Saker och ting kan förändras alldeles för fort i ens liv.
Det kan till och med tas ifrån en trots att det absolut inte borde vara dags.
Alldeles för ofta hör jag om barn som får cancer, människor som är med om olyckor,
vänner som får en diagnos eller som nu det allra senaste som drabbade en kollega.
En kille i min ålder, relativt vältränad men som levt i mina ögon ett väldigt stressat liv
Han råkade ut för en massiv hjärtattack och kan i skrivande stund ha gått bort.
Från att den ena dagen jobba för fullt, vara pappa till sina barn med allt vad det innebär
till att helt ryckas bort ifrån denna världen.
Man kan tycka att livet är orättvist många gånger men det kan aldrig bli lika orättvist som
döden men bryskt kan möta i helt fel del av livet.
Mina tankar är tunga just nu för jag känner det som säkert många andra känner med mig
när det drabbar någon i ens närhet, det där kan hända mig.
Jag är inte osårbar, inte ostoppbar, inte okänslig på något sätt.
Jag är bara människa även jag.
Vad jag kan hoppas på är att jag får leva ett fullt liv och att så många som det någonsin
går i min närhet får göra detsamma.
För varför skulle jag inte unna någon annan att få leva ett fullt liv.
Varför finns det dom som vill ta andras liv ifrån dom.
Vad ger någon rätt i att ta det enda riktigt viktiga vi äger ifrån oss, våra liv.
Det enda som vi inte kan bli av med utan att förlora för gott.
Livet är alldeles för kort för att vi inte ska få leva det efter dom premisser vi själva skapar.
Varken du eller någon annan har rätt till att ta mitt, att förstöra mitt, lika lite som jag själv
har att styra eller bestämma över ditt liv.
Värdesätt det du har och var lite tacksam över det.
Så länge du har ditt liv så kan du leva det och dela med dig av det.
Liv kommer inte tillbaka.
Lev ditt liv idag, imorgon, ja i hela din framtid.
Lev ditt liv och tag kommando över det för det är din rättighet, ingen annans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar