För mamma är jag bara ett ansikte

Jag brukar ju mer än gärna åka och hälsa på min lilla mamma på hennes boende,
och ja jag säger verkligen gärna för det är så det är.
För mig har det alltid varit och kommer alltid att vara så att man prioriterar saker
och ting precis hela tiden i sitt liv, så också när det kommer till sin egen familj.
Det kan te sig lite mer självklart kan man tycka, just det där med att man vill
träffa de sina men för alla är det inte så.
När det inte längre ger något konkret så väljs det hellre bort till förmån för något
som ligger lite högre upp på ens skala.
Jag själv kommer aldrig att ens tänka tanken på att stänga dörren till mina besök
av min mamma bara för att hon inte kommer ihåg vem jag är.
För precis så ledsamt är det.
Varje gång jag kommer till henne så visst skiner hon upp lite eftersom jag trots
allt är ett bekant ansikte men det är länge sedan jag försvann i hennes arkiv som
en av hennes söner.
Det är trasigt och det gör ont att hon inte kommer ihåg mig vid namn, att hon bara
med hjälp av att jag berättar kommer ihåg mina döttrar, hennes barnbarn.
Men vad ska jag göra åt det, jag kan bara betraktande konstatera att så är fallet.
Jag är inte den som sviker någon som behöver mig och jag är definitivt inte någon
som ens skulle tänka tanken att lämna min mamma ensam bara för att hennes
värld numera är så begränsad.
Hon får sin omvård, hon är ren och hon får mat.
Hon har personal som tar hand om henne dag ut och dag in.
Hon har det helt enkelt så bra som hon kan ha det med dagens mått mätt.
Men jag kan likväl inte låta bli att känna mig lite ledsen i mitt hjärta eftersom
jag verkligen önskat att hon skulle få en ålderdom där hon var med till hundra procent
på alla sätt och vis.
Det skär i mig att hon är i den sitsen som hon är man jag kan inte göra något åt det,
inte mer än att just åka och hälsa på henne en eller två gånger i veckan.
För mamma är jag bara ett ansikte numera men jag är ett ansikte som aldrig kommer
att svika från hennes sida.
Jag är ju hennes son, varför skulle jag det.
Tag vara på den tid ni har med varandra alla ni därute.
Tänk på att det kan alltid komma en dag då det är försent och då är det just, försent.