Min svärmor är som en mor för mig i mitt hjärta.
Jag menar det verkligen för hon har alla dom underbara egenskaper som även
min mamma besatt när hon var i sin ursprungliga skepnad.
Min svärmor är minst sagt en helt underbar människa som jag har den allra
största respekt för och det tycker jag bara känns hur naturligt som helst.
För som jag har nämnt tidigare så har jag kommit till en släkt där man bjuder
in med hjärtat, inte genom status, pengar eller annat trams.
Nej, den här underbara människan har en förmåga att alltid, och då menar jag
alltid, att precis alltid vilja ge utan en uttryckt önskan om att få tillbaka.
Och just den fantastiska egenskapen är lite grann av ett honnörsord även för mig.
Om jag kan hjälpa till med något utan att någon annan bara drar nytta av
situationen, ja då gör jag det utan att tveka en sekund, det ligger helt enkelt
i min natur precis som det gör hos min kära svärmor.
Hon må se smal och vek ut på långt avstånd men ack vad det bedrar.
Mer styrka får man leta efter om man tittar i kategorin 75 åriga damer.
Hon är helt enkelt inte den som viker ner sig eller klagar i onödan vilket
gör det väldigt enkelt att se och höra när hon verkligen behöver hjälp.
Det är just där det krävs lite extra av omgivningen kan jag tycka.
För hur det än kommer sig så har många alldeles för lätt att ta såna som
oss för givet.
Vi finns liksom alltid där som en resurs för andra tycks vissa tro.
Man förlitar sig helt enkelt på att den personen klarar av att ständigt dra
i land med idéer som andra sjösätter och i slutändan dessutan vill dra
cred för.
Det går inte att ständigt leva efter det måttet utan ibland så måste man
helt enkelt förstå att även dessa individer kan krokna även om dom inte
vill erkänna det öppet.
Det gäller att se just dom bitarna och vara väl medveten om det innan
man lyckats köra batteriet helt tomt utan möjlighet för uppladdning.
Min svärmor är verkligen som en mor för mig på mer än ett sätt idag.
Jag hälsar på min egen mamma så ofta jag får tillfälle men tyvärr så är
det som ni vet mer eller mindre en envägskommunikation och detta
som en direkt konsekvens av hennes demens i kombination med alzheimer.
Beklagligt och tråkigt men inget man kan göra något åt mer än att leva
med att mamma inte är den personen som hon hade varit om så inte vore.
Därför är det extra skönt att det finns ett substitut till henne i form av
min kära svärmor som jag mer än gärna åker till av olika anledningar.
För det finns alltid anledningar att hitta om man bara vill.
Svärmor och svärfar har blivit en naturlig del i mitt liv och det är en
del jag uppskattar till fullo av hela mitt hjärta.
Så kontentan av det hela är att jag känner mig lyckligt lottat som
trots att jag inte längre har min far i livet så har jag ändå fullt upp
med mina föräldrar.
Jag finns där för dom och dom finns där även för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar