Gemenskap, inte bara något som är viktigt att känna i Jul

Jag skriver väldigt ofta om hur viktigt jag tycker att det är att ta hand om varandra.
Att man ska se varandra.
Att man ska försöka att förstå varandra.
Jag gör det för det är verkligen inte något man kan ta för givet.
Jag gör det för jag tycker att det är så otroligt viktigt.
För hur illa är det inte om vi tycker att egoism, självförverkligande och andra mindre
sociala egenskaper är viktigare än att vi bryr oss om varandra.
Det är inte bara för att det är en högtid som förestår som jag vill belysa det.
Jag gör det för att det alltid är lika viktigt att vi ser dom sidorna.
Vi behöver varandra, inte stöta bort.
Vi behöver kärlek, inte få hat.
Vi behöver gemenskap, inte känna fiendskap.
Vi behöver det ofta mer än vad vi själva vill erkänna.
Men vi måste alltid göra det av fri vilja för annars kan vi aldrig riktigt ta det till oss.
Så bara för att jag säger att det kanske vore bra att vi gör det på det eller det sättet
så behöver det verkligen inte vara så.
Du tolkar och tycker saker på ditt sätt och jag på mitt.
Det är liksom inte svårare än så.
Det svåra för många kan vara att acceptera att det är precis så.
Att någon annan har en annan synvinkel på det hela.
Ibland kan man vara tvungen att hjälpa någon på traven så att den hamnar på ett så
kallat rätt spår.
Man gör det för att personen i fråga inte riktigt ser saken som den är utan har totalt
snöat in sig på ett alldeles för smalt spår som kanske inte alls ens är hälsosamt.
Gemenskap är viktigt men det ska ske på villkor som är format så att alla ska vara bekväma med det.
Gemenskap får inte bli ett påtvingat ok som bara blir till en belastning.
Gemenskap är för mig något vackert.
Vad är det för dig.
Stäng inte ute någon medvetet.
Gör inte det, för jag tror inte att du förstår hur mycket du kan förstöra genom att göra så.
Gemenskap är kanske viktigare än vad en del vill erkänna ibland.