Lyssna så kanske du hör vad den andra säger

Det finns så många som påstår att dom minsann alltid lyssnar på vad andra säger men jag undrar
hur många av dessa som verkligen hör vad som blir sagt.
Det är nämligen en sak att bara höra orden och en helt annan att förstå vad dom betyder.
Om du inte har märkt det tidigare så är det dags för dig att förstå att undertoner i vad andra säger
kan visa mycket mer av vad som blivit sagt än just det som blivit uttryckt.
Hur många gånger har du till exempel inte varit med om att någon har sagt en sak och någon annan påpekat att den sagt dom orden ordagrant men om man varit där då och sett och hört det hela kanske förstått att det fanns en annan mening i botten än just det man fäst sin vikt vid.
Man kan ha varit ironisk, sarkastisk, lite nedlåtande eller något helt annat.
Det behöver med andra ord inte vara korrekt bara för att du hört orden korrekt, det kan ligga så mycket annat där bakom.
Vad jag vill är att du ska stanna upp och visa lite respekt för vad det är andra säger.
För förhoppningsvis så finns det en anledning till att den personen säger just dom där orden.
Hur skulle du själv uppfatta situationer om du bara skummade dom på ytan.
Det är precis samma sak när det gäller att förstå vad andra säger.
En vanlig situation är när man kommer in i en konversation lite sent eller kanske till och med väldigt sent, då vet man inte grunden till orden som flödar för närvarande och genast så kan man börja ställa
olika förutfattade meningar om vad som egentligen sägs.
Man kanske kliver in i en konversation utan att vara inbjuden eller utan att det man säger bjuder på någon som helst relevans i sammanhanget trots att man själv tror att man står där med alla svar.
Är du man eller kvinna nog att kunna backa ur och erkänna att du själv är helt fel ute eller försöker du
bara mörka situationen och låtsas som att det regnar.
Vad jag vill komma till är väldigt enkelt idag.
Det är viktigt att vi lyssnar så att vi verkligen hör vad det är den andra säger.
Gör vi inte det så kommer vi aldrig att förstå varandra på riktigt.
Det är kanske viktigare idag än någonsin tidigare då vi rör oss i en värld full av halvsanningar eller till och med påhittade sådana.
Vi behöver lyssna mer på varandra för att kunna komma varandra närmare.
Det viktigaste är inte att alltid hålla med varandra utan att lyssna och acceptera varandras olikheter
och kanske till och med se dessa som styrkor.
För om vi alla skulle vara stereotypa och bara gå i upptrampade spår så blir vi snart väldigt blinda
inför vad som händer runtomkring oss på riktigt.
Lyssna, lyssna och lär, lyssna och hör.

När livet tar sitt slut

Återigen har en person i mitt liv försvunnit.
Försvunnit, för att aldrig komma tillbaka.
Jag kan inte med ord beskriva den sorg jag känner för jag känner bara en tomhet.
Livet är enkelt och självklart för vissa, samtidigt som det är svårt och tungt för andra.
Det finns inga givna vägar som ska tas när vi lever i våra liv, inga självklara lösningar,
inga enkla svar på vad som är rätt eller fel.
Vad vi gör på vår lilla vandring framåt är faktiskt helt upp till oss själva, inte någon annan.
Vi säger ofta att vi är styrda av vår omgivning, av andras förväntningar, av människor i
styrande bestämmande positioner.
Till en viss liten del kan jag hålla med om att det stämmer men inte på långa vägar fullt ut.
Vi kan inte ständigt lägga ansvaret på andra till vad vi gör i våra liv, det är faktiskt inte
rättvist emot någon, allra minst dig själv.
Ditt liv är ditt liv och det är du som lever det och ska leva det från start till mål.
Det jobbiga är att skiljas från dom som lämnar oss vare sig det är väntat eller kommer plötsligt.
Man är liksom väldigt sällan redo på att ta emot det där beskedet, det som säger att han eller
hon är död, att han eller hon inte längre är med oss.
Att han eller hon nu bara är ett minne blott, kanske ett starkt sådant, kanske ett obetydligt,
men likväl blott ett minne.
Man får liksom inte chansen längre att växla dom där orden med han eller hon längre.
Man får inte chansen att mötas i en förståelse, ge en förlåtelse eller helt enkelt bara komma
till försoning.
Såna saker kan vara väldigt tunga att bearbeta i efterhand men man måste likväl göra det för
att komma vidare.
Man är inte rättvis om man tjurigt hänger kvar vid sina egna skuldkänslor bara för att man
vill vara lite martyr eller helt enkelt inte vill känna den där bottenlösa tomheten.
Man vill helt enkelt inte släppa taget eftersom man inte vill ta itu med det som kommer efter.
Att välja att leva kvar i sorgen är bara att hindra sig själv från att leva sitt eget liv.
När livet tar slut för någon så behöver inte det betyda att livet tar slut för dig.
Tillåt dig att leva vidare och ge dig själv utrymme att leva i den största gåvan du någonsin
kommer att få, ditt liv.
Prata med varandra, säg det ni vill säga, gör det ni vill göra, vänta inte på morgondagen.
Det är här och nu du lever, ta för dig, andas, skratta, gråt, hata, älska men var alltid dig själv.
Stanna aldrig upp och bli den där surpitten som bara gnäller över att allt kunde vara bättre
om det var si eller så.
Vet du vad, du är inte så jävla perfekt du heller även om du kanske alltid tycker det.
Men respektera dig själv när du förtjänar det, respektera dig själv och andra för det dom gör.
Kanske gör dom något som sticker i ögonen på dig men det är för att dom vill göra just det.
Haka inte upp dig på det så länge som du själv står för det du gör.
Jag kommer aldrig att bli någon perfekt människa men jag försöker alltid att vara ärlig
och faktiskt säga det jag tänker och tycker.
Men jag gör det samtidigt som jag alltid försöker vara den som hör, den som lyssnar,
den som tar saker till mig och lär mig av dom.
När mitt liv en gång kommer att ta slut kommer jag inte längre kunna lära mig något mer
men fram till det kommer jag finnas här och där det kanske behövs.
Varma kramar till Er alla kära fina vänner.
Älskar Er, det vet ni.

En värld kan vara god trots att det finns en sjuk ondska

Jag är en av dom där äckligt positiva människorna, en sån där som ofta hellre friar än fäller.
Jag är det men jag ser verkligen inget fel i det, för i vad ligger felet att vara positivt lagd.
Istället så ser jag min inställning som att jag väljer att se möjligheter där andra ser svårigheter.
Jag lägger inte min vikt vid små triviala saker som i förlängningen verkligen inte spelar någon
som helst roll.
För vilken roll spelar små fjuttiga saker som händer i ens vardag när det enda viktiga som sker
är att vi alltid ska tillåta oss att finnas där för varandra.
Det är inte alltid saker går som vi vill.
Det är till ock med ganska ofta att fallet är just på det sättet.
Men vad gör väl det så länge vi anstränger oss, så länge vi försöker att göra något positivt.
I fredags var en sån där dag som man inte vill uppleva alls och ännu mindre på riktigt nära håll.
Hur en besinningslös så kallad religiös fanatiker väljer att ta andras liv men en lika sjuk anledning
som alla andra som helt utan anledning väljer att döda eller skada andra bara för att dom tycker sig
ha rätt till det.
Dom gör det i deras gudars namn.
Jag kan ge mig fan på att det inte står någon jävla stans i deras så kallade religiösa skrifter något
överhuvudtaget om att dom får eller ska eller har rätt att ta andra oskyldiga människors liv.
Jag tror inte att det är ett första alternativ i någon religion utan att det bara precis som vanligt
är några små människor med storhetsvansinne som inbillar sig att dom sitter på den rättigheten.
Nu är det här en enskild händelse utförd av en promillemänniska, en sån där som aldrig skulle synas
överhuvudtaget om den inte gjorde dessa sjuka handlingar.
Han eller hon kommer aldrig att få någon jävla nyckel till himlen eller ett fantastiskt efterliv.
Den personen har bara sett till att skapat sorg hos andra människor som den personen absolut inte
har haft en aning om vilka dom varit.
Varje sån här gärning är aldrig annat än ett enda gigantiskt stort misslyckande och har absolut ingenting att göra med det dom allra flesta borde sträva efter.
Jag har alltid sagt och jag kommer alltid att säga att vi måste lära oss mycket mer av varandra så
vi kan förstå varandra bättre.
Vi måste inte älska varandra, vi måste inte ens tycka om varandras åsikter men vi måste lära oss
att respektera varandra för dom vi är och för dom olikheter som vi besitter.
När vi kan göra det så kan vi samtidigt dra nytta av just våra olikheter istället för att se dessa som
delar som ska hålla oss ifrån varandra.
Att döda varandra är inget alternativ bara för att den ena tycker si och den andra så.
Vi kommer alltid att ha en fri vilja att styra över så länge som vi inte är skrämda till tysthet.
Så länge vi vågar säga vad vi tänker, så länge som vi inte är rädda för det som vi har inom oss,
ja då finns det ett hopp i oss alla.
Det finns så många olika varianter av förtryck och det sker dagligen på en mängd olika platser på denna lilla planet.
Nu har vi hamnat i ett läge där vi tack vare våra möjligheter att resa, att skicka meddelanden, kommunicera via olika media ständigt närmat oss varandra med allt vad det innebär.
Självklart sker det kulturkrockar och det är just det vi ser runtom i världen idag.
Vi vet inte hur vi ska agera emot varandra för att vi är rädda för det okända.
Genom denna okunskap som samtidigt vänds till en fiendskap försöker dessa små pinsamt rädda
individer desperat hålla oss isär men det kommer inte att gå i längden.
När vi inser detta så kan vi förstå att trots våra olikheter så har vi samma rättigheter.
En värld kan vara god trots att det finns en sjuk ondska.
Denna ondska är tack och lov så otroligt mycket mindre än det goda som faktiskt omger oss.
Vi ska inte stirra oss blinda på det onda som händer för det är precis det som dessa pestbesmittade individer vill.
Vi ska inte blunda för dom men vi kan se till att till och med där fokusera på det goda som uppstår.
För som en synergieffekt så får det onda oss att värdesätta det goda ännu mer.
Vi lever i en god värld men visst finns det lite troll, lite svin, lite äckel och andra vidriga människor där ute, men dom är ändå i det stora hela så få jämförelsevis.
När jag ser mig om så ser jag istället så många fantastiska människor, så många underbara varma människor som verkligen bryr sig om sin omgivning.
Kram till er alla.

Se mer än det du har framför näsan

Många gånger så tror jag att människor har en förmåga att blunda för saker och ting.
Man väljer hellre att ignorera än att faktiskt se.
Ofta så kan det röra sig om saker som är väldigt uppenbara för alla men säkert lika ofta
så handlar det om saker som du själv noterar men låtsas inte se.
Det är enkelt att vara den där som blundar, den som "inte har lagt märke till".
Själv tycker jag att det bara är ett falskt och bedrägligt sätt att vara men jag ser det
dagligen utföras både till vänster och höger.
Varför gör vi då så.
Varför väljer vi att gå just den vägen.
Inte kan det vara för att vi vill bli mer omtyckta eller uppmärksammade.
Snarare handlar det om att vi vill vara där i kölvattnet och inte ta ansvar för det vi
lägger märke till.
Det är så mycket bekvämare att vara lite mer lagom medveten om allt än att ha
kännedom om det mesta.
För om man vet mycket så verkar folk i gemen tro att det faller ett större ansvar på envar,
men är det verkligen så.
Jag vill istället hävda att vi istället väljer att inte begränsa oss själva.
Att vi skaffar oss ett större underlag för att själva ta beslut eller skaffa oss en åsikt.
Om vi inte tagit till oss en information om något så kan vi heller inte ta plats när en
sak väl ska diskuteras eller något ska utföras.
Lite så är det när det kommer till dom flesta åsiktsyttringar idag.
Vi har helt enkelt alldeles för lite på fötterna för att egentligen blanda oss i debatten men
samtidigt så kanske vi heller aldrig kan bli tillräckligt informerade om vi inte låter oss
själva träda in och ta till oss den där informationen.
Att se mer än det vi har framför näsan handlar om att vi behöver var lite mer vidsynta.
Att vi inte bara ska stirra oss blinda på det som finns framför oss.
Att det faktiskt kan ligga något bakom det hela som förklarar saken på ett sätt som gör
att vi ser saken på ett lite annat sätt.
Vi kan inte hela tiden sticka ner huvudet i sanden och tro att saker och ting försvinner
av sig själva.
Det enda som försvinner är vår heder och moral, våra samveten och våra riktiga val.
Ibland kan det vara bra att titta till höger och vänster, kanske till och med bakåt
och då skaffa sig en helt annan överblick som ger en den där insikten som annars
går helt förlorad.
Att bara stanna upp och lyssna till en röst och se den som någon jävla gud är aldrig
något som kommer vara till gagn för vare sig dig eller någon annan.
Att vara öppen i sitt sinne är att se saker i lite vidare perspektiv.
Tro inte alltid på det du hör, ser eller läser.
Tro på det du verkligen förstår och tycker är rätt i ditt hjärta.