Att orka

Herregud vad man är vältränad.
Hur många gånger har man inte lovat sig själv att nu jävlar ska det bli ordning på torpet.
Nu ska kroppen trimmas.
Nu ska man bli mr beach inför sommaren.......
Har man någonsin fullföljd den tanken och kommit ända in i mål.
Ja det kanske man har men vad händer sen.
Vad är det som gör att man bryter den positiva spiralen som man kommit in i.
Vad är det som gör att man tvingar ut sig i det negativa, det gråa, det slappa.
Ytan man absolut inte alls längtar till.
Vad är det som händer.
Hur kan det komma sig att man inte bara gör det lätt för sig och fortsätter på den utstakade vägen.
Den som man varit så duktig på att sätta upp för sig själv.
Den som har varit så tydlig, så klar och framför allt så enkel att följa.
Varför gör man så mot sig själv.
Vad är det som driver en på villovägar igen och ígen och åter igen.
Man vet ju hur otroligt mycket bättre man mår när man tagit sig över den där första lilla tröskeln.
Det där nästan obemärkta lilla hindret som ändå finns där.
Att ta sig dit om och om igen.
Är det det som är själva grejen, själva kicken i det hela.
Är det så att vi blir helt blasé på den nivåen vi kommit upp på att vi behöver trycka ner oss en bit för att få något som gör att vi kan sträva uppåt återigen.
Nu är jag i varje fall återigen där i backen på väg uppåt.
Undrar hur långt jag kommer den här gången och jag undrar vilken utsikt jag kommer att få nu.
När kommer jag att nöja mig.
När kommer jag att ha fått nog.
Vad kommer att pusha mig, vad kan bromsa mig.
Jag mår bättre när jag är igång det vet jag.
Jag mår bättre när min kropp mår bra.
Hur vill du må.
Vad gör att du mår bättre