Hur liten är jag...............

Jag kan ju knappast se mig själv som liten, inte fysiskt i varje fall men för övrigt.
Hur liten är jag som människa.
Det kan tyckas som en märklig fråga men jag ställer hellre den än att jag frågar mig själv om hur stor är jag.
Att se på sig själv och betrakta sig själv som en stor människa är något som är så otroligt subjektivt.
Det skiljer så otroligt mycket från betraktelse till betraktelse.
Jag är som sagt inte liten rent fysiskt och jag är väl inte speciellt liten i mitt sätt att ta plats för övrigt heller.
Jag är jag kort och gott och där är det en fråga om att landa i en position som man själv är nöjd med sig själv i.
Att se mig själv som en liten människa vore att förminska mig själv.
Att se mig själv som en stor människa vore att skaffa mig själv hybris.
Funderar du någonsin på hur andra ser på dig som människa.
Funderar du någonsin på hur vill att andra ska se på dig som människa.
Jag ser inte mig själv som någon liten människa.
Jag ser mig själv som en människa som växer precis hela tiden.
Jag växer för att jag tillåter mig själv att göra det.
Jag växer för att omgivningen tillåter mig att göra det.
Jag växer för att jag vill det.
Men jag växer inte för att jag måste.
Det är inte något krav jag har.
Att andra ska se mig mer än vad dom gör redan nu.
Jag vill växa för att jag tror faktiskt att andra vill se mig.
Av vilken anledning är det upp till dessa andra att avgöra.
Men någonstans därinne i mig så tror jag att det finns något som faktiskt andra vill betrakta.
Att det finns saker som kan gagna andra att se.
Jag vet att det faktiskt kan ge andra att se bitar av mig.
Jag vet att jag har att ge.
Man behöver inte vara en stor människa som vill ta plats för att ge.
Det räcker med att man har något positivt att förmedla.
Det räcker med att våga bryta negativa mönster.
Att tro att det är möjligt istället för att se det svåra.
Jag är ingen liten människa för jag vill inte gömma mig.
Jag är ingen liten människa för jag vet att jag har ett värde.
Men jag är bara en människa och det får jag heller aldrig glömma bort.
Jag är en människa av idag och idag så gäller det att synas för att man ska finnas.
Men är man tvungen att ta till vilka hjälpmedel som helst för att man ska göra det.
Självklart inte.
För mig ska det räcka att vara mig själv.
För mig ska det räcka om du är dig själv.
Men var då dig själv, inte någon annan.
Våga tro på att du själv duger för det gör du.
Hur liten är då jag.
Ja, sig mig det du.
Hur liten tycker du att jag är.
Jag vet det ju inte.
Det är ju du som är betraktaren.
Men jag finns och jag kommer att fortsätta finnas

Våga älska dig själv

Den dagen kommer aldrig komma då jag kommer att tycka att jag är perfekt.
Den dagen finns nämligen inte.
Men det gör heller ingenting för det är inte något jag någonsin kommer att sträva efter.
Jag är jag och ingen annan.
Det är inget fel i att tycka om sig själv för den man är.
Det är inget fel i att älska sig själv för den man är.
Att våga älska sig själv trots att man ser alla fel och brister som man bär på.
Det är samma när det gäller att våga älska andra än sig själv också.
Det är aldrig fel att älska, aldrig någonsin fel att älska.
Älska utan krav. bara låta sig älskas utan krav.
Det finns så mycket värde i kärlek som vi inte låter oss ta tillvara på idag.
Det är ju väldigt vanligt att vi bedömer andra efter hur vi själva är.
Vi utgår från hur vi själva tänker och förutsätter att andra tänker i samma bana.
Men varför gör vi det.
Vill vi inte vara unika.
Vill vi vara stöpta i samma form som alla andra.
Kan vi inte tänka oss att vara vi själva.
Jag är i varje fall jag.
Jag är jag med alla skavanker och brister.
Jag vet att jag har dom för jag ser mig själv.
Men jag vet också just därför vilket värde jag besitter.
Det är inte att kalla det för övermod.
Det är inte att betrakta som hybris.
Det är för mig bara en form av självrespekt.
Respekt som jag vill ge och som jag även ger till alla runtomkring mig som jag anser förtjäna det.
Respekt är nämnligen i mina ögon något man förtjänar inte bara kan räkna med att få.
Jag vågar älska mig själv för att jag tycker att jag har värden som förtjänar att älskas.
Jag vågar älska er för att jag ser bitar som jag älskar så mycket.
Bitar som jag vill ha i mitt liv.
Jag vågar älska mig själv för att jag är värd att älskas.
Jag vågar och kommer fortsätta att älska er för ni förtjänar det.
Att tro på dom värden man själv går och bär på.
Att tro på dom värderingar jag själv går och bär på.
Att tro på att kärlek är bra, inte bara ett ord man slänger sig med vid vissa tillfällen..
Jag vågar älska mig själv för det är kärlek vi alla behöver.
Jag vågar älska mig själv för jag tror på ordet kärlek.
Våga älska dig själv men gör det utan förbehåll.
Våga älska dig själv

Leva i nuet

Det finns få saker som jag tycker är så viktiga som att ta till vara på det man har och att leva i nuet.
Känslan av att få uppskatta det man har omkring sig.
Känslan av att bara få vara.
Det är verkligen en underbar känsla att få chansen att leva i nuet.
Jag älskar det jag har omkring mig.
Att leva i nuet ger mig en chans att vara.
Det ger mig en chans.
Allt som finns där för stunden det kommer aldrig komma tillbaka.
Det som finns där för stunden det vill jag bevara.
Det som finns där för stunden det är det som jag ser.
Jag kan inte leva på det som en gång varit för det är redan passerat.
Jag kan heller inte leva på morgondagen för den vet jag aldrig hur den kommer att  se ut.
Jag vill leva i nuet för det är där jag är.
Uppskattar du det du har eller strävar du alltid efter att ha mer.
Uppskattar du det som läggs framför dig eller vet du inte var dina egna gränser är satta.
Kan du uppskatta det du har eller är det bara jakten på det som är intressant för dig.
Jag älskar det jag har för det har jag.
Jag älskar livet för det är så fantastiskt vackert.
Jag älskar att leva i nuet för nuet är en färskvara för mig.
Jag älskar livet.
Stanna till du med och titta omkring dig.
Det du har där är värt att titta på.
Titta inte bara på det du inte har.
Se det som är framför din egen näsa.
Se det du har chans att hålla i dina händer.
Våga vara där du är.
Våga stanna till.
Våga lev i nuet.

Tar du hänsyn..............

Vilken typ av människa är du.
Funderar du på vad du tar hänsyn till.
Till vad du gör.
Till vad du vill uppnå.
Är du en sån människa som tar hänsyn till saker och ting genom ditt eget handlande.
Eller klampar du på.
Kliver du bara rakt fram utan att bry dig om hur din omgivning drabbas.
Finns det något du inte kan tänka dig göra för att få din vilja igenom.
Skulle du vara villig att ta till vilka medel som helst.
Jag skulle aldrig kunna göra det.
Jag skulle aldrig kunna göra saker bara för att jag vill det.
Inte om jag visste att andra blev drabbade negativt av det.
Jag gör väldigt gärna saker som jag själv vill men jag kan inte glädjas i mitt inre om det skulle skada någon annan.
Vilken glädje skulle jag kunna ha.
 Att ta hänsyn till andra är något jag aldrig skulle kunna leva utan.
Om inte jag tar hänsyn till andra hur skulle jag då kunna kunna räkna med att andra tar hänsyn till mig.
Det är ju något jag aldrig skulle kunna räkna med.
Jag räknar heller i och för sig aldrig med någon ska ta hänsyn till mig.
Jag räknar aldrig med att någon ska bry sig om mig.
Men jag vet att det finns dom som gör det.
Jag vet att alla dom finns där som gör det.
Jag vet det för att det värmer i mitt hjärta när jag tänker på det.
Jag vet det för att jag kan luta mig tillbaka och le av den underbara känlslan som det skänker mig.
Hänsyn är något jag ger för att jag vill det.
Hänsyn är något jag får tillbaka för det är något andra vill ge mig.
Man får ofta tillbaka ifrån situationer som man ger i.
Grejen är det att man inte ska räkna med att få tillbaka något.
Man ger det man vill ge och man får det man får.
Man kan inte ta det för givet.
Det är precis som med alla människor som man har runt sig.
Man får aldrig och ska aldrig ta dom för givet.
Att ta hänsyn till andra är a och o för mig.
Det är bara så givet.
Det är aldrig någon diskussion.
Det bara är så för mig.
Hur är det för för dig.
Det är verkligen en seriös fråga.
Hur är det för dig.'
Tar du hänsyn eller är det det bara du som gäller.
Eller lever du med inställningen att du blandar och ger lite som du känner för.
Du anpassar efter dig själv och dina egna behov helt enkelt.
Sen dunkar du dig för bröstet dom få gånger du tagit hänsyn till andra.
Så, vem är du.
Är du en som tar hänsyn när det behövs eller när det passar dig.
Tar du hänsyn.......................

Lever du genom andra

Det finns i mina ögon idag alltför många personer som lever genom andra.
Dom gör det på väldigt olika sätt och gör det därför väldigt olika legimt som jag ser det.
Det är nämligen skillnad på att leva genom andra och att leva genom andra.
Ett exempel är någon som förstärker sitt eget liv genom att uppskatta det andra gör.
Det är ett bra sätt tycker jag.
Ett annat exempel är när någon ser till att andra genomför det man själv vill ha gjort för att sen dra nytta av resultatet.
Det är ett dåligt sätt.
Det finns dom som uppskattar att bli utnyttjade och på så sätt själva vara med i centrum men utan att få rätt uppskattning på sluttampen.
Det dom har åstadkommit är inte värt det tycker dom utan lyfter istället fram personen som utnyttjat situationen.
Varför kan jag undra men .
Jag lever genom andra genom att jag uppskatttar att dom mår bra.
Jag lever genom andra genom att se andras lycka.
Jag lever genom mig själv för att jag tycker om den jag är.
Jag lever genom mig själv för att jag är den jag är.
Jag behöver inte sätta på mig en mask, anpassad till olika omgivningar, olika tillfällen, olika begivenheter.
Jag lever genom andra för att jag älskar er.
Jag lever genom andra för att jag känner er kärlek.
Jag vill inte vara en blodsugare som kräver näring av alla er andra för att kunna tillgodose mitt eget behov.
Jag kommer heller aldrig att bli någon.
Jag lever genom andra på samma sätt som jag vill att andra ska leva genom mig.
Jag lever, kort och gott.
Jag lever.

Jag är jag

Jag tror inte att det finns någon som bara vill vara sig själv hundra procent av tiden.
Det finns eller har funnits stunder i allas liv då man velat vara någon annan.
Då man velat vara i någon annans situation.
Då man känner att man inte riktigt räckt till för att uppfylla sitt tillfälliga mål.
Men spelar alla dessa tillfällen någon roll.
För mig gör dom det inte.
Jag är jag oavsett vad som händer och sker.
Självklart har jag velat vara i någon annans skor vid tillfällen.
Självklart har jag tänkt att jag borde gjort saker och ting kanske lite annorlunda vid vissa tillfällen.
Självklart ångrar jag val jag gjort.
Men samtidigt så, inte.
Hade jag inte gjort allt det så hade jag ju inte varit jag .
Jag hade inte varit den jag är.
Jag vill stå för mina misstag.
Jag vill stå för mina så kallade rätta val.
Allla om som finns i ens liv dom kan man ju ändå inte göra om igen.
Dom är gjorda.
Hur lätt vore inte det om man bara kunde gå tillbaka några rutor på sitt schackbräde och flytta sina pjäser i en annan riktning.
När man sitter med facit i hand så är det enkelt.
Det är så fruktansvärt enkelt att leva ett liv då.
Men livet är inte enkelt.
Livet kommer aldrig att vara enkelt.
Det finns miljoner med människor som besitter betydligt svårare val än vad jag har precis varje dag.
Jag är där jag är idag och det är jag tacksam för.
Jag är glad för det som omger mig för mitt liv är fullt av kärlek.
Jag är glad för att jag får förmedla kärlek.
Jag är glad för att jag är jag.

Det krävs så lite.......

Har du någonsin stannat till i din tanke och tänkt att det krävs så lite av dig för att åstadkomma så mycket.
Det gör ju verkligen det.
Har du tänkt på hur lite det verkligen krävs för att du ska kunna göra skillnad.
Jag menar inte att du ska vara till upphov för livsomvälvande saker-
Det behöver inte vara något som påverkar en massa människor.
Det krävs så lite för att påverka överhuvudtaget.
Har du någonsin funderat på det.
Jag tycker om att göra dom där små sakerna som kanske kan leda till något.
Jag vet aldrig vad till vad för det är heller inte min avsikt.
Jag bara tycker om att göra det där lilla.
Hur ofta stannar du upp och överraskar någon i dess vardag.
Du kanske räcker en person en påse som den sträcker sig efter.
Du kanske stannar till och håller upp en dörr.
Du kanske plockar upp något någon tappar.
Du kanske bara ler och svarar med något extra mot henne eller honom som sitter i kassan.
Något som bryter deras vardag.
Något som bryter deras tristess.
Har du tänkt på vad det kan leda till.
Att när du gör något positivt på någon så kan det i sin tur leda till något positivt för någon annan.
Att du just ingjutit en positiv känsla i någon du inte alls känner bara genom det du gjort.
Att denna någon sen tar med sig den positiva känslan hem.
Känslan av att ha blivit sedd.
Känslan av att finnas.
Känslan att le inombords och tycka att saker och ting är lite lättare.
Det krävs så lite att ge det som sen kan generera så mycket i slutändan.
Tänk dig själv att någon släpper dörren i ansiktet på dig.
Du går hem sur och irriterad över att blivit utsatt för det.
Du förmedlar en dålig atmosfär där hemma över din familj och sprider allmän irritation och tänk dig
sen vad det i sin tur leder till.
Tänk dig sen motsatsen och vad det kan leda till.
Fundera på vilket du uppskattar mest.
Det krävs så lite, glöm aldrig det.
Det krävs så lite.
Glöm aldrig det..................................................

Att aldrig ge upp

Visst är livet underbart.
Livet det ger så otroligt mycket precis hela tiden.
Så varför har då många den inställningen att dom ger upp inför många situationer.
Varför går dom inte matchen , lyfter sig i kragen och bara tänker tanken att det bara är att ta nya tag.
Även om dom inte kan ta sig hela vägen dit dom vill så går det alltid att vara nöjd.
Nöjd med det man har åstadkommit.
Nöjd med det man vill åstadkomma.
Jag vill aldrig ge upp någonting.
Jag tänker aldrig ge upp någonting.
Dagen då jag gör det då har jag tappat hela mig och det tänker jag aldrig tillåta.
Jag ger mig chansen att tro på den jag är.
Eftersom jag tror på den jag själv är så kan jag förmedla ett positivare sätt.
Jag vill vara den jag är för jag är nöjd med mig själv.
Det finns miljoner saker som jag skulle vilja ändra på men det gör inget.
Skulle jag haka upp mig på dessa små detaljer så skulle jag göra mig negativ och det vore inte jag.
Jag väljer istället att se dom sakerna som något som är med mig .
Något som jag väljer att kämpa med.
Något som tillhör mig.
Något som är jag.
Och jag , jag kommer aldrig någonsin att ge upp.
Det är bara att resa sig upp varje gång det känns motigt och istället se det som en erfarenhet.
Livet är underbart.
Livet det finns där.
Livet det finns här.
Livet det finns precis överallt.
Jag vill aldrig ge upp.
Jag tänker aldrig ge upp.
För livet det innehåller inte bara mig själv.
I livet så finns så otroligt mycket mer.
I livet så finns du och du och du..............................................
varför skulle jag vilja ge upp er.

Optimist och romantiker av idag

Jag vet inte hur det är med er andra men jag tillhör till och börja med kategorin som tror på andra.
Jag tror på andra tills dom har bevisat motsatsen i varje fall.
Alla bör få minst en chans, alla bör ha minst en möjlighet.
En möjlighet till att visa vem dom är.
Jag är en optimist som vill tro att det finns något gott i alla.
Jag vill i mitt inre att detta goda ska kunna överskugga det negativa som kan finnas där.
Varför ska jag tro och tycka negativa saker om dig och om alla andra när jag kan välja att tänka positiva saker.
Det finns så många underbara människor runt mig idag som visar så otroligt många positiva sidor och som ger mig så
fantastiskt mycket tillbaka.
Jag är en obotlig optimist för att jag vill vara det.
Det jag kan tycka vara lite jobbigt ibland är den kampen som ständigt pågår med negativa människor.
Kampen man för att försöka ge dessa något så att deras näsa kommer över nivån så att dom själva känner att dom kan simma.
Att dom känner att det är ok därute på det öppna havet som kallas för liv.
Ok så att dom inte heller känner sig ensamma.
För att känna sig ensam.
Att känna sig övergiven.
Att känna sig tom på omgivning.
Den känslan är inte behaglig.
Den är bara ....................jobbig.
Det är en kamp jag alltid kommer att föra.
Jag kommer alltid att sträva efter att försöka se det lilla.
Se det och påverka så gott jag själv kan.
Det behöver inte vara stora saker alls som man gör har du tänkt på det.
Det kan faktiskt räcka med att du bara stannar till och bryr dig om en medmänniska vid ett tillfälle som denna inte alls förväntar sig att någon överhuvudtaget ser denne.
 Det behöver inte vara något alls egentligen.
Men detta lilla gruskorn som ligger i vägen kan vara det som gör att vederbörande inte kan vill eller orkar ta sig vidare.
Du kan borsta bort det och göra det enkelt igen.
Jag är en romatiker som tror på det sköna i livet.
Jag tror på att sätta ett gott värde i det som finns runt mig.
Jag tror på att säga att jag älskar när jag menar det.
Det spelar ingen roll om jag säger det hundra gånger på en dag, jag menar det alla hundra.
Jag tror på att vilja ge mer än jag tar emot.
Men jag är heller inte rädd för att ta emot för det är ett sätt för mig att visa respekt och att visa kärlek.
Jag är inte rädd för det finns inget att vara rädd för.
Att jag tror gott ger mig en positiv känsla.
Jag väljer att gå den vägen för att den känlsan bygger mig starkare.
Jag väljer att vara optimist för det är jag.
Jag väljer att vara romatiker för det är jag.
Vem är du.
Väljer du att vända kappan efter vinden eller har du en linje du följer.
Vem är du.

Våga vara positiv

Jag har aldrig förstått mig riktigt på negativa människor.
Förstår inte varför dom ska lägga ner sån energi på att sända dessa negativa vibrationer.
För mig går det så otroligt mycket energi till att vara arg, negativ, pessimistisk och så vidare.
Jag vill inte vara sån så därför är jag inte det heller.
Jag är en positiv människa istället.
En som är villig att ge av mig själv istället för att kräva av andra.
En människa som vill vara till del för andra och inte bara för mig själv.
Jag är inte unik men likväl så är jag just det.
Jag är dock inte unik i att vara positiv och det är jag glad för.
Det finns så underbart många positiva människor som är medlemmar i samma klubb som jag själv.
Vi som ser möjligheterna istället för att se till att bygga upp hindren.
Jag är en positiv människa och det är jag faktiskt stolt över.
Det kostar mig ingenting att vara det men det ger fantastiskt mycket.
Jag låter inte negativa påverka mig mer än bara tillfälligt.
Det är som att du går ut emot en våg som kommer inåt.
Du låter inte den slå undan benen på dig utan du tar spjärn och låter den bara svepa förbi.
Där står du efter och känner att det var som ett myggbett.
Det kliar lite men du märker inte av det något märkbart.
Du går helt enkelt bara vidare framåt för det är dit du vill.
Att våga vara positiv är för mig att lita till mig själv och den jag är.
Att tro på det jag har att förmedla och att det är något som är bra.
Att våga vara positiv är viktigt för mig för det är den jag vill vara och skulle jag inte vara positiv så är det helt enkelt inte jag.
Positiv är en känsla jag kan stå för.
Kan du göra det.
Vågar du vara dig själv utan att klanka ner på andra.
Måste du lyfta fram negativa sidor hos andra för att främja dig själv.
Jag är jag.
Här är jag.
Tag mig för den jag är.
Positiv kommer jag att förbli.
Jag vågar vara jag.
Jag vågar vara positiv.
Vågar du vara det av dig själv eller måste du förlita dig på andra.
Våga, det kostar inget.

Rökare, varför då......

Något jag aldrig kommer att förlika mig med är rökning och rökare.
Ser lite grann dessa som något som jag absolut inte vill eller tänker ha någon större förståelse för.
För mig dansar dom in i en kategori där egoism härbärgerar.
Det för liksom inget gott med sig utan bara en massa negativa saker.
Vad gott är det som det kan medföra.
Den listan kan göras verkligt kort för min del.
Så kort att jag egentligen inte ens vill ha den men den är som följer.
Den starkaste orsaken jag kan hitta är gemenskapen som det kan medföra.
Gemenskapen till ett mål som man strävar efter.
Målet består visserligen bara i nästa cigarett.
Men även målet i det sociala, att umgås med en gemensam nämnare, rökningen som för dessa samman.
Den faktorn kan jag faktiskt se som något positivt.
Men det är också en enda och den tycker jag att man ska kunna hitta ändå.
Dom negativa däremot dom är i min värld betydligt fler.
Varför ska man frivilligt dagligen utsätta sin kropp för detta gift som i längden ger så många negativa konsekvenser.
Är rökare ett speciellt godtroget folk som inte tror att dom kommer att råka illa ut av det.
Är dom extra blinda, extra korkade eller har dom bara en förmåga att ljuga hela tiden för sig själva att det inte drabbar just dom.
Skygglappar på, är det det som dom har när dom går där med sina taggar i munnarna.
Sen jag ju jag som ickerökare inte tänka annat än varför ska jag drabbas dagligen av denna för mig stinkande ovana fast jag inte vill det.
Vad ger dom rätt till att göra min tillvaro lite sämre.
Varför ska jag behöva se deras nedskräpande fimpar precis överallt.
Varför ska jag behöva andas in deras rök när jag råkar vistas i deras närhet.
Varför ska jag behöva se nära och kära må dåligt av en vana dom inte kan ta sig ur.
Det finns många mönster idag som man går i som inte är hälsosamma.
Jag säger verkligen inte att jag själv är någon renlevnadsmänniska för det är jag inte.
Jag äter mycket som inte är lämpligt för att min kropp ska må som allra bäst.
Jag dricker alkohol, inte för att jag är beroende av det men med vetskap om att det är osunt.
Jag försöker motionera men kanske inte alltid gör det så ofta som min kropp skulle behöva.
Men dessa faktorer dom drabbar bara mig.
Rökningen som omgärdar mig och alla andra drabbar just mig och alla andra.
Den drabbar mig trots att jag själv inte nyttjar det.
Det finns passiva rökare som dör i cancer idag, är det rätt.
Jag tycker att rökning är skit för att vara helt enkel och tydlig.
Varför ska mina arbetskollegor kunna ta sina rökpauser stup i ett även mellan våra ordinare raster.
Varför har dom ett större behov och rätt till pauser än jag.
Varför ska jag ha förståelse för en rökare när många rökare inte har förståelse för mig.
Snälla rökare, varför röker du och varför låter du andra lida av det.
Vet du ens att andra lider av det eller blundar du för det helt.
Snälla rökare, sluta innan din familj får se dig ligga där på sjuksängen med kollapsade lungor.
Snälla rökare tänk på din omgivning, inte bara på dig själv.
Du är ju oftast inte någon ond människa därför bryr jag mig om dig.
Jag vill inte heller se dig fara illa.
Snälla rökare, tänk dig för en gång extra innan du tänder nästa cigarett.
Fundera på varför du gör det.
Du som är rökare, varför är du det.
Rökere, varför då............

Att få känna trygghet i någon

Det kanske ses som något litet, något smått, något oviktigt.
Något du aldrig tar någon notis om.
Men att få känna en trygghet av någon är det något du låter dig göra.
För mig är det verkligen en bit jag aldrig kan avstå.
Det är inte så att jag vill hänga upp ansvaret för mig själv på någon annan.
Det är inte det.
Men att det finns någon, att det finns några människor runtomkring mig som bara finns.
Dom finns där inte bara för mig, men dom finns.
Det gör att jag kan låta min själ slappna av.
Jag kan tillåta mig själv att landa emellanåt.
Jag kan landa när jag behöver det.
Jag känner en fantastisk trygghet i dom människor som omgärdar mig.
Kanske är det för att jag har dessa runt mig som jag själv i min tur avger en trygghet som jag annars inte skulle förmå.
Jag trivs med mig själv men det är inte bara för att jag är jag.
Det är för att jag tillåter mig själv att vara jag.
Det är för att ni tillåter mig vara jag.
Jag älskar verkligen er alla.
Jag älskar er för att ni finns där.
Ni gör mig till den jag vill vara.
Ni gör mig till den jag är.
Ni gör mig till den jag kommer att bli.
Ni är inte mina livlinor.
Ni är mitt liv.

Är du negativ eller positiv

Hur känner du dig som människa.
Hur tror du att du uppfattas som människa.
Hur vill du uppfattas som människa..
Vem tror du att du är.
Vad tror du att andra tror, tycker och tänker om dig.
Är du en negativ eller en positiv människa.
Tillför du något för någon.
Tillför du något för något.
Låter du andra tillföra dig något.
Eller lever du som en amöba på vad andra åstadkommer åt dig.
Ser du glaset som halvfullt eller som halvtomt.
Ser du möjligheterna eller ser du bara potentiella hinder.
Vågar du tro på vad andra säger och gör eller utgår du från att dom har fel.
Känner du att det du gör det gagnar även andra.
Eller är det så att det är helt oviktigt i sammanhanget eftersom det kanske inte gagnar dig.
Tar du med dig något positvt du gjort eller vågar du inte unna dig det.
Växer du som månniska när någon berömmer dig eller rycker du bara på axlarna.
Att våga tänka positvt.
Att våga se positivt på saker och ting.
Att göra det fast det känns tungt i vissa sammanhang.
Det gör det lättare för mig.
Jag är en positiv människa.
Äckligt positv har jag blivit kallad och det gör mig stolt.
Det är inte något påklistrat utan en verklig del av vem jag vill vara.
Att tänka negativt eller att vara negativ kostar alldeles för mycket energi.
Energi som jag inte vill bjuda på.
Har jag inte energi så kan jag heller inte ge någon annan det.
Jag är en positv människa för det värmer i min positivt tänkande själ.
Jag är en positv människa, för det är sån jag är.

Fick du inte tillräckligt med uppmärksamhet när du var liten

Undrar verkligen väldigt ofta varför det är så att en del har sånt fruktansvärt behov av att göra sig själv uppmärksammade.
Deras behov av att vara i centrum blir pinsamt tydligt.
Undrar alltid vad dom tänker.
Eller vad dom tänker med.
Finns det någon annan än dom själva just där just då.
Bara deras röst blir hörd så är det bra.
Vad kommer det sig av att just dessa människor skaffat sig detta behov.
Att vara en central figur eller att vara en centrumfigur.
Två väldigt lika ord men med helt olika betydelser.
Självklart kan man hitta massor med orsaker på vägen om varför det blivit så.
Ens barndom, ens uppväxt, ens omgiving, ens arbetsmiljö.
Det finns massor som både kan bygga upp och bryta ner en som människa.
Någonstans där på vägen så blir vägval man gör.
Kanske något tillfälle som bjuds där man får kliva fram ur mörkret, låta strålkastarljuset lysa på och man fylls med en känsla av välbehag.
Det i sin tur kan rendera till att man vill ha mer.
Det ena ger det andra och vips så har du hamnat i en ny position i livet.
Å andra sidan så kan den där situationen i rampljuset även påverka dig negativt om det skulle gå snett när du nu väl gett dig chansen.
Det i sin tur kan göra att du aldrig igen vill utsätta dig för den känslan.
Men alla ni därute som bara vill ta plats hela tiden.
Ni som vill synas bara för er egen skull.
Ni som bara ska göra era röster hörda.
Varför lyssnar ni aldrig på andra.
Varför vägrar ni höra vad andra säger.
Varför existerar bara ni, ni och åter ni.
Fick ni inte tillräckligt med uppmärksamhet när ni var barn.
Jag vill synas ibland.
Men framför allt jag vill höra.
Och vet ni, just ni vad.
Jag känner mig som en så otroligt mycket bättre människa än er.
Jag ser nämligen inte bara mig själv.
Jag ser dig också.

Vågar du vara älskad

Det kanske är en lite annorlunda fråga men vågar du det.
Vågar du stanna upp och tro på den du är.
Kan du ta till dig av vad andra tycker.
Kan du göra det och verkligen uppskatta det.
Att våga vara älskad är för mig när man har kommit till ett statium där man accepterat sig själv.
Man tycker om sig själv för den man är.
Det där med att drömma drömmar om att man ska på något magiskt sätt bli någon annan det har man lagt åt sidan.
Jag duger som jag är har man kommit fram till.
Vågar du vara älskad.
Varför gör du det inte om du nu inte gör det.
Vad är det som hindrar dig från det.
Vem är det som hindrar dig från det.
Varför har du satt upp den barriären.
Vad är det som har fått dig att sätta upp den.
Kan du någonsin förmå dig själv till att ta ner den.
Vill du ens ta ner den.
Är det så att du trivs att vara lite småömklig.
Att du tycker om att spela lite minimartyr inför dig själv och andra.
Tycker du att det är fult att tycka om dig själv.
Jag tycker att det är vackert.
Det är vackert att förlika sig med den man faktiskt är.
Att acceptera att man har blivit den som man vuxit upp till.
Jag har under väldigt väldigt många år, faktiskt i princip i nästan hela mitt liv gått med känslan att jag inte räcker till.
Att jag inte räckt till fullt ut.
Att jag inte vara god nog helt enkelt.
Jag har varit duktig precis som min omgivning på att ge mig just dom verktyg jag behövt för att behålla den tron.
Men jag är inte där längre.
Jag lever inte längre i tron om att jag inte räcker till av den ena eller den andra anledningen.
Jag duger faktiskt visst som jag är och jag tror på att någon verkligen kan älska mig för den jag är.
Mina barns kärlek har jag aldrig någonsin tvivlat på för den har alltid funnits där.
Men att känna kärlek som jag får dela i samma mängd som jag vill ge där är jag först idag.
Jag vågar att vara älskad för jag är värd det.
Det kan jag säga idag utan att tro att jag har fått hybris.
Jag är en bra människa och jag förtjänar att vara älskad för jag vill älska tillbaka.
Det är vackert att leva med ett öppet hjärta, med en öppen själ.
Jag tänker stanna där, för det är helt underbart.
Jag vågar vara älskad.
Tack för att jag vågar det.

Är du öppen i ditt sinne

Tror att många svara ja på frågan om man är öppen i sitt sinne.
Man gör det utan att vara det minsta självkritisk.
Man gör det utan att vara det minsta objektiv.
Att vara öppen i sitt sinne är för mig ganska mycket faktiskt.
Men framför allt så är det enkelt och självklart.
Att vara öppen i mitt sinne betyder för mig att min vilja den finns där för att jag vill ge saker och ting möjligheter.
Det vill jag istället för att stänga till och ta bort dom ifrån mig.
Skulle jag till exempel ta bort möjligheten att tro på det jag tror på så blockerar jag mig själv.
Eller skulle jag välja att generalisera i vissa sammanhang så skulle jag kraftigt begränsa mig.
Det är inte alltid lätt att vara öppen eftersom alla inte vill vara det.
Men det är alltid lätt att försöka.
Se det som att du ger dig själv fler valmöjligheter.
Att du faktiskt ger dig själv en chans att förstå.
Ständigt kommer en fråga upp i min vardag och det är förståelse mellan människor.
Att vilja se förbi gränser, hudfärger och religioner.
Jag väljer alltid att se till människan som finns där.
Den lilla eller den stora människan.
Det är den som är den viktiga för mig.
Inte generalisera all från ett ställe in under en enda kategori.
Varför skulle jag vilja det.
Jag är ingen stor människa som kräver en massa utrymme.
Men jag är en människa även jag och jag förtjänar samma utrymme som alla andra.
Jag är öppen i mitt sinne för jag vill lära mig saker hela tiden.
Jag vill lära mig förstå människor, inte hålla med men försöka förstå.
Förstå vad det är dom faktiskt tycker och tänker.
Jag är öppen i mitt sinne för att det ger mig möjligheter, det begränser mig inte.
Jag är öppen i mitt sinne för det ger mig mer än vad en stängd dörr gör.
Begränsa inte dig själv.
Stäng inte in dig i en liten liten värld.
Världen därutanför den är så otroligt mycket större än bara du.
Prova titta utanför din egen hjärna.
Öppna ögonen och se vad som finns där.
Öppna ögonen och öppna ditt sinne.
Hur fel kan det gå.
I värsta fall så har du levt ett liv.
I bästa fall så har du LEVT ditt liv.

Vill du vara unik

Jag vet inte om det är någonting som jag strävar efter.
Men jag har förstått att man inte faller in under dom gängse ramarna.
Att man betraktas som lite udda.
Det är inte min strävan efter att vara unik som är viktig för mig.
Det är inte ett behov jag har av att få synas som betyder något.
Det är ett ständigt behov av att vara jag som är det.
Detta behov av att vara den jag är gör mig just, unik.
Jag vill inte anpassa mig och mina åsikter mer än nödvändigt.
Självklart är det dagligen situationer som man just får anpassa sig.
Det är situationen i sig som gör det till det.
Skulle betrakta mig själv som dum i huvudet eller väldigt bångstyrig om jag inte såg det.
Jag vill vara jag precis som du vill vara du.
Jag vill inte byta med någon annan för varför skulle inte jag duga.
Att man sen emellanåt önskat att man haft lite andra förutsättningar för att kunna få ut maximalt av sig själv det är en helt annan sak.
Man är den man är och man får jobba därefter.
Jag är unik det vet jag.
Men vet du vad.
Du är unik även du.
Jag är inte rädd för att vara den jag är.
Jag behöver inte hålla uppe någon mask för att dölja mig själv.
Jag är den jag är för att jag format mig till det.
Jag vill verkligen inte bara följa strömmen för att det är friktionsfritt, vad ger det mig.
Att vara unik ger mig möjligheter.
Att vara unik ger mig en tro.
En tro på att jag duger som jag är.
Varför skulle jag inte välja att göra det.
Jag är unik och det är du med, men bara om du själv vill det.

Våga vara ensam, våga vara tillsammans

Hur många ensamma är det inte som varje dag frågar sig, varför är just jag ensam.
Vad är det för fel på mig.
Kan jag överhuvudtaget leva tillsammans med någon annan.
Är det något fel på mig.
Är det något fel på alla som har prövat.
Det var i varje fall frågor som jag ställde mig själv under den tid jag levde ensam.
Eller ensam och ensam.
Jag hade hela tiden mina underbara döttrar hos mig på deltid men i mitt hjärta som alltid på heltid.
Kanske räknas jag därför inte riktigt in i den kategorin jag hänsyftar till.
Men ändå ställde jag mig dessa frågor.
Vad var det som gjorde att jag var utan partner, utan sambo.
Utan någon som fanns där parallellt vid min sida.
Det jag kunde komma fram till var att först och främst så hängde det på mig själv.
På vad jag kände.
Vad jag tyckte.
Vad jag trodde.
Kunde konstatera att trots att jag alltid sett mig och fortfarande ser mig som en lättsam människa att umgås med så kanske jag inte för andra betraktas som en lättsam människa att leva med.
Man måste vara öppen och ödmjuk till vem man egentligen är och det försöker jag vara.
Jag har hela tiden i mitt liv försökt att lära mig mer om mig själv, hur jag funkar och inte minst hur alla ni andra funkar.
Det är inte lätt, men det är oerhört intressant.
Jag lärde mig efter ett tag att våga vara ensam.
Att inte känna skräck inför det faktum att det kunde bli så att jag fick leva ensam resten av mitt vuxna liv.
Det fanns annat som gav mig positiva vibbar och som gjorde att jag kunde lyfta ögonen från marken, titta upp och se andra människor i ögonen och verkligen se dom.
Det var först då som jag insåg igen att nu vågade jag även vara tillsammans med någon på riktigt.
Inte bara delvis.
Hela jag var plötsligt involverad i mitt liv.
Jag är den jag är idag och det är jag förbannat stolt över.
För jag är en människa som vågar bry sig.
Jag vågar bry mig om mig själv utan att utestänga andra.
Jag vågar bry mig om andra utan att förlora mig själv.
Livet är för vackert för att inte dela det med någon.
Jag vågar vara ensam men jag vill det inte.
Jag vågar vara tillsammans för det ger mig ännu mer liv.

Attityd.....................

Jag kommer ofta att tänka på hur man beter sig.
Hur jag beter mig.
Hur andra beter sig.
Hur man ska bete sig.
Det här med att ha en attityd kan vara väldigt positivt men det är tyvärr alldeles för ofta styrt mer åt det negativa hållet.
Varför ska så många försöka hålla upp en negativ attityd.
Varför sätter man upp denna attityd och gör saker och ting nästan ohållbara.
Tack vara denna kan tyckas lite vrånga attityd mellan två personer så går det heller inte att komma varandra nära, inte på det sättet som jag vill i varje fall.
Det är inte så att jag ens vill komma alla personer nära.
Det vill jag verkligen inte.
Jag vill inte ens ha med vissa personer att göra.
Dom får gärna finnas men inte som någon del i mitt liv som jag tar någon notis om.
Jag pratar då om personer som bär en speciell attityd.
Saker och ting ska vara på deras sätt annars är det bara skit.
Att ha en attityd är inte alltid positivt och just i dessa fall så.....................
Ofta kan man dessutom koppla ihop kroppsspråk, kroppshållning, tonläge väldigt enkelt med vilken attityd som är gällande för stunden.
Men ska jag behöva bli drabbad av någon annans ovilja.
Ska jag behöva ta del av sånt jag inte tycker om att ha i min närhet.
Nej självklart inte.
Man behöver aldrig ta skit.
Jag väljer att vända det ryggen.
Att låta det beröra mig så lite som möjligt.
Jag finns med min egen attityd som grund.
Hur behandlar du andra.
Tänker du någonsin på det.
Tänker du på hur illa andra kan fara av att du gör något som du vill.
Skiter du i konsekvenserna eller står du för dom.
Vad ger din attityd dig.
Är den du eller är den bara ett ytligt skal.
Var inte rädd för den du är.
Var lite ömjuk mot dig själv istället.
Göm dig inte, kom fram och visa vem du egentligen är.
Visa lite stolthet.
Visa lite karaktär.
Släpp din fåfänga och låt dig finnas till.
Jag har attityd, men jag gömmer mig inte bakom den.
Har du................