Jag är den jag är

Det finns alltid tillfällen jag kommer till då jag önskar i varje fall lite grann att jag vore någon annan.
Kan inte komma ifrån det.
Men det betyder inte att jag inte är nöjd med vem jag är, för det är jag.
Kan till och med säga att jag känner en stolthet i vem jag har blivit som människa.
Mycket har jag att tacka mina älskade föräldrar som jag låtit sätta sin prägel på vad jag står för.
Vem jag är.
Vad jag jag sätter värde på.
Allt är inte bra av det jag tagit med mig från dom men i det stora hela så måste jag säga att jag är glad att jag låtit dom färga av sig på mig.
Det finns så mycket hjärta i mina föräldrar att det överskuggar allt annat med lätthet.
Det finns så mycket kärlek att jag vet att det alltid finns plats för en till att tycka om.
Man kan liksom aldrig tycka om för många.
Det går bara inte.
Jag är ingen godtrogen fåne som bara tror gott om allt och alla.
Men jag är en människa av idag som tror på att det finns godhet.
Att det finns kärlek.
Att det finns ömhet.
Att det finns dom som vill oss alla väl.
Jag kan bara tacka mina föräldrar för den jag är idag.
Jag älskar dom helt utan förbehåll precis som dom älskar mig på samma sätt.
Jag är den jag är.
Jag är en blödig, emotionell kille mitt i livet och jag älskar att älska människor samtidigt som jag hatar att hata.
Att hata får mig bara att må dåligt så jag väljer därför helst bort det.
Nej kärlekens kraft, det är den jag lever för.
Det är den jag lever med.
Jag är den jag är och jag är stolt över mig själv.