Det kan inte bara bli bättre

Blir ibland lite frustrerad över hur man så ofta resonerar att saker och ting bara kan bli bättre.
Om någon gjort något bra så kan man minsann göra det lite bättre om man gjorde si eller så.
Att det alltid finns en lösning som vore att föredra.
Att det helt enkelt inte är bra nog.
Varför är det så.
Varför kan inte människor bara nöja sig med det som är.
Varför kan inte människor bara stanna vid att det är bra nog.
Varför ska man alltid förminska saker som inte behöver förminskas.
Nu när vi står på randen till ett nytt år skulle jag vilja be om en sak.
Sluta upp med att se ner på vad andra ha gjort och var glada för att dom faktiskt gjort det.
Se inte ner på lösningar som inte är perfekta.
Tänk på att även en perfekt lösning kan förbättras.
Saker och ting som är bra och fungerar är nästan alltid bra nog för dom flesta situationer.
Om vi väljer att nöja oss med det vi har som faktiskt fungerar så kan vi ägna tid och
energi till sånt som vi verkligen borde lägga ner det på, det vill säga på varandra
och inte minst, på oss själva.
För ofta handlar det om missriktad energi den vi lägger ner.
Vi blir irriterade över något och låter det gå ut över något annat.
Vi tappar helt enkelt fokus på det som vi har framför oss.
Det är inte lätt att leva i livet eftersom det finns så otroligt mycket som berör
oss både i stort och smått men vi gör det ändå.
Vi försöker, vi kämpar, vi strävar efter nya mål.
För mål är ju så förbannat viktigt att hela tiden ha eftersom det är så jävla viktigt att utvecklas.
Vem har satt den agendan, inte jag.
Om jag vill förbättra mig så är det väl upp till mig och inte vad någon annan tycker som
är det viktiga i det hela.
Tittar vi rent historiskt på saker som har hänt med oss människor så var säkert vissa saker
bättre förr samtidigt som andra var betydligt sämre.
Vi kan däremot förbättra oss som människor rent generellt.
Vi kan ta till oss det som händer och sker runtomkring oss och faktiskt göra någonting åt det.
Vi kan påverka vår omgivning betydligt mer än vad vi vill erkänna för oss själva.
Vi är inte så små och obetydliga som vi ibland vill tro eller skylla på.
Vi kan alla göra skillnad.
Små saker kan ge ringar på vattnet och tillräckligt många ringar kan faktiskt leda till förändringar.
Vi måste bara tro på det vi gör och tar för oss för gör vi det inte så lyser det igenom.
Jag vet själv att jag är en väldigt bra människa och det kan jag med stolthet säga.
Jag vill aldrig någon något illa utan strävar alltid efter att andra och jag själv ska må bra.
Bara genom att tänka så gör att jag själv är i en positiv våg med övervägande just positiva
känslor i mig.
Nu ska jag inte sticka under stol och försöka säga att allt är underbart i mitt liv för det är
det inte och det kommer det heller aldrig att vara.
Men så är det att vara en känslomänniska som jag är och som hela tiden påverkas av min
egen omgivning och allt som sker.
Jag kan inte se någon må dåligt utan att må dåligt själv och det sätter sina spår.
Men återigen, det är ingen ursäkt, det är bara som det är och det är jag van att leva med.
Det är ju jag.
Sätt inte upp för höga mål.
Tro inte för låga tankar om dig själv.
Var inte för kritisk emot vare sig dig själv eller andra.
Du är den primära i ditt liv men glöm inte bort att ta ansvar för att ditt handlande
påverkar även andra.
Sen en liten men ack så viktig sak.
Lyssna till vad andra säger och förstå att det inte bara är i orden du kan höra vad dom vill få sagt.
Stäng inte dina öron och slut inte dina ögon.
Vänd inte ryggen till och låtsas som om det regnar.
Det fritar inte dig ifrån ditt så kallade ansvar.
Det är bara att försöka hålla en feg, en uselt feg mask.
Du är själv med och skapar din egen framtid, det kan du aldrig komma ifrån.
Saker och ting kan aldrig bara ske till det bättre
men vi kan alltid försöka och det får vi aldrig sluta med.
Inte när det gäller att hjälpa varandra i varje fall.
För det är det som jag anser att alla nyårslöften borde handla om.
Att vi faktiskt ser varandra, bryr oss om varandra, ställer upp för varandra.
Att vi gör det utan baktankar.
Att vi gör saker utan att kräva något tillbaka.
Vi kan göra massor med gott utan att ens förta oss.
Ta tillvara på ditt liv och gör det du vill av det eller i varje fall försök.
Till sist vill jag bara ge er alla en kram för just det kan vi alla
behöva lite då och då eller till och med ganska ofta.
Dom kostar ingenting men dom värmer så skönt om dom är hjärtliga.
Gott Nytt År älskade vänner

Idag begravs en vän

Det är svårt att hitta positiva tankar när man kommer in på detta ämne
men ändå är det just det som man bör sträva efter.
Inte jaga besinningslöst men som sagt åtminstone sträva efter.
För när det kommer till människor som går bort av olika anledningar så
är det våra minnen vi får bevara där dom tidigare varit delaktiga.
Idag begravs som sagt en vän och kollega.
En person som fick sluta sitt liv på tok för tidigt.
Jag kommer själv inte att närvara vid hans begravning men han om
någon har förståelse för mig för vad det något vi värdesatte hos
varandra så var det just vår empati för andra och vår målsättning
att se andra, förstå andra, ta hänsyn till andra och ha respekt för andra.
Han vet hur tungt det skulle vara för mig att stå där vid hans sida en
dag som denna.
Jag kommer inte sakna honom mindre och jag kommer definitivt inte
visa honom mindre respekt bara för att jag inte är där och det vet han.
Det var verkligen en otroligt fin människa som vi blev bestulna på
och en människa som jag kommer att sakna för med vissa så får man
alltid ett utbyte som ständigt ger något både i stort och smått.
Nu vet jag att det kommer att vara gott om andra vänner och familjemedlemmar
där under din sista stund i kyrkan så jag känner att avsaknaden av mig
själv i samma lokal är försumbar.
Jag liksom du är och var känslomänniskor där tillfällen som dessa tar otroligt
mycket på våra kroppar och jag orkar helt enkelt inte med det.
Det räckte med att säga farväl till din bild på bordet på jobbet, det räckte med
det för att sparka undan mina ben och få min egen mur att rämna.
Under en begravning så blir det sån koncentrerad mängd av sorg på så liten
yta och den mår jag inte bra av på något sätt alls.
Jag är så tacksam att jag fick träffa och umgås med dig i mitt liv.
Du var en vän och kommer så alltid att förbli i mitt hjärta.
En vän som jag alltid haft enormt stor respekt för.
Tack och hejdå Martin !

Livet har sin omloppsbana

Ibland blir man påmind om hur enormt skört livet är.
Hur fort ens förutsättningar kan förändras.
Hur lätt det kan ta slut.
Vi blir påminda genom media dagligen.
En olycka på grund av ett ymnigt snöfall.
En tragedi där någon förlorar sin bror, sin mamma, sin dotter, sin vän eller
vem det nu än må vara.
En kropp som helt plötsligt säger ifrån och totalhavererar.
Det finns så många olika sätt att förändra det som vi dagligen ser som självklart.
Ja det där med att få kliva upp på morgonen efter en natts sömn, äta frukost och
göra oss klara för ännu en dag i våra liv.
Att få ta itu med vad som är planerat eller att spontant bara glida igenom
en så kallad ledig dag.
Det kan gå fort mina vänner, alldeles för fort när vi ställer om emellan vanligt
till extraordinärt.
När det där som vi alltid har tagit för givet helt plötsligt rycks ifrån oss på ett ögonblick.
Livet har sin omloppsbana det kan vi vara helt säkra på.
Vad vi inte vet är när den banan bryts eller när det är tänkt att den ska ta slut.
Naturligtvis så hoppas vi nog alla att vi får leva vad jag kallar för fulla liv.
Det vill säga att vi föds, växer upp, upplever saker, gör saker för att sen fasa
ur och sakta men säkert likt ett batteri till slut upphöra att fungera.
Energin har då helt enkelt tagit slut och vad vi än gör så går det inte längre att
ladda det med mat och dryck.
Jag tycker ju om att besöka min mamma som befinner sig i sitt slutstadie av livet.
Inte för att hon befinner sig i det men för att jag ändå vill finnas där för henne
på det sättet som jag kan.
Och på många sätt så är det verkligen som att hennes omloppsbana är på väg att slutas.
När kan man inte sätta någon tid på utan bara att den kommer att göra det.
Hon har nu bott på sitt äldreboende i dryga 4 1/2 år och jag är så tacksam för
stället hon bor på.
Det ger henne ändå en värdighet i hennes slutfas med personal som är helt fantastisk
i deras handhavande av sitt klientel.
Mamma skulle aldrig kunna klara sig själv och det var vi väl medvetna om redan
när vår pappa gick bort.
Pappa som i sin tur gick bort mer eller mindre på det sättet som jag själv en gång
i framtiden hoppas få göra.
Nu menar jag naturligtvis inte att jag önskar att mitt liv ska ta slut, tvärtom.
Jag känner verkligen att jag lever precis i mitten av det och att jag har så otroligt mycket
mer som jag vill uppleva, som jag vill känna och som jag vill ge.
För det handlar ju om det.
Livet i stort och smått.
Det handlar ju om vad vi gör av dom små sakerna som vi upplever och dom stora.
Det handlar om hur vi tar hand om varandra och gör våra vardag till nya händelser.
Mamma är i en fas där hon är beroende av att andra hjälper henne för att hon ska
överleva och dessutom göra det under drägliga omständigheter.
Dit hoppas jag själv att jag inte kommer utan att jag istället får leva mitt liv
under mina egna vingar kanske med viss hjälp i min kommande slutfas men
då inte på grund av att jag är beroende utan för att jag så själv önskar.
För en hjälpande hand är något vi alla kan behöva någon gång emellanåt.
Och när vi väl behöver den så ska vi inte hålla på vår förbannade stolthet utan
se det som ett välmenande drag som vederbörande gör för att avlasta.
Mamma behöver mer än så.
Jag har sagt det många gånger förr och jag kommer att säga det många gånger till.
Hon behöver daglig hjälp med allt och jag är så otroligt tacksam för att hon får den hjälpen.
Att det finns dom som dagligen lägger ner sin kraft och själ och har det som ett yrke.
Det är en yrkeskategori jag verkligen högaktar.
Det där med att livet har sin omloppsbana blir extra tydligt på såna som mamma.
För precis som för små barn så klarar inte mamma något själv längre, inte mer
än att ta skeden eller glaset till sin mun.
Men står det inte där framför henne så kan hon inte ens längre gå och fylla sitt glas
med vatten under kranen eller laga sin mat.
Hon behöver hjälp även med det och det får hon.
Livet har sin omloppsbana och hon är i slutet på sin men hur långt hon har kvar vet ingen.
Jag är tacksam för varje gång, varje tillfälle som jag får besöka henne,
se henne, prata med henne för då finns hon i varje fall kvar rent fysiskt.
Men samtidigt så är det inte riktigt samma mamma som en gång fanns där för mig
när jag ramlade och slog mig.
Som tvättade mina knän när dom blödde ymnigt med salubrin för att sen sätta
på ett plåster eller två som tog bort den värsta smärtan.
Hon som alltid såg till att maten fanns på bordet klockan fem när pappa kom hem
från jobbet.
Den delen av mamma finns inte kvar men än i mitt inre.
Nu är det bara ett skal fyllt med fragment av det som en gång var en stöttepelare.
Men livet går vidare ändå.
Jag har mina underbara döttrar och jag har min sambo som i sin tur har sina barn
och barnbarn där man kan följa den andra delen av livet.
Och som sagt, själv lever jag där mitt i mitt eget i en förhoppning om att jag bara är halvvägs.
Halvvägs med massor mer kvar att uppleva.
Tag tillvara på det du har kära vän.
Tag tillvara på det nu, inte imorgon.
För vem vet vad som händer då, det är ju faktiskt bara i nuet som vi kan leva.

För mig är det viktigare att bjuda på sig själv än en middag

Låter det snålt i dina öron så tycker jag att du verkligen ska tänka efter.
För vad är det som betyder någonting i ditt liv.
Att du kommer billigt undan till en middag eller att du är ärlig emot din omgivning.
Vilket tror du värdesätts mest.
För mig är det väldigt tydligt.
Det är så enkelt och självklart att något alternativ inte ens finns om det ska
vara på riktigt.
Självklart uppskattar jag att komma på en middag hos någon eller att få bjuda
på en till någon annan.
Men det är ju inte maten i sig som är det viktiga.
Det är vad som sägs och hur öppen dialogen är.
Jag är ju en person som hellre berättar är mörkar något.
En som säger vad jag tycker när det passar in i sammanhanget, ja eller åtminstone
när jag själv tror att det passar in.
Jag ska väl inte slå mig för hårt för bröstet och hävda att jag alltid har rätt för
det har jag verkligen inte.
Ibland så förstår jag till en början helt enkelt inte bättre och missbedömer därför
vissa situationer men allt som oftast vill jag nog påstå att jag är med i matchen
när jag inflikar med mina egna personliga reflektioner.
Jag hoppas och tror det i varje fall.
För min egen vilja och intention är just den, att jag ska förstå och att jag dessutom ska
ha något vettigt att komma med.
Det kommer tillfällen lite då och då där jag känner att min intelligens inte räcker till
men gör det mig till en sämre människa, gör det mig mindre värd, nej inte alls.
Jag är fortfarande bara jag och jag kommer aldrig att försöka vara något annat.
För mig är det inte viktigt att synas för det jag gör utan för den jag är.
Jag har ingen prestationsångest inbyggd i mitt bröst.
Inga högt ställda krav från min omgivning kan få mig att känna mig underlägsen.
Jag har absolut krav på mig själv och det är i en kravställning som jag själv gör
mitt allra bästa för att efterfölja.
För visst är det så att även jag måste prestera, gentemot min arbetsgivare, min sambo,
mina barn och mina vänner.
Jag kan inte bara förlita mig på att saker och ting löser sig av sig själv, även jag har
där en uppgift att fylla.
Men det som är allra viktigast för mig och för att komma mig själv tätt inpå.
Det är att man utesluter lögner eller talar bakom ryggen.
Det är att man känner fullständig tillit.
Det är att man inte utnyttjar någon bara för att man själv är så jävla lat.
Har man tagit sig förbi dom små hindren så har man kommit väldigt långt.
Och det bästa är att det faktiskt inte kostar en enda liten krona.
Det kräver bara att du ger av dig själv.
Hur svårt kan det vara.
Vill du ha respekt, ge respekt.
Vill du ha förståelse, sök förståelse.
Vill du ha kärlek, ge kärlek.
Vill du höras, lyssna.
Var inte dig själv närmast hela tiden utan våga visa dig själv naken.
Det är först då som du kan känna dig fri i ditt eget sinne.
Det är inte svårare än så.