stress

Ett ämne som nog alla springer på titt som tätt men i olika versioner är nog stress i olika former.
Det kan ju verkligen te sig otroligt olika.
Vardagsstress som är fylld med alla uppbyggda måsten.
Du måste skynda till jobbet.
Du måste hämta barnen i tid från dagis.
Du måste hinna med att handla.
Du måste du måste du måste.
Eller varför inte stressen inför någon högtid.
En högtid som ska vara perfekt inramad, varför då.
Är det inte när det finns något som bryter mönstret som det blir verkligt och bra.
Alla dessa människor som man möter, som har bråttom ner till just det tunnelbanetåget som står på perrongen.
Det räcker inte med det som kommer om två minuter.
Eller den som måste göra en helt galen omkörning mellan tre filer på vägen.
En stresskörning som kanske leder till att man kommer en hel billängd väl framme vid nästa rödljus.
En stresskörning som framkallar just stress hos dig själv och irritation hos dina medtrafikanter.
Varför fyller man vardagen med all denna stress.
Har den någon vettig funktion.
Det är inte så att man ska dra benen efter sig och skjuta allt till morgondagen hela tiden, det är absolut inte det jag vill.
Men varför inte stanna till lite ibland och se vad det är du egentligen håller på med.
Vad det är du missar tack vare att du har så bråttom.
Stress är inte bra eller tycker du att det är det.
Om du nu tycker det hur tror du att dom du har runt dig tycker att du är.
Var ute i lite bättre tid nästa gång så slipper du kanske lite av din vardagsstress.
Glöm inte bort att det är ditt liv du stressar bort.
Till vilken nytta då.
Du är här och nu.
Inte där och imorgon redan.
Du kommer dit, tro mig.