Hur liten är jag...............

Jag kan ju knappast se mig själv som liten, inte fysiskt i varje fall men för övrigt.
Hur liten är jag som människa.
Det kan tyckas som en märklig fråga men jag ställer hellre den än att jag frågar mig själv om hur stor är jag.
Att se på sig själv och betrakta sig själv som en stor människa är något som är så otroligt subjektivt.
Det skiljer så otroligt mycket från betraktelse till betraktelse.
Jag är som sagt inte liten rent fysiskt och jag är väl inte speciellt liten i mitt sätt att ta plats för övrigt heller.
Jag är jag kort och gott och där är det en fråga om att landa i en position som man själv är nöjd med sig själv i.
Att se mig själv som en liten människa vore att förminska mig själv.
Att se mig själv som en stor människa vore att skaffa mig själv hybris.
Funderar du någonsin på hur andra ser på dig som människa.
Funderar du någonsin på hur vill att andra ska se på dig som människa.
Jag ser inte mig själv som någon liten människa.
Jag ser mig själv som en människa som växer precis hela tiden.
Jag växer för att jag tillåter mig själv att göra det.
Jag växer för att omgivningen tillåter mig att göra det.
Jag växer för att jag vill det.
Men jag växer inte för att jag måste.
Det är inte något krav jag har.
Att andra ska se mig mer än vad dom gör redan nu.
Jag vill växa för att jag tror faktiskt att andra vill se mig.
Av vilken anledning är det upp till dessa andra att avgöra.
Men någonstans därinne i mig så tror jag att det finns något som faktiskt andra vill betrakta.
Att det finns saker som kan gagna andra att se.
Jag vet att det faktiskt kan ge andra att se bitar av mig.
Jag vet att jag har att ge.
Man behöver inte vara en stor människa som vill ta plats för att ge.
Det räcker med att man har något positivt att förmedla.
Det räcker med att våga bryta negativa mönster.
Att tro att det är möjligt istället för att se det svåra.
Jag är ingen liten människa för jag vill inte gömma mig.
Jag är ingen liten människa för jag vet att jag har ett värde.
Men jag är bara en människa och det får jag heller aldrig glömma bort.
Jag är en människa av idag och idag så gäller det att synas för att man ska finnas.
Men är man tvungen att ta till vilka hjälpmedel som helst för att man ska göra det.
Självklart inte.
För mig ska det räcka att vara mig själv.
För mig ska det räcka om du är dig själv.
Men var då dig själv, inte någon annan.
Våga tro på att du själv duger för det gör du.
Hur liten är då jag.
Ja, sig mig det du.
Hur liten tycker du att jag är.
Jag vet det ju inte.
Det är ju du som är betraktaren.
Men jag finns och jag kommer att fortsätta finnas