara lite jobbigt ibland är den kampen som ständigt pågår med negativa människor.
Kampen man för att försöka ge dessa något så att deras näsa kommer över nivån så att dom själva känner att dom kan simma.
Att dom känner att det är ok därute på det öppna havet som kallas för liv.
Ok så att dom inte heller känner sig ensamma.
För att känna sig ensam.
Att känna sig övergiven.
Att känna sig tom på omgivning.
Den känslan är inte behaglig.
Den är bara ....................jobbig.
Det är en kamp jag alltid kommer att föra.
Jag kommer alltid att sträva efter att försöka se det lilla.
Se det och påverka så gott jag själv kan.
Det behöver inte vara stora saker alls som man gör har du tänkt på det.
Det kan faktiskt räcka med att du bara stannar till och bryr dig om en medmänniska vid ett tillfälle som denna inte alls förväntar sig att någon överhuvudtaget ser denne.
Det behöver inte vara något alls egentligen.
Men detta lilla gruskorn som ligger i vägen kan vara det som gör att vederbörande inte kan vill eller orkar ta sig vidare.
Du kan borsta bort det och göra det enkelt igen.
Jag är en romatiker som tror på det sköna i livet.
Jag tror på att sätta ett gott värde i det som finns runt mig.
Jag tror på att säga att jag älskar när jag menar det.
Det spelar ingen roll om jag säger det hundra gånger på en dag, jag menar det alla hundra.
Jag tror på att vilja ge mer än jag tar emot.
Men jag är heller inte rädd för att ta emot för det är ett sätt för mig att visa respekt och att visa kärlek.
Jag är inte rädd för det finns inget att vara rädd för.
Att jag tror gott ger mig en positiv känsla.
Jag väljer att gå den vägen för att den känlsan bygger mig starkare.
Jag väljer att vara optimist för det är jag.
Jag väljer att vara romatiker för det är jag.
Vem är du.
Väljer du att vända kappan efter vinden eller har du en linje du följer.
Vem är du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar