Kärlek finns inte i begränsad mängd

Det finns dom som säger att man bara har en mängd inom sig av vissa saker
och en sån detalj ska vara vår förmåga att ge kärlek, att ta emot kärlek, att förvalta kärlek.
I mitt hjärta så funkar det inte så.
Vi har inga mått bara för att vissa har såna sjuka behov av att ständigt kunna mäta.
Ständigt kunna ställa upp i tabeller, i cirklar eller till och med försöka bevisa det
genom matematiskt nästan obegripliga formler.
Kärlek är inte en sån enkel sak som man kan exponera på det sättet, kärlek är
så otroligt mycket mer.
Ett lysande exempel tycker jag är ett nyfött barn.
I dom allra flesta fall så hyser det en samvarokänsla till sin mamma nästan per omgående,
det har ju liksom vuxit upp i hennes trygga värld, i hennes skyddande kropp.
Det har byggts upp ett band som aldrig kan tillintetgöras.
Med tiden så växer detta band och i en väldigt stor omfattning så har vi ett fortsatt
starkt band med våra mödrar.
Ett nästan lika starkt band binds nästan samtidigt med barnets pappa som oftast är
personen som finns där som den eviga tvåan, men med ena foten högst däruppe
på piedestalen där mamman redan står.
Detta band byggs i grunden av ett förtroende, av en kärlek, av känslan av trygghet.
Att få en kram av sin mamma eller pappa när något gör ont är det som värmer allra mest
det kommer vi aldrig att kunna ta ifrån föräldrarna och det finns det naturligtvis ingen
anledning att vi ens försöker för vem vill medvetet söndra en familj.
Att älska sitt barn, sina barn är något som vi föräldrar sen fortsätter att göra och även om
vi ser på våra barn på lite olika sätt eftersom det ändå är olika individer så finns det
absolut ingen procentsats inblandad som säger att vi älskar barn nummer ett 35 procent, barn
nummer två 30, barn nummer tre 25 och barn nummer fyra bara 10.
Det vore fullkomligt sjukt att ens tänka tanken i siffror.
Jag älskar mina barn ovillkorligt och jag gör det till 100 och om möjligt ännu mer därtill.
Nu är det inte så att det bara är mina barn jag älskar i mitt liv.
Det finns en hel hög med underbara människor som betyder så otroligt mycket för mig.
Utan dessa så vore jag fattigare en den mest utmärglade kyrkråttan.
Kärlek är nämligen en aldrig sinande skatt.
Det är ett kärl som i varje fall hos mig ständigt rinner över och gör mig varm inombords.
Jag har min familj som jag ibland nästan slår knut på mig för att jag vill dom det
absolut allra bästa och om det finns något jag kan göra så finns jag där.
Jag har mina vänner och kollegor som också får sig en aldrig sinande mängd eftersom
jag även dom vill mitt allra bästa.
Jag har människor som jag möter i min vardag.
Där kommer vi dock till en lite mer selektiv miljö i vilken jag mer plockar där
jag ser att min välvilja faktiskt kan göra nytta.
Det handlar nämligen om det när det kommer till kärlek.
Den finns till oss alla, hos oss alla men vi måste ge den just med kärlek inifrån oss själva.
Ger vi den bara för att vi tror att vi måste, då når den heller inte hela vägen fram.
Ger vi den i förbifarten så kommer den inte att göra sin nytta.
Men ger vi den för att vi verkligen vill då kan den få murar att falla.
Stor kärlek till Er alla, ni som läser detta och många mer därtill.
Tack för att ni finns