Vad är meningsfullt

Undrar jag hur många gånger jag ställt mig frågan om vad som är meningsfullt i livet.
Vad är meningen med livet.
Naturligtvis har jag inte något svar på dessa frågor.
Inte något fullständigt eller enkelt sådant i varje fall.
Vissa småflummiga hypoteser kan väl hoppa ut ibland men inte mer än så.
I vilket fall som helst inte något som täcker in hela alltet.
Det finns så otroligt mycket som har mening i mitt liv.
Vissa saker har liten betydelse, vissa ingen alls och vissa har väldigt väldigt stor.
För mig är det väldigt viktigt att människor runtomkring mig inte far illa.
Finns det något jag kan göra som jag känner att bör göra då vill jag också göra det.
Har jag möjlighet så vill jag hjälpa till.
För mig är det att ta tillvara på mig själv som resurs på det sättet som jag fungerar bäst.
Det är inte för att jag vill ha en dunk i ryggen efter som jag vill vara där.
Det finns liksom inte något alternativ för mig.
Det som verkligen är meningsfullt för mig är alla mina nära och kära.
Jag älskar verkligen dom av hela mitt fulla stora hjärta.
Dom är det allra allra mest meningsfulla jag har.
Det är som att ställa en pyramid framför sig.
Där uppe på toppen, där befinner dom sig.
Nästan så att dom till och med står på en piedestal däruppe.
Sen är det som en automatisk rang att följa ju längre ner man kommer i pyramiden.
Det faller lite i betydelse för varje stenrad men det finns där likväl.
Allt har en mening i mina ögon.
Även dig, du som jag inte känner.
Bara för att du befinner dig där i botten på min pyramid så betyder det inte att du inte finns för mig.
För om du inte fanns där i botten så skulle jag heller inte kunna bygga uppåt.
Allt har en mening.
Negativ eller positiv.
Allt har en mening för mig.

Du är aldrig ensam

Hur du än förtränger.
Hur du än förtrycker.
Hur du än gömmer dig själv.
Så är du aldrig ensam.
Det finns alltid någon därute som bryr sig om dig på något sätt.
Sätt värde på det.
Missbruka det inte.
Ta inte det för givet.
Låt dig inte gå där i tron om att någon alltid kan rädda dig.
Låt dig heller aldrig gå där i tron om att inget kan rädda dig.
Att du är en ensammaste människan på hela planeten.
Du är aldrig mer ensam än vad du vill känna dig.
Du är du.
Lyft upp dig lite när du känner dig ensam.
Kliv upp på en liten kulle om du är höjd rädd.
Du behöver inte ställa dig i centrum så att alla kan se dig.
Men göm dig inte.
Du är aldrig mer ensam än vad du gör dig.
Du väljer det själv.
Välj inte bort.
Välj till istället.
Du är aldrig ensam för jag finns ju här.
Jag bryr mig.
Jag ser dig.
Du är aldrig ensam.
Du är aldrig ensam.

stress

Ett ämne som nog alla springer på titt som tätt men i olika versioner är nog stress i olika former.
Det kan ju verkligen te sig otroligt olika.
Vardagsstress som är fylld med alla uppbyggda måsten.
Du måste skynda till jobbet.
Du måste hämta barnen i tid från dagis.
Du måste hinna med att handla.
Du måste du måste du måste.
Eller varför inte stressen inför någon högtid.
En högtid som ska vara perfekt inramad, varför då.
Är det inte när det finns något som bryter mönstret som det blir verkligt och bra.
Alla dessa människor som man möter, som har bråttom ner till just det tunnelbanetåget som står på perrongen.
Det räcker inte med det som kommer om två minuter.
Eller den som måste göra en helt galen omkörning mellan tre filer på vägen.
En stresskörning som kanske leder till att man kommer en hel billängd väl framme vid nästa rödljus.
En stresskörning som framkallar just stress hos dig själv och irritation hos dina medtrafikanter.
Varför fyller man vardagen med all denna stress.
Har den någon vettig funktion.
Det är inte så att man ska dra benen efter sig och skjuta allt till morgondagen hela tiden, det är absolut inte det jag vill.
Men varför inte stanna till lite ibland och se vad det är du egentligen håller på med.
Vad det är du missar tack vare att du har så bråttom.
Stress är inte bra eller tycker du att det är det.
Om du nu tycker det hur tror du att dom du har runt dig tycker att du är.
Var ute i lite bättre tid nästa gång så slipper du kanske lite av din vardagsstress.
Glöm inte bort att det är ditt liv du stressar bort.
Till vilken nytta då.
Du är här och nu.
Inte där och imorgon redan.
Du kommer dit, tro mig.

Har du MOD !

När du tänker ordet mod vad tänker du då.
Tänker du en brandman som dagligen kanske utsätter sig för risker genom sitt arbete.
Tänker du på talet någon håller inför en massa människor.
Tänker du på personen som hoppar ett bungyjump.
Det finns ju så otroligt många sorters mod.
Det gör det även för mig.
För mig är mod verkligen inte någon unik händelse.
För mig är det så otroligt mycket mer, så otroligt mycket mer.
Tänk dig barnet som för allra första gången ställer sig framför hela klassen och ska framföra något.
Eller varför inte den första gången du går på en arbetsintervju.
Pulsen som du känner bulta lite mer, nervositeten som kommer krypande.
Du tar mod till dig, sträcker lite extra på dig och tror på dig själv.
För mig är även mod att stå för den man är idag.
Att inte låta andra ta bort någon del av en utan lita till sin inre instinkt.
Det är inte farligt att hjälpa någon som behöver hjälp, hur fel kan det gå.
Det är inte dumt att tycka att man själv har rätt.
Man behöver bara känna det där lilla modet i sig.
Att våga vara den man är.
Mod är mycket och mod är vackert.
Du bär det inom dig precis hela tiden så våga använd det också.
Våga ta ut det och var inte rädd för att förbruka något som bara kan växa.
Låt det istället göra just det.
Växa i takt med dig själv.
Mod är vackert.
Du är vacker.
Låt det lysa i takt med ditt hjärta.
Låt det skina på alla runtomkring dig.
Visst har du mod.
Det har i varje fall jag.

Vi är verkligen alla olika.........

Människor fängslar mig.
Det finns så oerhört mycket intressant att iaktta när det rör sig om människor och det kommer alltid att kvarstå ett faktum och det är, vi är alla olika.
Gör aldrig misstaget att ta någon människa för givet.
Gör aldrig misstaget att ta för lätt på vad någon säger.
Tänk på hur du själv skulle reagera om du blev utsatt för något bara taget ur luften.
Vad skulle du göra då.
Hur skulle du reagera.
Det finns ett adelsmärke som jag alltid försöker gå efter.
Det är att visa respekt till alla som förtjänar det.
Hur kan jag då avgöra vilka som gör det och vilka som inte gör det kanske du undrar.
Det gör jag inte.
Men jag försöker alltid.
Alla förtjänar den chansen.
Respekt är inte något man kan kräva av någon.
Det är något man får av någon och jag ser det som en gåva, ett bevis.
Ett bevis på att man har nått fram på det sätt som man själv vill.
Det är verkligen intressant att iaktta människor som är runt mig precis hela tiden.
Jag lär mig så mycket av er ska ni veta.
Det ger mig lite mer insikt i vad jag tycker är riktigt intressant.
Det vill säga den värld jag lever i.
För att förstå den måste jag vara lyhörd.
Inte inskränkt bara till min egen åsikt.
Du finns ju, och du har ett stort värde.
Vi är alla verkligen olika vi människor, även om vi bara håller oss bland våra nära och kära.
Vi är alla olika men jag försöker förstå.
Respekterar du dom du har omkring dig.
Respekterar du dig själv.
Jag respekterar mig själv.
Jag respekterar dom som är omkring mig och många många mer.
Men jag är jag, inte någon annan....

Kramar

Hur är det egentligen.
Vad är ok med kramar.
När är det ok att kramas.
Vem är det ok att krama.
Hur ska en kram vara.
Vilket enormt världsligt problem jag tar upp idag...........eller är det kanske det.
För mig är det väldigt klart och tydligt vad en kram står för.
För mig står den för att jag vill visa att den jag kramar är välkommen ínnanför min egen tröskel.
Den första barriären är borta.
Märkvärdigare än så är det inte.
Jag visar så gärna med en kram att jag vill väl.
En kram är en varm vänlig gest, jag tycker om varma vänliga gester.
Jag kramar inte någon jag känner inte vill bli kramad, det vore att tränga mig på.
Ens kroppsspråk är väldigt tydligt i vad man vill och inte vill och det känner i varje fall jag.
En kram är en varm känsla av sympati i olika versioner beroende på vem jag kramar.
Det är emellertid alltid förknippat med något positivt.
En kram förenar, tänk på det.
En kram kan förstärka något, glöm inte det.
Jag älskar kramar för dom ger mig energi.
Vad är en kram för dig.
Titta runtomkring dig under en dag.
Hur många olika slags kramar ser du.
Ser du någon ond sådan, knappast.
Du ser en massa band.
Fortsätt att kramas, det gör inte ont, det värmer bara.
Kram på dig.

Jag är den jag är

Det finns alltid tillfällen jag kommer till då jag önskar i varje fall lite grann att jag vore någon annan.
Kan inte komma ifrån det.
Men det betyder inte att jag inte är nöjd med vem jag är, för det är jag.
Kan till och med säga att jag känner en stolthet i vem jag har blivit som människa.
Mycket har jag att tacka mina älskade föräldrar som jag låtit sätta sin prägel på vad jag står för.
Vem jag är.
Vad jag jag sätter värde på.
Allt är inte bra av det jag tagit med mig från dom men i det stora hela så måste jag säga att jag är glad att jag låtit dom färga av sig på mig.
Det finns så mycket hjärta i mina föräldrar att det överskuggar allt annat med lätthet.
Det finns så mycket kärlek att jag vet att det alltid finns plats för en till att tycka om.
Man kan liksom aldrig tycka om för många.
Det går bara inte.
Jag är ingen godtrogen fåne som bara tror gott om allt och alla.
Men jag är en människa av idag som tror på att det finns godhet.
Att det finns kärlek.
Att det finns ömhet.
Att det finns dom som vill oss alla väl.
Jag kan bara tacka mina föräldrar för den jag är idag.
Jag älskar dom helt utan förbehåll precis som dom älskar mig på samma sätt.
Jag är den jag är.
Jag är en blödig, emotionell kille mitt i livet och jag älskar att älska människor samtidigt som jag hatar att hata.
Att hata får mig bara att må dåligt så jag väljer därför helst bort det.
Nej kärlekens kraft, det är den jag lever för.
Det är den jag lever med.
Jag är den jag är och jag är stolt över mig själv.

Våld, våld , våld

Vet inte om jag ska bli deprimerad, ledsen eller förbannad.
Men varför detta evinnerliga våld i samband med olika saker.
Vad är det som gör att det krävs att man tar till detta våld.
Vem berättigar dig till att bruka det.
Varför, varför, varför,
Det är så otroligt mycket våld runtomkring oss idag i alla former.
Varför finns det det.
Vad är det som driver människan till att använda detta primitiva medel.
Varför så mycket ilska.
Varför skapa så mycket sorg.
Du som använder det till vardags, varför gör du det.
Varför går du på en fotbollsmatch när det inte är matchen du vill se.
Du vill ju bara dit och slått.
Dit och käfta.
Dit och få ut dina uppbyggda aggressioner.
Du som skaffat dig en flickvän.
Varför slår du henne.
Är det för att du älskar henne eller bara för att du är dum i hela huvudet.
Du som går ut och festar på stan en kväll.
Gör du det för att du vill ha kul.
Eller går du ut för att hitta någon du kan irritera dig på så att du kan sparka ner densamme.
Vem är du människa som beter dig som jag vet inte vad.
Jag kan ju inte kalla dig för ett djur för det vore att misskreditera alla djuren.
Du är något annat.
Blir så ledsen.
Blir så ruttet besviken på dig, på er.
Titta lite på dig själv och skärp till dig människa.
Var inte så rutten.
Skaffa dig lite medmänsklighet istället.
Sparka inte på den som ligger.
Hjälp den liggande istället.
Visa att du bryr dig inte att du föraktar allt och alla.
Börja fundera på vad ordet respekt betyder och vad du vill att det ska betyda.
Sluta använd våld som ett medel.
Använd ditt hjärta istället.

Vad är viktigt

Funderar du någonsin eller funderar du rent utav ofta på vad som är viktigt för dig.
Eller är det så att allt sånt är helt självklart och enkelt.
För mig personligen måste jag väl säga att det är en salig blandning av allt.
Det finns självklart saker som är mer och saker som är mindre viktiga i min lilla värld.
För visst är min värld liten.
Den är jätteliten.
Det viktiga för mig i min lilla värld är att jag förstår att jag har betydelse även jag..
Jag betyder inte något för alla.
Jag betyder inte ens något för många.
Men jag betyder något för vissa och det är något jag aldrig kan förbise.
Att betyda något för någon kan aldrig vara fel.
Men man får inte hänga upp hela sitt liv på det.
Man får inte bygga upp sig själv med stenar man inte alltid kan förfoga över.
Det som betyder något är sånt som aldrig försvinner för mig.
I mitt fall så är det kärlek.
Utan kärlek kan jag inte leva.
Utan kärlek vill jag inte leva.
Utan kärlek lever jag inte.
Det är viktigt för mig.
Kärleken den kan lyfta mig från punkt a till punkt b utan att jag behöver blanda in c och d och f.
Kärleken för mig den är så viktig få men den är minst lika viktig att få ge.
Får jag inte ge så havererar mitt inre.
Vad är egentligen viktigt för dig, vet du det.

Våga vara dig själv

Är det inte konstigt att man idag har så oerhört svårt att våga vara den man är.
Varför ska man vara så oerhört formbar hela tiden.
Man ska anpassa sig.
Varför då.
För vem ska man anpassa sig hela tiden.
Jag säger inte att man ska gå emot strömmen hela tiden heller.
Det är inte det jag vill ha fram.
Men man måste väl kunna stanna till och tro på den man är.
Jag tvivlar ofta på mig själv.
Men samtidigt så tror jag ofta på mig själv.
Är det inte väldigt motsägelsefullt att inte göra det.
Man duger så otroligt mycket oftare än man kanske tror.
Eller ännu viktigare.
Man duger väldigt mycket oftare än vad andra anser att man gör.
Det finns så mycket som man klarar av utan att någon står och säger vad man ska göra.
Det finns så mycket.
Våga tro på dig själv.
Jag gör ju det.
Jag tror på dig när du menar det.
Jag tror på mig själv när jag menar det.
Våga vara dig själv.
För vet du vad, du duger så otroligt bra som den du är.

Längtan

Tillfällen kommer nog för alla och envar att man känner en längtan.
Längtan efter vitt skilda ting.
Längtan efter att bara få känna något kanske.
Längtan i sig är för mig ett väldigt starkt ord.
Ett ord som kan uttrycka så oerhört mycket.
Att känna en längtan efter något är i varje fall för mig viktigt.
Det spelar ingen roll om det är något stort eller litet.
Om det är något som betyder något för någon annan eller om det är viktigt för alla.
Längtan den liksom bara finns där bland oss hela tiden.
Det kan ju vara att man längtar efter en specifik händelse.
Efter att gå in i en viss period i sitt liv.
Eller varför inte efter något litet, litet.
Det kan vara så oerhört mycket.
Den starkaste längtan för mig har med människor att göra.
Dom jag omger mig med.
Dom som betyder något för min själ.
Dom som gör att jag är jag.
Dom som låter mig vara mig själv.
Jag älskar att känna längtan.
Den har så stark betydelse för mig.
Jag älskar att känna längtan för längtan är min krydda.
Vad är längtan för dig.

Att vilja olika men ändå mötas

Det är en sak att vilja göra något själv.
Det är en helt annan sak att få någon annan att vilja något.
Hur många gånger har man inte velat göra saker som man pratat för, jobbat för, ansträngt sig för men som ändå inte kommit ända fram till handling.
Hur många gånger har man då inte blivit besviken.
Jag försöker i mesta möjliga mån ha förståelse för att andra inte vill göra saker på det sättet som jag vill.
Jag har verkligen inte alltid rätt i vad som är bäst för dom.
Det händer att jag har det och att man får lägga in ett, va vad det jag sa i sin egen mening.
Men det är ju inte så att det sker dagligen precis.
Varför vill man då att andra ska göra som en själv.
Jag tror att det har att göra med att man själv upphöjer sin egen upplevelse till en nivå som man vill dela med sig, vilket verkligen inte är fel, tvärtom.
Men det behöver ju inte betyda att det är rätt rakt igenom.
Jag kan inte begära att någon annan ska tycka att det är kul på samma sätt som jag själv.
Jag är ju jag.
Min åsikt är min åsikt.
Men det finns ju saker som jag kan tycka är mer rätt och som jag då vill kämpa lite extra för.
Men även vid dessa tillfällen så kan jag inte begära att få samma känsla, samma tilltro, samma förståelse för just den upplevelsen.
Att lära sig att uppskatta saker är något jag alltid jobbar med.
Vill uppskatta både i stort och smått.
Men jag är bara jag och jag är blott en enda liten individ, det vet jag väldigt väldigt väl.
Man kan inte leva genom andra, inte jag i varje fall.
Det viktigaste för mig är att jag inte begär att andra ska tycka som jag, känna som jag, vara som jag.
Bara jag är jag.
Jag älskar att dela med mig av mig själv.
Jag älskar att få chansen att bli tilldelad av andra.
Jag älskar att jag får vara en liten bit av allas liv.
Jag älskar att vi är olika men att vi ändå möts

Ny dag i livet

Det finns ju faktiskt inte en enda dag som är den andra lik.
Varje dag har sin lilla twist.
Varje dag har sitt unika.
Det finns inte någon dag som är den andra lik.
Det kan bara kännas så.
Jag stannar gärna upp lite då och då och känner efter.
Stannar upp ach andas in.
Varje dag har sin charm.
Den kan vara går.
Den kan vara något helt fruktansvärd.
Den kan vara jobbig.
Den kan vara givande.
Den kan vara händelserik.
Den kan vara minnesvärd.
Men vad den än må vara så är den unik.
Det är tid som aldrig kommer igen.
Men det är samtidigt tid som vi alltid bär med oss.
Tid som vi har upplevt.
Det är en ny dag i livet idag.
Ta tillvara på den.
Låt den inte bara springa obemärkt förbi.
Ta tillvara på den.
Det tänker jag göra.

Så jävla vackert

Vissa mornar så är det bara så otroligt vackert landskapet man skär sig igenom.
Det liksom omgärdar en av en fantastisk skrud.
Man blir glad och lyser upp under den tid man tar sig fram.
Vissa mornar som den idag.
Det är som om ingenting kan rubba en från att bara älska världen.
Att känna denna värme, denna sammetslena värme, åhhh jag njuter.
Vad spelar annat för roll kan jag tycka.
Njut av livet.
Njut av dagen.
Njut av nuet.
För det är ju så jävla vackert att man nästan blir tårögd.
Öppna ögonen och se på vad du har omkring dig.
Öppna ögonen och njut du med.
Visst är det underbart.
Andas nu.
Var där du är.
Dröm dig inte bort.
Njut, bara njut.
Det är ju så jävla vackert.

Vill du vara perfekt

Jag skulle svara och jag svara, aldrig i livet.
Det finns inte en chans att jag skulle ens vilja önska något sådant.
Jag är inte perfekt som människa och jag kommer aldirg att bli det.
Och vet du vad, vad du än tror om dig själv så kommer du aldrig att bli det heller.
Det finns ju inte någon som helst anledning till att sträva efter det
Det finns säkert massor av tillfällen som du vet eller tror dig veta att du har så rätt som man någonsin kan ha i en sak.
Men hur rätt kan ha.
Finns det olika procent på det eller är det bara rätt eller fel som gäller.
När man ser på en människa idag hur ska hon eller han då se ut för att det ska vara prefekt.
Vem bestämmer det.
Är det inte så då att väldigt många då ställer sig och letar efter någon liten detalj som just dom inte tycker är perfekt.
Det finns ju alltid små defekter.
Har du någonsin sett en människa som du inte har hittat en eneda liten sak som du tycker är lite avvikande.
Varför strävar vi då efter att uppfylla dessa ord.
Varför vill vi vara perfekta.
Varför kan vi inte stanna vid att vara nöjda med dom vi är och göra det bästa av det.
Varför kan vi inte vara lyckliga i våra egna kroppar.
Vill du se likadan ut som några andra.
Vill du tänka på samma sätt som någon annan.
Vill du vara lika stark som den allra starkaste.
Varför vill du allt det eller varför vill du ens något av det.
För mig kommer känslan av att vara sig själv närmast just att vara perfekt.
Att vara nöjd med den man är.
Jag har mina skavanker, jag har mina fel men jag är bra ändå.
Jag är ju inte mer än människa, är du.
Jag vill inte vara prefekt, vill du

Förståelse

Hur kommer det sig att vissa har det och vissa har det inte och att vissa som vanligt ligger där mittemellan.
Undrar varför det alltid finns en majoritet som ligger just i mellanspaltet.
Vad beror det på.
Varför är det så många som inte ¨vågar annat än att bara glida med.
Att liksom obemärkt bara vara svansen på ett huvud som dom följer.
Jag skulle aldrig trivas med det.
Jag har ju min egen vilja.
Jag har min egen tro på mig själv.
Framför allt jag har en lite större förståelse för det som är runt mig.
För dom som är runt mig.
Jag vill förstå helt enkelt.
Jag har inte något behov av att acceptera det som finns där.
Men jag har ett behov av att vilja förstå.
Att vägra bara se till mig själv.
Det är aldrig så att jag lämnar min egen vilja totalt utanför det hela.
Skulle jag säga det så skule jag ljuga och det är inte min melodi.
Nej, jag vill bara förstå.
Och jag önskar i min enfald alltid att andra ska förstå mig.
Det är i vajre fall min önskan.
Att nå fram i vem jag är och vad jag står för.
Tänker inte hålla i någon pekpinne men visst skulle världen kunna se otroligt mycket bättre ut idag om vi hade en större förståelse för varandra.
Vi måste inte älska allt och alla.
Men vi kan aldrig sluta bry oss.
Hur stor förståelse har du, funderar du någonsin på det.
Jag gör det och kommer alltid att göra.