Det finns många saker som är bra att göra i sitt liv men en av dom
sämre är när man lämnar någon ensam.
Vadå, lämnar någon ensam kanske du tänker.
Vad menar den där stollen den här gången.
Jag menar faktiskt något så enkelt som att vi ska vara lite lyhörda.
Inte välja att vända bort våra huvuden när det blir lite jobbigt för någon.
Inte råka glömma att höra av sig till någon som man vet går in i en
väldigt svår period.
För det är så mina goda medmänniskor att vi alla kommer i situationer
förr eller senare i våra liv då vi verkligen behöver vår omgivning även om
vi inte uttrycker det i ord.
Att bli lämnad ensam när vi kommer in i dessa faser, dessa perioder av våra liv
är bland det allra tyngsta vi kan bli utsatta för.
Ibland kan det absolut vara det rätta att välja att just lämna någon ensam,
kanske för att situationen verkligen kräver det eller för att personen uttrycker
sig på ett sånt sätt att inga tveksamheter finns kvar.
Men vi måste som sagt vara lyhörda, inte ställa frågan en eller två gånger till,
ja du vet den där påtvingande frågan om det finns något man kan göra.
Nej jag menar frågan som är enkel, öppen och bara ärlig.
Den som visar till hundra procent att man finns där för att man bryr sig,
ja det vill säga att personen nu vill det.
Tjat och tvång leder absolut ingen vart men med god vilja och ett öppet sinne
så kan du få finnas där för din vän, din medmänniska, din kamrat eller vad du
nu vill kalla vederbörande.
Lämna aldrig någon ensam om det inte känns som det enda rätta alternativet.
Personen i fråga kan faktiskt behöva dig mer än någonsin.
Om du väl har funnits där i denna situation så finns det inga gränser för
hur bra och tillfredsställande det förmodligen känns i ditt bröst.
Det känns naturligt och bra, helt utan några som helst konstigheter.
Det känns som att du gjorde det enda rätta och det var precis så det var.
Nu är det ju inte bara vänner och bekanta som kan behöva ditt lyssnande hjärta.
Det kan faktiskt komma situationer i din vardag där det kan ha minst lika stor betydelse.
Du kan ju tänka dig hur det skulle vara om du lämnade en förtvivlad, gråtande människa
som sitter där för sig själv någonstans.
Vad skulle du göra.
Skulle du passera förbi och bara låtsas som att det regnar eller skulle kanske stanna
till, kanske sätta dig bredvid eller åtminstone sätta dig på huk och fråga hur det
ligger till, om det är något du kan göra eller vad som helst.
Den där lilla stunden av empati, av medmänsklighet kan vara det lilla som behövs för
att få den personen att sansa sig, att landa en smula och framför allt, att känna
att den inte är ensammast i hela världen.
Att om det finns en person som har den goda viljan och stannar till för att den bryr sig
så är sannolikheten väldigt stor för att det finns fler goda viljor därute om man
bara höjer blicken.
Den lilla intentionen som du sätter på pränt genom att agera kan till och med vara helt
livsavgörande för vissa.
Vi behöver nämligen alla bli sedda någon gång, sedda för något mer än det skal vi bär på.
Jag har sagt så många gånger förr och jag kommer fortsätta att säga det, men
jag tror på att det finns betydligt fler människor med goda viljor på denna vår planet
än vad det finns ondsinta, egoistiska, förstörande och elaka människor.
Jag tror att det finns så otroligt mycket mer hos oss alla om vi väljer att se.
Väljer vi att blunda eller stoppa ner huvudet i sanden, ja då är ju ekvationen väldigt enkel.
Lämna aldrig någon helt ensam, visa att du är en medmänniska som bryr sig.
Lämna aldrig någon ensam, tänk på att en delad börda ofta är hälften så tung.
Lämna aldrig någon ensam, tänk dig själv om du satt där övergiven av allt och alla.
Lämna aldrig någon ensam, det skulle kunna vara jag, det skulle kunna vara du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar