Det har varit så många tillfällen i mitt liv då jag har tänkt nej men sagt ja.
Varför har jag gjort så.
Vad är det som har gjort att mitt nej fått stå tillbaka för mitt ja.
Varför har jag tvekat inför mig själv.
Vad får mig att välja att gå den vägen som jag själv egentligen inte vill.
Många gånger har det självklart varit för att situationen gjort det till det.
Den vägen har helt enkelt för tillfället varit den lättare.
Lättare att följa, lättare att göra.
Inte orkat argumentera för.
Inte velat stå för min åsikt.
Vet inte riktigt när i mitt liv det vände.
Idag kan jag, vågar jag , vill jag, säga nej när jag verkligen vill säga nej.
När jag känner att det är befogat.
Mitt nej är för mig lika viktigt som mitt ja.
Jag har lärt mig växa med det.
Lärt mig förstå alla varför.
Lärt mig acceptera att ett nej är lika viktigt som ett ja.
Jag tror på mig själv idag.
Därför kan jag säga nej.
Kan du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar