Förtryck är bara för dom fega

Jag blir så ledsen alla gånger som jag läser eller hör om olika former av förtryck.
Det finns ju inte bara en form, utan alltför många, alldeles på tok för många.
Det är något som inte borde finnas överhuvudtaget men som omger oss på olika sätt och vis.
Jag själv är lyckligt förskonad från att vara i en direkt närhet av sådant beteende men det betyder inte att jag inte berörs av det jag ser och hör.
Jag ser och hör det men får tack och lov inte känna den där paniken som alla gör som verkligen utsätts för det, dagligen, om och om igen.
Det är emellertid något jag aldrig kommer att tycka är ok och som jag tycker ingen borde göra.
För hur kan man tycka att det är ok att skrämma skiten ur människor.
Att det är ok att döda andra, att våldta andra, att stympa andra, att förtrycka andra för att dom är av en annan åsikt, tror på en gud på ett annorlunda sätt, inte tror på en gud, att se andra människor som mindre värda, att se kvinnor som mindre värda än män, att tro att man själv är värd mer bara för att man har pengar eller en hög position eller en lång så kallad fin utbildning.
Det finns så många sätt att ta sig fram genom att förtrycka andra och inget är ok, det kommer det aldrig att vara.
Förtryck är verkligen ett av dom värsta orden jag vet idag och något jag alltid kommer att arbeta emot i det tysta men heller inte vara rädd för att göra min röst hörd.
Det är verkligen inte bara i andra länder som det sker förtryck på olika nivåer men jag lever ändå i tron om att det förtrycket som finns inom mitt lands gränser är betydligt lättare att handskas med än vad det är i vissa andra.
Förståelsen för och viljan att sudda ut dom inhumana gränserna i vissa delar av vår värld är inte riktigt så stor som man skulle kunna önska men jag tror ändå på att möjligheterna finns även i dom mest trångsynta grupperingarna.
För förr eller senare så måste vi alla inse att vi inte kan leva efter helt olika parametrar.
Vi kan leva på olika sätt, med olika synsätt men vi måste närma oss en förståelse för varandra där vi ändå respekterar varandras åsikter oavsett vilka vi än är.
Jag tror att vi måste jobba på bitarna som gör oss rädda för varandra så att rädslan istället förvandlas till just förståelse.
Jag behöver inte älska alla och jag kommer aldrig att försöka få alla att älska mig för det går inte.
Jag är lika lite gud som någon eller något annat och vill bara precis som många andra med mig bara att jag ska behandlas med den respekt jag själv förtjänar att få och som jag är villig att ge andra tillbaka.
Förtryck är verkligen bara för dom fega.
Här i Sverige har vi som sagt inte några ouppnåeliga hinder men det finns ändå massor att göra eftersom det är ett land under stor förändring.
Vi kan massor om vi vill i detta land men vi måste verkligen mota olle i grind som det heter vad det till exempel gäller hur vi ser på olika grupper i samhället.
Jag som svensk måste se nya invandrade invånare med samma respekt som jag ser andra svenskar som kanske bott här i generationer.
Samtidigt så måste dessa nya invandrande människor anpassa sig till vårt liv som vi lever i detta land och se värdet i den frihet vi faktiskt har.
För det är många som kanske flyr ifrån krig eller andra förtryck dom upplevt i sina ursprungliga länder och som här söker en tillflyktsort som kan ge dom möjligheter till en ny del i deras liv.
En del där dom faktiskt får leva och ta del av ett samhälle som vill ta tillvara på det dom är villiga att ge av sig själva.
Ge dessa människor en chans eller två innan ni fega väljer att på nytt förtrycka dom.
Förtryck är något vi aldrig ska utsätta andra för.
Istället ska vi öppna upp till en bredare förståelse för varandra.
Hur ska vi annars kunna leva på samma planet i framtiden.
Låt inte människans liv ta slut.
Visa att vi är på väg mot något stort istället.
En värld i harmoni och frihet.
Det är långt dit det vet jag, men jag kommer aldrig att sluta drömma, hoppas och tro att möjligheten finns.