När ersätter en ny vän en gammal

Ett ämne som kanske inte många vill erkänna ens existerar.
Det är väldigt lätt att det blir infekterat i ens sinne när man förstår när det händer.
Men hur är det för dig egentligen.
När känner du att du förlorar en gammal vän.
När känner du att du fått en ny.
Överlappar den ena den andra.
Är det så att du helt enkelt bara på ett naturligtvis växer ifrån den du har haft.
Eller har det plötsligt blivit obekvämt att vara vän med din vän.
Det kan ju till exempel vara så att din tidigare så tighta polare gjort något du inte
riktigt kan förlika dig med.
Det kanske är så att du känner att du plötsligt börjar känna dig överflödig i den personens liv.
Eller vad sägs om den klassiska händelsen i att du byter arbetsplats och alla som du tidigare
haft så nära dig under så lång tid bara faller bort.
Du har helt enkelt glömt att knuta an dessa människor socialt utanför arbetsplatsen vilket för
att när du kommer till en ny så finns det inte den naturliga semisociala platsen kvar som
dom tidigare befunnit sig på.
För mig så finns det inga ex-vänner.
Det existerar endast såna när någon gjort något väldigt dumt, väldigt elakt, något för mig
oförlåtligt.
Det är först då som jag kan lägga en gammal vän åt sidan och inte längre se den som en vän.
En sån person vill jag helt enkelt inte ha att göra med för den delar inte den linjen i mitt liv längre.
Men alla andra gamla vänner som jag förlorar kontakten med genom tiden, alla ni, ni kommer
aldrig att bli ersatta med nya vänner.
Nej, ni har er plats hos mig.
Ni har er plats i mitt hjärta.
Det är ni som får mig att ständigt växa som person och människa.
Det är av er jag lär mig livet på det sättet som jag vill lära mig det.
Ni kan aldrig försvinna.
Ni kan ligga i dvala under många år om det så vill, men ni kommer aldrig att försvinna för mig.
För hur illa vore det inte om jag valde att ersätta er som en förbrukad produkt och bara gå
på en ny precis som man gör med ett telefonabonnemang idag.
Ni försvinner aldrig för mig, ni finns där och jag älskar er alla.
Men frågan kvarstår, hur tänker du, hur gör du.

Att vara lite för mycket

Hur tycker du att man ska vara gentemot andra.
För mig är det ett oerhört enkelt svar.
Jag är mot andra som jag hoppas andra ska vara mot mig.
Men hur är du mot såna som du känner att du inte klickar.
Dom där som du inte riktigt förstår dig på.
Dom där som du verkligen inte håller med i något.
Kan du överhuvudtaget umgås med dom.
Kan du ens tänka dig tanken.
När du kommer till ditt jobb en vanlig dag så antar jag att det finns människor
som du mer eller mindre vill vara tillsammans med.
Vissa tycker man verkligen om att ha i sin närhet.
Andra kanske känns helt ok.
Men den där sista kategorin, den som du inte tar dig tid med.
Den som kanske känns alldeles för svår.
Den som du kanske till och med mår illa av att vara nära.
Hur gör du med den.
Har du hittat någon förhållningslinje som du kan vara vid utan att du blir alltför obekväm.
Eller har du hittat ett sätt där du helt enkelt stänger av dina känslor helt och fullt.
Du tar helt enkelt inte någon notis om denna eller dessa personer.
Det finns nog väldigt många olika sätt som man kan göra.
Jag för min egen del jag väljer att ta dessa personer på lite halvdistans.
Jag gör det för att jag känner att jag har lika lite att tillföra till den individen som den har
att tillföra mig.
Vi kan ju inte alla vara kompatibla med varandra även om jag alltid tycker att man ska försöka.
Men en sak tycker jag är självklar.
Det är att man ska aldrig och man kan aldrig döma någon innan man gett den personen chansen.
En del kan absolut vara lite för mycket.
Jag kan säkert vid tillfällen vara lite för mycket.
Men då tänker jag att det är upp till dig eller dig att påpeka det för mig.
Säg till mig vad du tycker och tänker.
Ge mig den informationen så att jag har något att jobba med.
För hur ska jag annars veta.
Hur ska jag annars veta.

Vissa är alltid världsbäst, det är inte jag

Hur kommer det sig att en del alltid tror att det dom gör är det enda riktigt rätta.
Hur kommer det sig att dom har så svårt att acceptera när vissa kommer med idéer,
tankar eller ventilerar sitt synsätt.
Det är bara fel i deras värld.
Jag har svårt att lyssna seriöst på dessa människor.
Det är svårt att ta dessa personer på riktigt allvar.
Jag har svårt för dessa personer för dom har inte samma syn på ordet respekt som jag har det.
Det där med att inte lyssna och lära ligger mig inte särskild varmt om hjärtat.
Men vissa kan bara inte se längre än till sig själv.
Varför är dom så inskränkta.
Vad är det som gör dessa personer obekväma och rädda för att gå utanför sin egen lilla box.
Vad tror dom kan hända.
Att våga säga något som man själv står för är något alla borde ta hänsyn till.
Att våga säga något utan att känna sig nedtryckt av någon annans åsikt.
Jag är inte världsbäst på något sätt och jag kommer aldrig att sträva efter det heller.
Men det gör inte att jag inte tycker att jag har något värde för det tycker jag.
Jag tycker till och med att jag har ett väldigt stort värde, att jag har hittat en linje
i mitt liv som gör att jag känner att jag fyller en värdefull funktion.
Den funktionen är att jag har en vilja att se andra människor.
Den gör att jag lyssnar efter lite extra.
Den ser till att jag inte dömer någon innan jag har något att döma efter.
Vissa försöker alltid att få andra att tro att dom alltid är centret i navet.
Vad dom inte förstår är att utan alla ekrarna i hjulet så kan det ändå inte rulla.
Vi har alla en funktion om vi nu vill ha den.
En del vill inte det och det får man acceptera men som sagt, dom flesta har faktiskt det och dom
har det helt frivilligt.
Jag är inte alltid världsbäst, inte ens i min egen lilla värld men jag duger förbannat väl.
Vet du var du själv ligger i skalan på hur du är emot andra personer.
Vet du det, eller tror du bara det..........

Tillhör du den pinsamt envisa skaran

En del är ju av den kategorin att inget kan göras på något annat sätt än ditt eget.
Om du inte ser att det blir gjort som du har föreslagit så duger det inte.
Om någon väljer att lösa det på ett annat sätt så känns det fel.
Du gör det till och med kanske även om du vet att det kanske är rätt.
Varför undrar jag då.
Jag undrar, vad är det som hindrar dig från att ändra dig.
Vad är det som stoppar dig från att gå utanför din egen trygga zon.
Vad kan få dig att gå utanför din egen trygga zon.
Eller kan du ens göra det.
Jag tillhör en envis skara men inte pinsamt envis.
Jag kan säga det för jag kan faktiskt ändra mig när jag ser att något är bättre.
Jag kan ändra mig när jag ser att jag har fel eller någon annan har rätt.
Men ja, jag är av den envisa sorten och jag viker inte gärna ner mig.
Det är inte fel att ändra sig när man ser en bättre lösning landa framför ens egna fötter.
Vi bör alla vara lite mer ödmjuka inför det vi har runt oss.
Vi bör alla erkänna våra misstag lite mer än vad vi gör idag.
Jag är ingen perfekt människa, tvärtom.
Jag är en bra människa, men jag är verkligen inte perfekt.
Men jag tillhör i varje fall inte den pinsamt envisa skaran som aldrig har fel.
Gör du det.
Om du tycker det så tycker jag att du ska titta till lite mer på dig själv och kanske
vara lite mer självkritisk än vad du tidigare har varit.
Kan du det.
Kan du vara det.

Gemenskap, inte bara något som är viktigt att känna i Jul

Jag skriver väldigt ofta om hur viktigt jag tycker att det är att ta hand om varandra.
Att man ska se varandra.
Att man ska försöka att förstå varandra.
Jag gör det för det är verkligen inte något man kan ta för givet.
Jag gör det för jag tycker att det är så otroligt viktigt.
För hur illa är det inte om vi tycker att egoism, självförverkligande och andra mindre
sociala egenskaper är viktigare än att vi bryr oss om varandra.
Det är inte bara för att det är en högtid som förestår som jag vill belysa det.
Jag gör det för att det alltid är lika viktigt att vi ser dom sidorna.
Vi behöver varandra, inte stöta bort.
Vi behöver kärlek, inte få hat.
Vi behöver gemenskap, inte känna fiendskap.
Vi behöver det ofta mer än vad vi själva vill erkänna.
Men vi måste alltid göra det av fri vilja för annars kan vi aldrig riktigt ta det till oss.
Så bara för att jag säger att det kanske vore bra att vi gör det på det eller det sättet
så behöver det verkligen inte vara så.
Du tolkar och tycker saker på ditt sätt och jag på mitt.
Det är liksom inte svårare än så.
Det svåra för många kan vara att acceptera att det är precis så.
Att någon annan har en annan synvinkel på det hela.
Ibland kan man vara tvungen att hjälpa någon på traven så att den hamnar på ett så
kallat rätt spår.
Man gör det för att personen i fråga inte riktigt ser saken som den är utan har totalt
snöat in sig på ett alldeles för smalt spår som kanske inte alls ens är hälsosamt.
Gemenskap är viktigt men det ska ske på villkor som är format så att alla ska vara bekväma med det.
Gemenskap får inte bli ett påtvingat ok som bara blir till en belastning.
Gemenskap är för mig något vackert.
Vad är det för dig.
Stäng inte ute någon medvetet.
Gör inte det, för jag tror inte att du förstår hur mycket du kan förstöra genom att göra så.
Gemenskap är kanske viktigare än vad en del vill erkänna ibland.

Vad är det för tufft i att vara macho

Är det ens det.
Är det tufft att vara macho.
Finns det något positivt att vara det.
Är det rent utav något attraktivt i att vara det.
Jag tycker inte det.
Jag tycker det till och med är töntigt att rida på den vågen.
Att tro att man är något bara för att man lägger upp en mask.
Jag köper inte det.
Jag ser det som att det är en väldigt osäker människa istället.
Att det är en människa som inte tror på sig själv i grunden.
Tyvärr så är det en vanlig orsak till mycket skit som det sen leder till.
Osäkra människor som inte vet hur dom ska agera i vissa situationer utan istället
kanske till och med tar till våld för att lösa situationen dom är i.
Man tror att det är lösningen på det hela men det är det ju inte.
Det finns inget tufft i att vara macho.
Inte macho i den rollen som har vuxit fram i varje fall.
För den har idag blivit lika vet som användandet av ordet respekt.
Det har fått en alltför urvattnad betydelse.
Jag tycker att vi ska ta tillbaka ursprunget på vissa saker.
Många saker har förbättrats på många plan idag men vi har massor att jobba med.
Vi har fått en förbättrad bild i vad det gäller jämställhet och många andra frågor men
det finns som sagt massor kvar att göra.
Att vara macho är bara en liten, liten del i det hela.
Det finns som sagt massor att jobba med och det måste vi göra.
Fråga gärna dig själv om varför vissa saker tar sån plats idag i våra liv.
Fråga din gärna om det är värderingar du förlikar dig med hela vägen.
Fråga dig gärna om det är så här du vill se världen av idag.
Vad kan du göra för att förändra den.
Vad kan du kanske förbättra.
Du kan otroligt mycket mer än vad du tror, tro inte något annat.
Vi kan bättre än så här.

Ibland känner jag mig jävligt bra

Känner du ibland att du har något speciellt.
Att du faktiskt har ett alldeles speciellt värd
Att du vid tillfällen känner att det finns något där i dig som är värt att se.
Gör du det utan att du skäms lite för dig själv.
Kan du göra det och ta åt dig av att andra kanske tycker att du gör något alldeles extra.
Att du inte bara borstar bort det utan istället tillåter dig att ta åt dig av berömmet.
Man behöver inte vara självgod för att tycka att man själv är bra.
Man behöver inte bli högfärdig för att andra säger och tycker att man är bra.
Ibland känner jag mig jävligt bra och vet du vad.
Jag blir faktiskt stolt över mig själv när jag känner det.
För jag gör det utan att skämmas.
Jag gör det utan att jag tycker att det är märkvärdigt.
Jag gör det bara för att jag är mig själv och inget annat.
Det där med att tillåta sig själv att växa.
Det är något som jag tror bara kan föra gott med sig.
Ibland känner jag mig faktiskt jävligt bra.
Jag kommer aldrig att känna mig förmer än någon annan för det, för det är jag inte.
Men jag är bra, till och med riktigt bra ibland och det skäms jag inte för.
Tvärtom så känner jag att jag mer har kontroll över vem jag är för jag tillåter ju mig själv
att vara just mig själv.
Någon annan vill jag ju inte vara.
Det är inte alltid jag känner mig så men som sagt, ibland känner jag mig jävligt bra.
Jag gör det för jag är det.
Ingen kan ju vara bättre på att vara mig själv än jag.

Att välja bort rasism, fascism och annat översitteri borde ligga i allas intresse

Det finns säkert en miljon anledningar att peka på varför det har blivit som det har
i Sverige idag.
Det är samma anledning som i resten av världen.
Vanlig enkel jävla okunskap.
Nu är det dags att vi alla ställer oss upp och sätter ner våra fötter och tar vårt ansvar.
Sluta upp och göm er bakom andra.
Sluta upp och var så förbannat fega.
Våga säg nej när du menar det.
Våga lyssna till sånt som förhoppningsvis känns fel och tyck till om det.
Att välja bort rasism, fascism och annat översitteri borde vara naturligt för oss alla
och det borde ligga i allas intresse.
Det är skrämmande att det har fått så onödigt stort fokus i vår värld idag.
Tag ditt ansvar och acceptera inte det du har runt dig längre för det är inte ok.
Det är inte ok någonstans.
Att bete sig på detta svinaktiga sätt som dessa människor gör får aldrig ta överhand.
För mig är ett av dom allra viktigast orden i mitt liv, respekt.
Det ordet tänker jag alltid kämpa för.
Låt oss göra det tillsammans.
Låt oss en gång för alla göra något för en större gemenskap istället för en utökad fiendskap.
Prata med din granne oavsett hudfärg, religiös bakgrund, kön eller läggning.
Gör det för att du vill och bryr dig, inte för att du vill förminska den personen.
Ta ditt ansvar och gör det nu.

Vad värderar du i ditt liv

Det finns många saker som jag uppskattar i mitt liv.
Jag är glad för att jag till exempel faktiskt känner mig ganska vanlig.
Att jag inte tycker att jag är något extraordinär.
Att jag inte kräver något alldeles extra.
Att det som finns runt mig, det är otroligt värdefullt.
Jag uppskattar livet helt enkelt.
Att uppskatta det just för vad det är, är inte så himla självklart för alla.
En del kanske tycker att man ska se till sin inre resa och sätta värde på annat än materiella saker.
Andra kan tycka att det är just det materiella som är det viktigaste i deras liv.
Många tycker säkert att deras barn är det som spelar allra störst roll.
En del kanske väljer att leva utan att skaffa några och ägnar sig istället åt något som dom tycker
är det som är viktigt.
Jag värderar väldigt mycket i mitt liv och jag värderar väldigt mycket även i andras.
För jag tycker nämligen att det är otroligt viktigt att jag inte bara ser till mig själv
utan att jag bryr mig hur andra tycker, vad andra gör, vad andra vill.
Men nej, jag bryr mig självklart inte bara om andra.
Jag skulle inte kunna det för då skulle jag inte kunna ge dom så mycket som jag vill.
Jag måste helt enkelt bry mig om mig själv också.
Jag får inte missunna mig att må bra för om inte jag mår bra så är risken ganska stor att
andra inte mår bra hela vägen just därför.
Nu är ju jag av den modellen att jag tycker om att se att andra mår bra.
Att jag gärna prioriterar om och om igen allteftersom jag ser verkligheten förändras runt mig.
Jag värderar min familj överlägset mest i mitt liv.
Men det betyder som sagt inte att jag inte bryr mig om andra, för det gör jag.
Jag älskar faktiskt att bry mig om andra för det får mig och mitt hjärta att växa på det
positiva sätt som jag tycker om.
Det får mitt hjärta att slå lite starkare för sånt som betyder något i mitt liv.
Kanske är du en sån som jag bryr mig lite extra om.
Om du är det så känner du det, om du inte är det så kanske du blir det.
Om du inte blir det, så ....................
Ja vad tror du.
Vad värderar du i ditt liv.
Nu vet du lite om vad jag tycker.
Vi har alla våra olika prioriteringar i våra liv, jag har mina och du har dina.
Ofta ser vi bara våra egna.
Kan du tänka dig att se andra och acceptera vad det är dom ser.
Jag säger inte att du måste tycka om eller acceptera det dom tycker och tänker.
Men du kan acceptera att dom faktiskt tycker det dom gör.
Låt aldrig det gå så långt dock att du accepterar förtryck eller våld mot så kallade oliktänkande.
Låt det aldrig gå så långt att du blir en del av det.
Jag har haft två underbara föräldrar som visade mig vägen om vad som är rätt och fel
när det handlar om hur man behandlar andra människor.
Att vara human helt enkelt.
Så återigen, vad värderar du i ditt liv.

I år får jag inte fira Jul med alla jag älskar !

I år blir det en Jul inte lik någon annan för mig.
Det kommer vara något som kommer färgas tydligt av en sak.
Det kommer vara att vara tomt.
Det kommer att fattas någon.
Jag kommer att sakna min pappa något enormt.
Det blir liksom inte någon mer Jul med honom i sällskap.
Jag kommer att gå där och känna en sorg i mitt hjärta.
Men jag kommer att göra det samtidigt som jag känner mitt hjärta fyllt av värme och kärlek.
För det är så jag kommer känna av dom jag har omkring mig.
Jag är lyckligt lottad för jag har massor med helt underbara människor runt mig.
Människor som gör mig hel.
Människor som gör mig lite mer komplett.
Men det kommer aldrig att förändra det faktum att jag kommer att sakna en person.
Jag kommer att sakna min pappa och jag kommer att sakna honom något helt enormt.
För på något sätt så blir det extra påtagligt denna månad, dessa dagar.
Då man liksom ser till att familjerna är mer med varandra än annars.
Jag har alltid haft den turen att vara omgärdad av massor med kärleksfulla människor.
Inte bara min underbara familj och släkt utan även av dom vänner som finns i min krets.
Dom finns där och dom finns där precis hela tiden.
Dom gör det men dom kommer aldrig att kunna fylla pappas plats, att ersätta honom
på något som helst sett för pappa var pappa.
I år får jag inte fira Jul med alla jag älskar, men jag är inte ensam om det, långt ifrån ensam.
Jag är en lyckligt lottad människa.
Min tanke går till alla er som inte är det.
Ni som inte har samma möjlighet att omgärda er av människor som bryr sig.
För alla behöver vi någon att bry oss om.
Vi gör det för det är en sund egenskap som vi ska värdera oerhört högt.
I år får jag inte fira Jul med alla jag älskar.
Jag kommer sakna honom högt och jag kommer att gråta inom mig.
Men jag är så otroligt tacksam för allt han hann ge mig i mitt liv.
Nu är det upp till mig att ta tillvara på det jag har kvar.
För det är ju mitt liv, mitt liv av idag och imorgon.

Det finns så många som försöker alldeles för mycket

Det kanske låter lite konstigt det där med att man kan försöka för mycket
men låt mig förklara så kanske du förstår vad jag är ute efter.
Tycker du inte att det finns dom som nästan slår knut på sig själva för att vara andra till lags.
Eller tycker du inte att det finns alldeles för många som vill visa upp sig på så många konstiga
sätt som egentligen inte alls ger en bild av vem dom själva är.
Personer som bara vill visa upp en prestation som dom vill fronta med, men varför.
Vad är det som driver på denna enorma prestationsångest, detta fantastiskt prestationsbehov.
Nu så här runt Jul så är det som om det eskalerar med detta behov.
Att vi vill ta i ända från tårna upp till hårtopparna.
Det finns så många som tar i alldeles för mycket.
Som vill väl men som alltid ska överprestera.
Det är samma beteende på arbetsplatser.
Det finns alltid dom som ska ta på sig det där lilla extra.
Det där som dom tycker är lite extra viktigt att visa att man kan eller att man gör.
Men i vad ligger det viktiga att visa upp dom bitarna.
Varför har vi ständigt ett behov av att bräcka varandra.
Jag kan förstå och acceptera att vi alla ska dra vårat strå till stacken.
Men jag kan inte förstå eller acceptera krav som hela tiden förändras bara för att någon annan
tycker eller får för sig en sak.
Det där med att försöka alldeles för mycket, det gynnar ingen utan kväver snarare dom som
inte vågar ta det där lilla steget ut ur skuggan.
Jag lever efter min egen filosofi och mitt eget tycke och det är ju naturligtvis bara precis
vad jag tycker och tänker.
Och naturligtvis kan jag inte förvänta mig att du eller du ska tänka och tycka samma sak
bara för att jag tycker att det är självklart.
Men jag förväntar mig att du och du accepterar mig för den jag är för jag accepterar ju dig
precis som du är.
Jag kanske inte tycker om det du står för.
Jag kanske inte tycker om den du är.
Men jag kan acceptera den du är om jag ser att du verkligen står för det du visar.
Slå inte knut på dig bara för att bevisa för andra att du finns.
Du finns alltid vad du än hittar på, vad du än tar för dig.
Acceptera dig själv för att vara den du är.
Ge dig själv respekt för att vara den du är.
Kräv inte något av någon annan för det har du inte rätt till.
Var dig själv helt enkelt, det räcker förmodligen väldigt långt så.
Det finns så många som försöker alldeles för mycket.
Var inte en av dom.
Var dig själv istället och njut av att låta andra se dig precis som du är.

Att umgås med sina föräldrar

Det är något jag aldrig kan tycka är fel.
Det där med att umgås med sina föräldrar är något jag alltid uppskattat.
Jag har gjort det i dom doser som jag själv har varit tillfreds med.
Jag har aldrig känt att jag blivit tvingad att uppoffra mig för att vara där.
Jag har alltid känt mig välkommen .
Jag har alltid känt att jag tillfredsställt både deras och mitt eget behov av att träffas.
Jag har gjort det på en nivå som jag är bekväm med.
För mig är det något självklart att finnas till, nu bara för mamma eftersom pappa är borta.
Jag gör det för det har varit precis lika självklart för mina föräldrar att alltid finnas där för mig.
Det är något jag är otroligt tacksam att jag alltid sett till att göra och det är något jag är väldigt
stolt över att jag vill fortsätta att göra.
För när ska man umgås med sina föräldrar.
För mig är det, när jag kan.
För mig är det, när jag har möjlighet.
Jag vill aldrig välja bort den tanken.
Jag vill aldrig göra det till ett val.
Att umgås med min mamma är något jag alltid vill när jag kan.
För vet du, en dag kan det vara försent.
En dag är det försent att ångra sig.
Jag vill inte behöva ångra mig.
Därför ser jag till att finnas där i min mammas liv.
Hur umgås du med dina föräldrar.
Vad sätter du värde på hos dom.
Vad har du för relation till dina föräldrar.

Vi är alla unika!

En sak som man aldrig kan ta upp för många gånger är hur vi ser på oss själva.
För hur gör vi det tycker du själv.
Tycker du att du är objektiv när du bedömer andra.
Tycker du att du är objektiv när du bedömer dig själv.
Om du jämför dig med någon, på vilken nivå gör du det då.
Tänker du utseende och hakar upp dig på detaljer.
Den där som du tittar på kanske har en extremt liten näsa eller är lite skelögd.
Kanske är det att den personen lider av dålig hygien.
Är det för att det är en mörkhyad person som du bedömer den personen efter vissa kriterier.
Kanske är det för att den personen är gammal i kropp och själ.
Eller varför inte en uppsminkad tjej som tror att hela livet ska vara fyllt av glamour.
Vi väljer ju alla att titta på saker och ting på vårt eget sätt.
Vet du vilket sätt du betraktar andra.
Ger du andra verkligen chansen att få visa vem dom faktiskt är.
Är du den som hellre dömer än bedömer.
Jag tycker själv om att just bedöma någon först innan jag har bestämt mig för vad jag tycker.
Jag tycker helt enkelt inte om att gå några händelser i förväg.
Jag tycker att man alltid ska ge alla minst en chans.
Hur ska man annars kunna få visa vem man faktiskt är.
Vi är alla unika individer.
Vi har olika kunskapsnivåer.
En del dom tycker om att förkovra sig genom att ständigt lära sig nya saker.
Andra dom är nöjda med att bara göra just det som dom gör.
Man ska aldrig skämmas för att man är den man är.
Man ska aldrig se ner på sig själv bara för att någon annan lyckats med något.
Det viktiga är att man är nöjd med sig själv och den nivån man satt på sitt liv.
Jag är en enkel människa men komplicerad på samma gång.
Jag kan säga det för det är så jag ser på mig själv genom mina ögon.
Jag är enkel för jag tycker om när saker inte är så komplicerade.
Jag är komplicerad för jag vet att inte alla kan förlika sig med att jag är just så enkel som jag är.
Det finns inget konstigt, fabricerat över mig och mitt beteende även om vissa belackare kan tro det,
Det är så här jag är, varken mer eller mindre.
Jag är sån och jag trivs att vara sån.
Jag trivs för att det är JAG.
Jag är unik men jag är inte märkvärdig för det.
Inte mer märkvärdig än vad någon klarar av i varje fall.
Vi är alla unika och jag tycker att vi ska värna om just det.
Att uppskatta vad det faktiskt är vi själva bär på.
Låt aldrig någon ta ifrån dig ditt jag.
Låt aldrig någon bestämma över sånt du själv behöver ha grepp om.
Visa tydligt vem du är och vad du står får både i litet och stort.
Jag är en unik människa och det är du också, glöm aldrig bort det

Varför alla dessa rasister runtomkring oss

Vi lever i en oerhört trasig värld.
En värld där vissa ständigt försöker skapa en missämja mellan grupper.
Där man hela tiden lägger ner energi på att förstöra istället för att förena.
Jag är inte så blåögd och naiv att jag tror att alla kan komma överens.
Jag är inte så dum att jag inbillar mig att alla kan vara vänner.
Vi är alla alldeles för olika för det.
Men vad vi kan och vad vi bör sträva efter är att hitta vägar där vi väljer att förstå
och acceptera varandra för dom vi är.
Leta inte alltid efter fel eller kasta skit på någon bara för att du är avundsjuk.
Titta på dig själv istället och försök göra tid själv till en större människa.
En som förstår istället för att förneka.
En som accepterar istället för att förtrycka.
Res dig upp människa och våga stå för den du är.
Göm dig inte bakom någon annan hela tiden.
Att slänga skit till höger och vänster det klarar vem som helst.
Men att ta hand om skiten och göra något vettigt av den.
Ja, det klarar verkligen inte vem som helst.
Ställ dig upp nu människa och ta ansvar för ditt liv, ditt agerande, dina beslut.
Lägg inte över det ansvaret på andra.
Du har ett ansvar även du.
Bry dig inte om att falla tillbaka bara för att någon med aggressiv marknadsföring försöker att
skrämma dig.
Du kan ta mycket mer än vad du egentligen tror.
Det är inte farligt att säga nej, men det kan vara farligt att inte säga det man egentligen tycker.
Rasist, homofob, terrorist.
Många kan namnen vara på dessa personer som i själva verket bara är rädda.
Rädda för något dom inte förstår.
Rädda för något dom själva inte kan ta på.
Våga säg emot dessa inskränkta idioter och ta ditt ansvar som medmänniska.
Våga vara DU

Sorg efter någon försvinner aldrig, den ändrar bara skepnad

Hur mår du när sorgen drabbar dig.
Jag kan bara säga att jag inte vet det.
Att jag vet det först efter att jag kommit in i den och sen tagit mig ur den djupaste svackan.
För dom gånger jag drabbats av sorg i mitt liv så har det kommit som en
fruktansvärd tung, jobbig nyhet precis varje gång.
Det spelar ingen roll om den har varit väntad eller inte för när den väl inträffar så
blir i varje fall jag väldigt varse om dess enorma kraft.
Sorg är dock inte bara hemsk, smärtsam och jobbig att bära.
Den är vacker på samma gång.
Den är vacker för den visar att du verkligen bryr dig om något eller någon.
Den visar att du har ett hjärta som ser mer än bara dig själv.
När jag tidigare i år blev drabbad av mitt livs största sorg, då var det som om en kniv
skar ut en del av mitt hjärta.
En bit jag aldrig kommer att få åter.
Sorgen efter min fantastiska pappa den är så stor, så fruktansvärt stor.
Dagligen så möts jag av både bilder på min data, i min telefon eller bilder som finns på mina väggar.
Jag möts av känslor jag inte kan kontrollera men ändå gör jag det.
Sorgen som jag hela tiden bär efter förlusten av min pappa, den är samtidigt en värdering på
hur mycket han har betytt för mig och hur mycket han kommer att betyda för mig i min framtid.
Jag är glad över att han var med så länge i mitt liv.
Jag är glad över att han var med så länge i mina barns liv.
Jag är glad över att jag har sett hur otroligt stort avtryck han gjorde i sin värld.
Pappa var inte en stor människa kroppsligt sett, men han hade ett hjärta som
var av astronomiska mått.
Min sorg efter pappa den kommer aldrig att försvinna.
Jag kommer alltid att sakna honom.
Men den är inte i samma skepnad längre som när den inträdde i min verklighet.
Då när pappa slets från mig och jag inte längre hade honom att prata med,  att umgås med,
att lyssna till
Pappa försvann men aldrig hans själ, för den lever vidare inom mig, inom mina barn.
Min sorg efter pappa den kommer aldrig att försvinna, den har bara ändrat skepnad.
Den har ändrat skepnad till något som jag kan leva med.
Den värsta ångesten den har lagt sig och mitt liv det går vidare.
Låt sorgen finnas där och bli din vän, inte fiende.
För den visar faktiskt bara att du faktiskt bryr dig.
Tillåt den att få finnas till och verka tills den inte gör ont något mer.
Då vet du att du kan gå vidare.
Du behöver inte gömma dina känslor.
Du ska inte skämmas för dina känslor.
Men du ska våga se dom för vad dom är.
Respektera dina känslor.
Respektera andras känslor.