Ensamvargar

Ordet ensamvargar har fått så många mer betydelser idag än vad jag förknippade
det med under min uppväxt.
Då var det enbart något negativt och väldigt ofta ihop med personer som var
lite avsides ifrån allting.
Människor som inte riktigt passade in i det normala, vanliga samhället.
Idag har det blivit betydligt fler grenar på det trädet.
Samhället har blivit så enormt flexibelt att det samtidigt blivit ännu mer
stelbent på vissa sidor.
Dom som tycker en sak och verkligen håller på den åsikten har ofta en förmåga
att stänga ute allt annat och bara se det som fel.
Man vill helt enkelt inte ge andra utrymme i deras lilla värld.
Ensamvargar finns överallt och vi både ser dom och inte.
Vissa rör sig ibland oss och andra håller sig på sina kanter.
Vi har helt enkelt inte hunnit landa i det vi kallar för dagens samhälle.
Det håller i allra högsta grad på att formas i skrivande stund och det kommer
att ta sin lilla tid innan det mesta ramlat på plats igen.
Allt vi ser idag är väldigt rörigt, strukturerat på ett sätt men samtidigt väldigt rörigt.
Nu är det inte så att jag sitter inne med någon helhetslösning men det gör inte någon
annan heller av den enkla anledningen att det är oerhört komplext.
Dessa ensamvargar som vi har att göra med idag dom lever i samhället och dom
lever i utkanten av detsamma lite beroende på deras egen sociala kompetens.
Många har en någorlunda social vardag där dom går till sina jobb och gör det dom
är anställda för att göra samtidigt som vissa ständigt har jobbigt med att acceptera
förändringarna som sker både just på arbetsplatserna men även ute i livet utanför.
Jag vill inte peka finger åt något håll men jag vill gärna göra oss alla uppmärksamma
på ensamvargar som verkligen lever i skymundan men även ensamvargar av det
intelligenta slaget som gärna lägger ner stor möda på att sätta olika käppar i hjulet
på dom förändringarna som sker.
Vi kan inte begära att alla ska hänga med i dom snabba förändringarna som är idag
men där kan vi alla vara varandra till hjälp.
Det är ett stressat samhälle och vi behöver verkligen varandra för att lugna ner oss
emellanåt så att vi faktiskt kan ta med oss det vi uppskattar.
Vi lever ju bara ett liv och det tycker jag att vi ska förvalta på bästa möjliga sätt.
Dels ska vi själva må så bra som möjligt i det men vår strävan bör samtidigt vara
att se till att vår omgivning gör detsamma.
Sen kan vi inte bara se bakåt på vad som har varit bra en gång i tiden, saker och ting
förändras, nya bra saker skapas men också dåliga.
Vi människor är fantastiska på att anpassa oss men vi måste ändå jobba ännu hårdare
just på dom bitarna.
Vi kan inte ta saker och ting för givet bara för att det var så förut.
Ifrågasätt alltid om du känner till en ensamvarg, varför är den personen det, är det
frivilligt eller bara olyckliga omständigheter.
En ensam människa kanske bara har det lite svårt att uttrycka sig, stanna till och
försök att lyssna, kanske är det du som öppnar dörren till ett annat liv för den.
Ju mer vi väljer att försöka att förstå varandra desto mindre obekvämt blir det.
Jag har min åsikt om saker och ting och andra har sina.
Jag tänker på mitt sätt och andra på sitt.
Det handlar om en ömsesidig respekt och förståelse för varandra för att vi ska
komma till en status där vi tillåter oss att leva ihop.
Jag kommer aldrig att försöka att skada någon annan bara för min egen vinnings skull.
Men jag vet att det finns många som tänker annorlunda.
Ensamvargar finns det många av, alldeles för många men med din hjälp och andras
så kan dom bli färre.