Barn är inga ägodelar

Tvärtemot vad många verkar tro så är barn inga ägodelar.
Barn är inga försöksobjekt.
Barn är inga leksaker.
Barn är inte en tillfällig förströelse.
Barn är inget man skaffar bara för att någon annan gör det.
Barn är inte något man ska ta för givet att när det växt upp så ska det minsann respektera och högakta dig för du har ju minsann offrat så många år och så mycket pengar på det.
Du har inte sista ordet hos ditt barn, det har ditt barn.
Du får inte behandla ditt barn som om det alltid vet lite mindre än dig.
Du ska inte behandla ditt barn som om det vore äldre, större och ansvarsfullare än vad det faktiskt är.
Du får sätta regler som barnet ska följa efter som är en måttstock för det under dess uppväxt.
Du ska vara dess ledsagare när det stöter på patrull och har frågor.
Inget barn är det andra likt även om likheterna finns.
Pressa inte barn att bli vuxna förrän utan låt dom bli det i sin egen takt, inte din.
Underskatta inte barn i vad dom förstår eller kan men överskatta heller inte deras förmåga och få dom att känna sig misslyckade när dom inte når dina för högt ställda mål.
Låt barn få vara barn och leka sig fram i sin egen utveckling.
Låt barn få ha en barndom, ta den inte ifrån dom.
Du som hela tiden vill forcera ditt barns utveckling, ställ dig frågan varför du gör det.
Svara inte, att barn utvecklas tidigare än vad dom gjorde förr eller att det är ett annat tempo i allt så att du gör det bara för ditt barns bästa så att det inte halkar efter.
Tänk på att du kan vara den som sänker ditt barns längtan efter utveckling och istället kväver det från all tänkbar glädje som det kan känna inför en sak.
Uppmuntra gärna men överdriv inte utan gör det med kärlek.
För om du gör det i välmening, riktig välmening så gör du det för att du faktiskt ser ditt barn.
Du gör det för att du tänker på ditt barns bästa på riktigt, inte för att du följer några nya direktiv som är dom allra senaste.
Du gör det inte för att imponera på andra föräldrar eller vuxna i gemen.
Du gör det för ditt barns skull.
Att vara förälder är ingen lätt uppgift, det kräver något varje dag i livet oavsett om barnet är litet eller stort.
Barn är inga ägodelar, dom är en fantastisk gåva som vi får och ska vara oändligt tacksamma för att vi får ta del av.
Låt barnen vara barn så länge dom själva vill och se på dom som dom människor dom försöker vara.
Gör dom inte till något dom inte är för då gör du dom bara en otjänst.
Finns där för barnet eller barnen när dom behöver dig.
Men snälla, du måste inte vara deras uppassare, deras ständiga följeslagare, deras ständiga skydd.
Låt dom göra misstag som dom kan lära sig av och ta med sig som erfarenheter i deras liv.
Men stå inte bredvid och bara titta på när dom begås, då är det du som är den mindre begåvade, inte barnet, kom ihåg det.
Barn är inga ägodelar.
Barn är små människor.
Dom behöver oss och vi behöver dom.

Förtryck är bara för dom fega

Jag blir så ledsen alla gånger som jag läser eller hör om olika former av förtryck.
Det finns ju inte bara en form, utan alltför många, alldeles på tok för många.
Det är något som inte borde finnas överhuvudtaget men som omger oss på olika sätt och vis.
Jag själv är lyckligt förskonad från att vara i en direkt närhet av sådant beteende men det betyder inte att jag inte berörs av det jag ser och hör.
Jag ser och hör det men får tack och lov inte känna den där paniken som alla gör som verkligen utsätts för det, dagligen, om och om igen.
Det är emellertid något jag aldrig kommer att tycka är ok och som jag tycker ingen borde göra.
För hur kan man tycka att det är ok att skrämma skiten ur människor.
Att det är ok att döda andra, att våldta andra, att stympa andra, att förtrycka andra för att dom är av en annan åsikt, tror på en gud på ett annorlunda sätt, inte tror på en gud, att se andra människor som mindre värda, att se kvinnor som mindre värda än män, att tro att man själv är värd mer bara för att man har pengar eller en hög position eller en lång så kallad fin utbildning.
Det finns så många sätt att ta sig fram genom att förtrycka andra och inget är ok, det kommer det aldrig att vara.
Förtryck är verkligen ett av dom värsta orden jag vet idag och något jag alltid kommer att arbeta emot i det tysta men heller inte vara rädd för att göra min röst hörd.
Det är verkligen inte bara i andra länder som det sker förtryck på olika nivåer men jag lever ändå i tron om att det förtrycket som finns inom mitt lands gränser är betydligt lättare att handskas med än vad det är i vissa andra.
Förståelsen för och viljan att sudda ut dom inhumana gränserna i vissa delar av vår värld är inte riktigt så stor som man skulle kunna önska men jag tror ändå på att möjligheterna finns även i dom mest trångsynta grupperingarna.
För förr eller senare så måste vi alla inse att vi inte kan leva efter helt olika parametrar.
Vi kan leva på olika sätt, med olika synsätt men vi måste närma oss en förståelse för varandra där vi ändå respekterar varandras åsikter oavsett vilka vi än är.
Jag tror att vi måste jobba på bitarna som gör oss rädda för varandra så att rädslan istället förvandlas till just förståelse.
Jag behöver inte älska alla och jag kommer aldrig att försöka få alla att älska mig för det går inte.
Jag är lika lite gud som någon eller något annat och vill bara precis som många andra med mig bara att jag ska behandlas med den respekt jag själv förtjänar att få och som jag är villig att ge andra tillbaka.
Förtryck är verkligen bara för dom fega.
Här i Sverige har vi som sagt inte några ouppnåeliga hinder men det finns ändå massor att göra eftersom det är ett land under stor förändring.
Vi kan massor om vi vill i detta land men vi måste verkligen mota olle i grind som det heter vad det till exempel gäller hur vi ser på olika grupper i samhället.
Jag som svensk måste se nya invandrade invånare med samma respekt som jag ser andra svenskar som kanske bott här i generationer.
Samtidigt så måste dessa nya invandrande människor anpassa sig till vårt liv som vi lever i detta land och se värdet i den frihet vi faktiskt har.
För det är många som kanske flyr ifrån krig eller andra förtryck dom upplevt i sina ursprungliga länder och som här söker en tillflyktsort som kan ge dom möjligheter till en ny del i deras liv.
En del där dom faktiskt får leva och ta del av ett samhälle som vill ta tillvara på det dom är villiga att ge av sig själva.
Ge dessa människor en chans eller två innan ni fega väljer att på nytt förtrycka dom.
Förtryck är något vi aldrig ska utsätta andra för.
Istället ska vi öppna upp till en bredare förståelse för varandra.
Hur ska vi annars kunna leva på samma planet i framtiden.
Låt inte människans liv ta slut.
Visa att vi är på väg mot något stort istället.
En värld i harmoni och frihet.
Det är långt dit det vet jag, men jag kommer aldrig att sluta drömma, hoppas och tro att möjligheten finns.

Att tolka en sak och att veta en sak är verkligen inte detsamma

Hur många gånger har man inte råkat på personer som har tolkat andra efter eget tycke.
Dom gör det baserat på egna erfarenheter men kanske helt åt skogen fel.
För hur är det egentligen.
Hur tycker du det känns när andra uttrycker vad du känner.
När du står där vi sidan av och andra släpper ifrån sig dina åsikter, ja eller snarare deras åsikter men i tron om att det är precis så du menar, tycker och tänker.
Man har helt enkelt skaffat sig så kallade förutfattade meningar och det är så otroligt dumt att göra så.
Ta aldrig för givet vad andra tycker om inte personen i fråga uttryckligen bett dig föra dess talan.
Först då kan du faktiskt säga vad det är som den personen vill ha sagt.
Först då ligger det faktiskt en sanning i vad som sägs.
När du väljer att tolka en sak åt någon annan då är det en helt annan modifierad sanning som vi pratar om.
En sanning som blivit anpassad till vad du själv vill ha den till.
Man ska vara väldigt försiktig med att säga vad andra tycker och tänker.
Låt dessa personer få stå för sina egna åsikter istället för att hamna i knäet på dig.
Du har faktiskt inte rätt att föra andras talan hur som helst.
Du har inte rätt att tycka och tänka till höger och vänster och tro att du kan komma undan med det utan att det får konsekvenser framför allt för dig.
Du kan liksom inte gömma dig bakom att det faktiskt inte är din åsikt utan någon annans.
Stå för dig egen åsikt och låt andra stå för sina.
Stöd gärna andra med dina åsikter men göm dig inte bakom ett skyddsplank i tron om att du kan stå där helt säkert utan att det faktiskt händer dig själv något.
Att tolka en sak och att veta en sak är verkligen inte detsamma.
Att veta gör du bara när det är något du verkligen är en del av själv.
Att tolka något är bara ett försök att se på något på ett annat sätt än du själv kan eller vill står till svars för.
Du gömmer dig helt enkelt bakom något i ett annat syfte, sen om du vill kalla det för högre, bättre, större skiter jag högaktningsfullt i.
För mig är det bara ett fegt sätt att inte ta ansvar för sina egna ord och handlingar.
Att tolka en sak och att veta en sak är verkligen inte detsamma, kom ihåg det.

Vad gör dig lugn

Alla har vi små saker som kan framkalla lugnet i oss.
Vissa går in i små säkra fack där dom känner sig trygga och mer eller mindre oantastliga.
Vi behöver dessa ställen för utan dom så blir vi ständigt utsatta, ständigt blottade och det orkar vi helt enkelt inte med.
Det finns som sagt många olika typer av frizoner och jag tänkte ta upp några här nedan så får du helt enkelt se om det finns någon som du känner dig hemma hos.
Att lyssna på musik.
Klassisk tillflyktsort som inte kräver särskilt mycket mer än kanske en musikspelare eller för den händige ett piano eller en gitarr.
Musik i sig har ofta en lugnande eller för all del triggande effekt beroende på musikstil, ljudnivå, lokal eller tillfälle.
Vi kan hänga upp väldigt många känslor förknippade till just musik som kanske spelat vid något särskilt betydelsefullt tillfälle.
Musik påverkar oss mycket mer än vad vi kanske tror ibland medans för andra så är just det väldigt klart och tydligt att just så är fallet.
Musik är just en sån liten zon som påverkar mitt inre väldigt mycket och som samtidigt är väldigt humörrelaterat.
Nästa som jag ser som en faktor som kan påverka människor positivt i deras lugn är faktiskt träning eller för att bredda det helt, någon form av aktivitet.
Man använder helt enkelt den aktiviteten för att frigöra eventuella (eller varför inte förebygga) spänningar som går och bär på genom att fokusera på något helt annat än det som man fyller sin normala vardag med.
Man ägnar sig helt enkelt åt något som man kan kalla för självkurerande.
Det är nämligen inte alls fel att ha någon syssla som man tycker om och får göra just det lite då och då, det blir lite självmeditativt helt enkelt.
Att se på en film eller en serie är ytterligare ett sätt som vi kan använda för att slappna av, eller om du vill kalla det, fly från vår så kallade vardag.
Man ska inte underskatta vad den sociala kontakten faktiskt kan påverka oss.
Vi ska dock inte vara helt blinda på den punkten att vi samtidigt inte ser att vi kan bli väldigt påverkade av att se på filmer utan att vi själva märker det.
Det kan lägga sig som små minnesremsor där bak i hjärnan och sen vid tillfälle poppa fram som tillägg i vårt riktiga minne vad det gäller riktiga, verkliga saker.
Tyvärr kan det till och med vid överkonsumtion i kombination av en dessutom lättpåverkad person till och med göra den personens verklighetsuppfattning helt skev.
Nu tillhör inte det vanligheterna att det sker just så, men det händer.
En av dom absolut viktigaste hörnstenarna jag har i vad som gör mig och mitt inre lugnt är sällskap.
Att få ynnesten att tillbringa min tid tillsammans med människor som jag verkligen tycker om är något som jag aldrig kan ta bort ens en bråkdel ur mitt liv utan att skada mitt hjärta, min själ.
Människor har en förmåga att göra mig och mitt inre lugn och jag tror att just det är den drivande faktorn till andra tycker om att ty sig till mig.
Deras sällskap, deras tilltro skänker mig ett lugn som dom i sin tur får ta del av och när det lugnet svängt tillbaka till deras egen favör.
Jag trivs när jag får ge av mig själv.
Jag tycker om när jag får vara det som gör skillnad.
Det är inte så att jag måste ha den känslan för att må bra.
Nej, så är det verkligen inte alls, sån egoist kommer jag aldrig att bli.
Jag tycker helt enkelt om att ge mycket mer än vad jag tar tillbaka.
Det gör mig lugn och skänker mitt inre en harmoni som jag inte kan förklara med annat än kärlek.
Så när du kommer till mig och vill delge mig något ifrån ditt liv så gör du inte det bara för din skull, du gör det faktiskt samtidigt för min.
Det finns säkert massor med saker i ditt liv som  du använder för att göra dig lite mer hel, lite större i själen, lite lugnare.
Fundera gärna en stund på vad som ger dg det där lilla extra, för jag tror absolut att det finns något även för dig, varför skulle det inte göra det.
Stressa inte när du söker efter ditt lugn, låt det istället hitta dig.
Se till så att ni vårdar varandra som i ett ömsint förhållande.

Att finnas där för andra utan att glömma bort sig själv

Det kan tyckas vara självklart men fullt så enkel är inte världen.
Alla bryr sig inte längre än vad näsan räcker.
Alla ser inte sorgen och hopplösheten i ögonen ens hos sina vänner och bekanta.
Många väljer helt enkelt att se det man behagar och ser sen bort ifrån allt det andra.
Det är egentligen världens enklaste sak att vara den där lilla källan till trygghet.
Att låta sig själv finnas där när det kanske blåser lite extra.
Men varför är det då så svårt.
Vad är det som gör att man väljer att inte finnas där, för det är ju just det man gör.
Man väljer att inte göra det där lilla extra.
Men hur tänker man då när ens så kallade vänner själva väljer att blunda för det dom egentligen ser.
För räkna med att dom ser trots att dom låtsas som om att dom inte gör det.
Att när dom blir ifrågasatta om dom säger sig inte har sett hur personen mått eller situationen varit.
Väljer du att tro på dom eller ställer du dig frågan om det är en liten vit lögn du just fått i ansiktet.
Men tycker du att du har rätt att regera negativt när det sker.
Att dina vänner väljer bort att se dig, se på dig.
Det är tragiskt kan jag tycka att vi faktiskt gör dessa val.
Du behöver inte vara ett konstant ego och välja att blunda för din omgivning.
Det är faktiskt så mycket enklare att istället välja att se det du faktiskt se och agera på ett valfritt sätt efter hur du själv känner.
För du behöver inte alltid ingripa, du behöver inte alltid ta ansvar för det du ser.
Men du kan faktiskt vara den där som griper in innan situationen går över styr.
Det kan ibland behövas så otroligt lite för att vara den där lilla hjälpen som betyder så mycket.
Det kan vara så enkelt som att välja att lyssna istället för att avbryta .
Det kan vara att försvara någon som behöver ett litet stöd i en konversation så att inte den personen känner sig ensam och utelämnad i en obekväm situation.
Att säga orden som visar att du vet vad som egentligen hände istället för att sitta tyst och höra någon annan köra en vit lögn för att försvara sig själv och försvåra för den andra.
Du kan genom att vara öppen och ärlig nå så otroligt många mer och samtidigt behålla en status som en person som faktiskt inte utnyttjar andras svagheter.
Vi kan alla bidra med att göra så att det blir mer avslappnat, mer öppet, mer ärligt mellan oss alla.
Och vet du vad, det hela börjar hos dig själv.
För när du bidrar med dig själv så tillåter du dig själv att vara just den du vill vara.
Jag vill alltid kunna stå för den jag är och därför har mina val alltid varit enkla, inte enkla i den meningen att det aldrig får konsekvenser.
Men enkla, för det gör att jag inte behöver fundera på att hålla upp någon mask för någon annan.
Så länge jag är mig själv så kan jag själv gå i god för mig och det är där jag lägger min grund.
Jag tycker om att finnas där för andra och jag gör det utan att för den skull glömma bort mig själv.
När jag prioriterar ner mig själv i olika situationer så gör jag det för att jag själv anser att det är precis det som jag tycker är bäst för tillfället.
Att finnas där för andra utan att glömma bort sig själv är enkelt, men bara om man vill.