måndag 1 december 2014

Sorg efter någon försvinner aldrig, den ändrar bara skepnad

Hur mår du när sorgen drabbar dig.
Jag kan bara säga att jag inte vet det.
Att jag vet det först efter att jag kommit in i den och sen tagit mig ur den djupaste svackan.
För dom gånger jag drabbats av sorg i mitt liv så har det kommit som en
fruktansvärd tung, jobbig nyhet precis varje gång.
Det spelar ingen roll om den har varit väntad eller inte för när den väl inträffar så
blir i varje fall jag väldigt varse om dess enorma kraft.
Sorg är dock inte bara hemsk, smärtsam och jobbig att bära.
Den är vacker på samma gång.
Den är vacker för den visar att du verkligen bryr dig om något eller någon.
Den visar att du har ett hjärta som ser mer än bara dig själv.
När jag tidigare i år blev drabbad av mitt livs största sorg, då var det som om en kniv
skar ut en del av mitt hjärta.
En bit jag aldrig kommer att få åter.
Sorgen efter min fantastiska pappa den är så stor, så fruktansvärt stor.
Dagligen så möts jag av både bilder på min data, i min telefon eller bilder som finns på mina väggar.
Jag möts av känslor jag inte kan kontrollera men ändå gör jag det.
Sorgen som jag hela tiden bär efter förlusten av min pappa, den är samtidigt en värdering på
hur mycket han har betytt för mig och hur mycket han kommer att betyda för mig i min framtid.
Jag är glad över att han var med så länge i mitt liv.
Jag är glad över att han var med så länge i mina barns liv.
Jag är glad över att jag har sett hur otroligt stort avtryck han gjorde i sin värld.
Pappa var inte en stor människa kroppsligt sett, men han hade ett hjärta som
var av astronomiska mått.
Min sorg efter pappa den kommer aldrig att försvinna.
Jag kommer alltid att sakna honom.
Men den är inte i samma skepnad längre som när den inträdde i min verklighet.
Då när pappa slets från mig och jag inte längre hade honom att prata med,  att umgås med,
att lyssna till
Pappa försvann men aldrig hans själ, för den lever vidare inom mig, inom mina barn.
Min sorg efter pappa den kommer aldrig att försvinna, den har bara ändrat skepnad.
Den har ändrat skepnad till något som jag kan leva med.
Den värsta ångesten den har lagt sig och mitt liv det går vidare.
Låt sorgen finnas där och bli din vän, inte fiende.
För den visar faktiskt bara att du faktiskt bryr dig.
Tillåt den att få finnas till och verka tills den inte gör ont något mer.
Då vet du att du kan gå vidare.
Du behöver inte gömma dina känslor.
Du ska inte skämmas för dina känslor.
Men du ska våga se dom för vad dom är.
Respektera dina känslor.
Respektera andras känslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar